Hej! Jag hoppas att allt är väl med er.

 

Jag sitter i skrivande stund på universitetet och har precis spenderat morgonen väntandes på en föreläsare som aldrig dök upp. Föga irriterande, men det är sådant som händer.

 

Hur som helst så snubblade jag  över videon ni finner i detta inlägg. Det är vad jag skulle kalla ett intressant stickprov av hur vi människor idag förhåller oss till könsstereotyper. Majoriteten av oss vill såklart hävda att vi är emot ålderdomliga könsstereotyper som exempelvis hänvisar flickor till att  syssla med allt som är mjukt, sött och rosaglittrande och vallar pojkar mot att lära sig att manövrera grävskopor i sandlådan och bara bära blått, grått och batmankläder. Och visst,  i Sverige talar vi stolt om hur långt vi har nått i kampen mot jämställdhet, och det är till viss del sant när vi ser till de faktorer som är kvantitativa. Den halvan av jämställdheten som vi inte talar lika mycket om, och det som jag vill hävda är det som idag sätter käppar i hjulet för feminismen är att vi i vårt undermedvetna ännu inte har uppdaterat våra definitioner av kvinnligt och manligt. Detta resulterar i att vi omedvetet tenderar att behandla människor olika beroende på kön, oavsett hur starka våra verbala uttalanden må vara gällande jämställdhet. Vår kultur är fortfarande av en sådan karaktär att den i tystnad får oss att behandla flickor och pojkar olika. Med andra ord krävs det en ansträngning hos varje enskild individ för att dessa normer inte ska bestå, då vi i många fall helt enkelt inte ens är medvetna om när vi agerar på basis av dessa stereotypa bilder.

I ett försök att ta sig ur de gamla hjulspåren tror jag att det krävs att vi ifrågasätter våra egna spontana tankar och reaktioner mer frekvent. Varför har jag en mer förlåtande inställning till en högljudd pojke på tåget? Varför reagerar jag när en flicka vill leka med en traktor? 

 

Som sagt tror jag verkligen att det är på individnivå som nästa steg i utvecklingen måste tas. I nuläget befinner vi oss i ett situation där vårt samhälle utvecklats snabbare än vår kultur, och om inte evolutionen av våra traditioner håller samma takt som samhället i helhet tror jag att det kan få negativa effekter på både innovation och utveckling i stort.

På bilden ser ni mig och min syster. Jag var en relativt stökig och högljudd flicka som barn, men om jag hade blivit bedömd efter samma måttstock som pojkarna i min ålder hade jag nog ansetts vara relativt lugn och sansad..

 

Nu ska jag göra mig redo inför nästa föreläsning. Jag håller tummarna för att professorn dyker upp den här gången. Tack å hej!


1 Comment

Emelie · January 31, 2018 at 3:22 pm

Min dotter går på ett dagis där de arbetar efter den svenska “husmodellen”. Läs sidan 19 om kön:
http://www.do.se/globalassets/stodmaterial/stod-skrift-husmodellen2.pdf

… så som tur är har vi kommit MYCKET längre än Britterna i klippet ovan!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *