Under den här läsperioden, som tyvärr närmar sig sitt slut, har jag titt som tätt skrivit om hur nöjd jag är med en av kurserna vi läst nu; nämligen biokemi-kursen. En av de främsta anledningarna till att kursen varit så tilltalande är för att dess innehåll är så lätt att anpassa på sin vardag. Att lära in glykolysens alla steg är mycket mer intressant just för att den sker i min kropp.

Men all good things come to an end, eller hur? I går hade vi vår sista biokemiföreläsning och den innehöll, precis som många andra föreläsningar i denna kurs, ett pep-talk. Denna gång hamnade motivationstalet på agendan då en tentamen väntar oss om mindre än två veckor (!!!). Talet handlade mest om hur vi ska tackla tentan och om hur vårt agerande under de första minuterna kan påverka hur vi presterar.

Det var två råd som jag kommer att ta med mig till tentan, nämligen att jag ska:
1) Skriva ner en schematisk bild för alla proteinuppreningssteg innan jag ens kollar på tentauppgifterna.
2) Ät några bitar choklad för att gå ner i varv.

Båda råd är något jag verkligen kommer att ta med mig (och jag rekommenderar alla som läser kursen att göra det), men det är råd nummer två som jag, i egenskap av keminörd, kommer att ta med mig för resten av mitt liv. Varför undrar några av er säkert nu? Det ska jag förklara för er i…

Kristinas kemiskola

En gång, för länge länge sedan, när vi människor levde ett mycket mer primitivt liv än det liv vi lever idag var vi i behov av att, enkelt och fort, kunna fly från våra fiender. För att kunna fly behöver vi energi – och som de flesta känner till är glukos en bra energikälla. Den är inte lika ATP-rik som diverse fetter, men i akuta behov är den fördelaktig.

Glukos och adrenalin

För att glukosen ska utsöndras behöver ett hormon utsöndras och vad passar inte bättre än adrenalin? Adrenalin är, som många av er säkert känner till, ett stresshormon vilket innebär (precis som namnet indikerar) att det utsöndras vid stress. Adrenalin ökar kroppens prestationsförmåga vid såkallade “fight-or-flight“-situationer och utstöndras i dessa situationer vilket leder till att stressnivån i kroppen ökar, och likaså behovet av lättillgänglig energi – den mer primitiva människan behövde inte bara kunna reagera på faran, utan även kunna fly. När adrenalin utsöndras i kroppen utsöndras glukos från vårt glykogenlager, och blodsockernivån höjs. ∑ av kardemumman är alltså att man kan se det som att det är den lättillgängliga energin man vill komma åt i stressiga situationer och att kroppens lösning på detta är att komma åt glukosen genom att utsöndra adrenalin.

Och hur kan detta kopplas till något som är så trivialt choklad? Jo, choklad innehåller, som bekant, socker i form av glukos. Är man stressad är det som sagt energin man vill åt. Genom att äta chokladen precis innan, eller i början av, en stressig situation ökar man mängden tillgänglig energi och som konsekvens av detta slipper man utsöndra adrenalin. Att adrenalin slipper utsöndras gör att man behåller lugnet och på så sätt dämpar en stressig situation som kan vara både att fly från en fiende eller, som i mitt fall, en fem timmar lång tenta i biokemi.

Efter att ha fått det här förklarat för mig blev jag ännu mer övertygad om att choklad är lösning på de flesta problem, och att denna kunskap är något jag definitivt kommer att tillämpa i framtida stressiga situationer. Den sista insikten jag fick var hur praktiskt det är att ha kunskaper i kemi. Man kan till och med rättfärdiga intag av choklad.