Jag har gjort det ett tag nu. Längre än många andra. Studentlivet, alltså. Gasquerna, föreläsningarna, studibevakningen… tentorna. Jodå, jag har gjort några tentor. Några har jag klarat på en gång, andra har jag kämpat med. Och jag lyckas alltid glömma hur det är att vara mitt i en tentaperiod.
- Viljan att trycka in en enda till detalj i ett redan överfullt huvud.
- Dagarna som tillbringas i pyjamas, hemma, vid skrivbordet, böjd över lektionsanteckningar och wikipedia som bästa vän.
- Känslan av att kväva impulsen att skrika när kursföreståndaren tillkännager att det finns ett obligatoriskt projekt som ska in dagen innan/efter tentan alt. att det finns en “liten” bonusuppgift till tentan som kan ge några få extra poäng men som tar en dag att göra. (Jag har inte tid! … Men jag vill ha poängen…)
- Dagarna på GeoC, där världens godaste bullar säljs och som används som belöning efter en lång dags plugg (även om mat inte ska användas som belöning. Egentligen. Men då skiter jag i det).
- Frustrationen som kommer när hjärnan pausar. Glädjen när hjärnan snurrar till några varv och lösningen blir självklar.
- Den totala urladdningen när tentan är skriven och jag cyklar hem. När jag öppnar dörren, kokar the, hoppar ned i soffan och blundar. Den känslan. Så skön.
Åh, vad jag önskar att det är torsdag om två veckor och den känslan infinner sig.
Jag vet, det finns sätt att plugga smart och hantera stress. Ellen har skrivit om hemligheten. Och jag är oftast bra på att vara disciplinerad (och på stresshantering). Men, let’s face it, det är svårt att inte vilja mer, att inte försöka lite, lite till. Oviljan att kugga en tenta har jag inte blivit av med än, så där efter 6 år i studentlivet. Jag kan klara en kuggning, lite motgångar har ingen dött av. Men varför öka risken? Livet blir roligare när tentaplugg inte hänger över axeln under loven.
Men tro inte att jag gör allt det där i listan ovan bara för att klara en tenta. Det är ju så att vi alla gör det för vår egen skull. Jag älskar stunden då förståelsen infinner sig. När jag ser den röda tråden i en kurs. Det är därför vi pluggar, eller hur? Det är, tycker jag, väldigt lite som kan slå känslan av att kunna förklara något tidigare obegripligt.
Egenskriven formelsamling- check. Miniräknare- check. The- check. Det är pluggdags!
/ Tove
0 Comments