Först och främst är min dröm att jobba med solkraft för människor i utvecklingsländer […] och när jag blir 40 ska jag byta karriär och starta ett mikrobryggeri. Eller bli biolog tillslut.
Hej Johanna! Du har ju pluggat Energisystem på Uppsala Universitet, hur var det och hur kom det sig att du valde den utbildningen?
Hej! Det var faktiskt lite av en slump. Jag började på ingenjörsprogrammet i bioteknik, men insåg ganska snabbt att det inte var rätt och bytte. Jag var intresserad av systemtänket på energisystemprogrammet, men jag tror jag gick mer på känsla än faktisk förståelse av vad programmet innebar. Jag hade till exempel alltid tyckt illa om ellära på gymnasiet, vilket det var mycket av under min utbildning. Däremot är det ett bevis på att man kan ändra sig – nuförtiden tycker jag att elnätet och de utmaningar det ställs inför med alltmer el från vind- och solkraft är något av det mest intressanta innanför mitt område.
Har det alltid varit självklart för dig att bli civilingenjör?
Haha, nej verkligen inte. Jag har nog alltid lutat mot biolog och hade en period när jag satsade på dans. Men när det väl kom till kritan insåg jag att jag tyckte för mycket om matte för att välja någon av de två valen och det blev ingenjör. Men jag är väldigt nöjd – tycker man om problemlösning finns det så otroligt många olika sätt att applicera det man lär sig på ingenjörsutbildningen.
Låter som att du är nöjd med ditt val! Men vad var det bästa under din studietid?
Gemenskapen. Jag var väldigt engagerad i olika sammanhang (finns oändligt med möjligheter i Uppsala) och tycker att gemenskapen och lagkänslan som uppstår i projekt är helt fantastisk! Och att jag träffade så många olika typer av människor.
Dessutom att det var möjligt att ha en vardag som innehöll både djupdykning i komplexa problem som kräver massa beräkningar (dvs kurserna – yes jag är lite av en nörd) tillsammans med arbete i grupp, projektledning etc (dvs alla engagemang). Jag har fortfarande inte lyckats komma på vad jag ska jobba med som låter mig ha den balansen i arbetslivet…
Förutom de engagemang du haft på skolan har du varit både på utbyte i Colorado och gjort Minor Field Studies i Nepal – det låter som två spännande upplevelser. Berätta lite mer om dem och vilka erfarenheter du tar med dig från dessa resor!
Efter tredje året på ingenjörsprogrammet var vi många som tog en paus och åkte på utbyte/reste/jobbade. Det var ett välförtjänt och nyttigt miljöombyte inför de sista två åren på utbildningen. Jag pluggade miljövetenskap och ekonomi (och dans!) på University of Boulder, men det var inte ett särskilt tungt år pluggmässigt och det bästa var all skidåkning och andra äventyr jag hann med. Under det här året upptäckte jag också hur coolt elnätet var då jag följde vad som hände inom energi i USA och smart grids var det stora buzz wordet. Detta gjorde att jag kunde bestämma mig för vilken inriktning jag skulle välja på mitt program när jag kom tillbaka till Uppsala igen.
Min MFS i Nepal handlade om att se på underhåll av småskaliga vattenkraftverk på den nepalesiska landsbygden, där de inte har tillgång till el via elnätet (som är väldigt dåligt utbyggt i Nepal). Jag spenderade två månader tillsammans med en lokal NGO och det är utan tvekan det största och mest spännande äventyr jag gjort.
Något jag verkligen lärde mig i Nepal var tålamod och att acceptera att saker inte alltid blir som man planerar. Det var lite av en chock för mig som kom som ambitiös student med en noga planerad projektplan.
Något jag verkligen lärde mig i Nepal var tålamod och att acceptera att saker inte alltid blir som man planerar. Det var lite av en chock för mig som kom som ambitiös student med en noga planerad projektplan, som såklart sprack på en gång på grund av att saker är mindre förutsägbara där och att de har ett helt annat förhållande till tid. Jag var ofta frustrerad i början, men lärde mig sen att ha tålamod, att ta seden dit man kommer och att ett projekt kan ändras längs dess gång men inte nödvändigtvis bli sämre för det.
Det nästan viktigaste var dock insikten i hur bra vi har det här hemma i ett av världens rikaste länder med ett välutvecklat välfärdssystem och hur orättvis världen är. Men också hur lite lycka har att göra med det materiella – Nepaleserna är ett av de gladaste folk jag mött. Som min kollega sa ”we’re poor in terms of money, but rich in terms of happiness”.
Efter dina studier i Uppsala gjorde du två år som trainee på Starkraft i både Oslo och Amsterdam, är ett sådant typ av traineeprogram något du rekommenderar nyutexaminerade studenter att göra?
Om man inte vet exakt vad man vill göra när man går ut kan jag verkligen rekommendera traineeprogram. Man får chansen att testa olika typer av arbete, får snabbt en bra förståelse för hur ett stort företag fungerar och ett stort nätverk. Det som var särskilt bra med Statkraft’s traineeprogram var att rotationerna var relativt långa (6 månader). Detta gjorde att man hade tid att komma in ordentligt i jobbet och i teamet på varje avdelning och faktiskt bidra.
Idag arbetar du som strategianalytiker på Starkraft, hur hamnade du där och hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig?
Jag gjorde två av mina traineerotationer på Corporate Startegy och ”fastnade”. Det var inte alls vad jag hade väntat mig – jag var inställd på att jobba med något väldigt tekniskt. Jag fick lite av en uppenbarelse när jag insåg att en ingenjörsutbildning faktiskt ger en väldigt god grund för strategiarbete. Strategi handlar mycket om att identifiera frågeställningar och problem, och sedan att strukturera upp dem på ett sätt som gör att de kan besvaras/lösas. Problemlösning helt enkelt.
Mycket av mitt arbete består av analys – ofta om hur världen och speciellt elmarknaden förändras – och av att fundera på hur Statkraft ska agera på det. Jag jobbar i projekt som kan vara allt från två veckor till sex månader. Förra året hade jag turen att få jobba i ett projekt som såg över strategin för Statkraft’s ”emerging markets” och fick resa till både Indien och Brasilien.
Jag har massa drömmar och får konstant nya.
Vad var det som fick dig att flytta till Norge och vad är det bästa med att bo i Oslo?
Det var något av en slump att jag flyttade till Norge faktiskt. Jag träffade en kompis kompis på en julfest som tipsade om att söka till Statkraft’s traineeprogram och samtidigt hade jag och min kille då pratat om att flytta från Uppsala till något nytt ställe tillsammans som ett äventyr. Dessutom längtade jag efter att bo närmare natur och skidåkning igen efter mitt år i Colorado, och det är ABSOLUT det bästa med Oslo: närheten till naturen (man kan ta tunnelbana till skogen och skidspåren) och bra berg för utförsåkning.
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
Jag har massa drömmar och får konstant nya.
Först och främst är min dröm är att jobba med solkraft för människor i utvecklingsländer. På grund av att solkraft har fallit i pris så pass mycket de senaste åren, tillsammans med det faktum att nästan alla i världen har en mobiltelefon (jag satt och kollad på Justin Bieber-musikvideos på små telefonskärmar medan maten lagades över eld flera timmar från närmaste bilväg på den nepalesiska landsbygden) som kan användas för betalning kan nu de 1.2 miljarder människor som lever utan el i världen få tillgång på detta, vilket är en grundläggande förutsättning för bättre hälsa, ökad jämställdhet och ökad levnadsstandard.
Jag drömmer också om att bo på spännande ställen i världen och när jag blir 40 ska byta karriär (om jag vill då) och starta ett mikrobryggeri. Eller bli biolog till slut.
Har du något tips till de som inte vet vad de ska göra efter gymnasiet?
Följ din egen magkänsla! Det är inte lätt när man har förväntningar både från sig själv, vänner/familj och samhället i stort. Men det är alldeles för många av oss som väljer utifrån vad vi tycker vi borde göra. Och magkänslan kan säga både ingenjör, dansare, eller ogräsplockare på en farm nånstans i världen – inget är bättre eller sämre om det känns rätt just då.
Dessutom – försök att inte göra besluten så dramatiska. Om jag ser tillbaka på hur jag kommit dit jag är så har det ofta handlat om bananskal. Sätt upp mål och gör planer om du mår bra av att jobba mot något, men var öppen för att de kan ändras. Det är förmodligen för att du själv förändras, för att man inspireras av människor man träffar eller saker man upplever – och det är ju sjukt spännande.
Till sist, har du någon kvinnlig förebild du vill lyfta fram?
Min kompis Hanna som är bra på njuta av livet, som har ett enormt personligt engagemang för jämställdhet och rättvisa och som alltid är beredd att ta striden för det hon tror på. Dessutom är hon bara jäkligt cool.
[Intervjun skapades den 31 augusti, 2016]
0 Comments