Tentor som ligger efter?

God morgon på er!

Jag började morgonen på bästa sätt för en student. Ett mejl hade kommit in om att min tenta är rättad. Oh shit, tänkte jag. Medans jag klickade mig fram via länken började nervositeten. Jag hade i en månads tid ändå föreställt mig hur nöjd jag skulle vara nu när jag öppnade resultatet. Jag hade visualiserat mig flera gånger om att jag skrek ut ett “YES” och kunde känna mig stolt och glad över att vara ett steg närmare målet.

And I DID IT!!!!

Så sjukt nöjd. Efter några månaders paus från skolan på grund av stress och sämre hjärnkapacitet lyckades jag med en 5:a i betyg. Mycket förvånad och så otroligt tacksam! Det känns som om jag nu kan försöka fortsätta mina studier och hålla en hälsosam inställning till det.

Jag tänkte passa på att skriva lite om det här att ligga efter med tentor. Jag ligger efter med 4 stycken just nu, både sådana jag aldrig gjort och sådana jag inte klarat. Dessutom pluggar jag 50 % den här läsperioden så det innebär att jag missar en till. Jag har på grund av jobb och paus från skolan dessutom missat HELA kurser som innebär att jag förmodligen kommer behöva ta om. Är jag stressad över det? Jag försöker att inte vara det. Jag vet att jag KAN och jag kommer fixa det lite senare bara.

Jag tänker så här. Ingenjörsstudier tar lång tid (lägg på ett teknisk basår och vi är uppe i 6 år) och du försöker leva ett normalt liv under alla dessa år. Det är så mycket som kan hända under den här tiden, så att man missar tentor på grund av att livets förhållanden ändras är inte konstigt alls. Det är begravningar, bröllop, flytt, avslutade relationer, sjukdomar, resor osv. Dessutom har man inte alltid rätt “flow”. Det går trögt att plugga och man har ingen motivation. Ibland känns det som om studierna är evighetslånga.

Jag ska ta totalt 20 kurser under 5 år. För att få ett perspektiv och en morot skrev jag ut ett stort a4 med alla kurser. Allt eftersom kan jag kryssa för det jag har klarat av. Även om tentor ligger efter så ser jag på bilden nedan framför allt ALLT jag klarat av! Och känslan när jag, som i morse, fick kryssa av en av de 20 milstolparna kändes det fantastiskt!

Så försök andas ut. Gör inte som jag gjorde tidigare, då studierna var hela mitt liv. Jag tänkte att om jag inte lyckas nu så kommer hela mitt liv vara förstört. Jag förstörde istället mitt liv med att bli sjuk av stress. Jag försöker nu se mina studier som en del av mitt liv, inte hela mitt liv. Om jag fortsätter prioritera studierna framför allt skulle det kännas som om jag missar flera år av att leva. Så om jag då istället för njuta av mitt liv längst vägen gör det ingenting att studierna tar ett halvår, ett år, längre. För om 20 år, vad spelar det för roll om du inte tog examen när du “borde” ha tagit den?

Kram på er!