Varför vill inte kvinnor bli ingenjörer?

Jag är just nu inne är en ganska så hektisk period och av någon anledning tenderar sådana perioder även vara då jag som mest går runt och grubblar på saker som inte är relaterade till skolan. Denna period är inget undantag och den frågeställning som upptar mina tankar just nu är hur det kommer sig att kvinnor inte vill bli ingenjörer. Trots att rekordmånga kvinnor antogs till LTH inför hösten 2017, sjönk det totala rikssnittet jämfört med 2016.  Ända sedan denna statistik presenterades i olika medier har jag haft denna fråga i bakhuvudet och grubblandet har lett till följande slutsatser:

Först och främst tror jag att det är en stor brist på kvinnliga ingenjörsförebilder och att detta gör att unga kvinnor har svårt att se sig själva att jobba som ingenjörer. Lika problematiskt är resultatet av en bildgoogling på orden ingenjör och engineer. Den svenska bildgooglingen ser förvisso något bättre ut än den engelska, även om

bägge sökningar främst visar bilder på personer med gula bygghjälmar. Det är alltså inte bara bilden av vem som kan bli ingenjör som måste uppdateras utan mångsidigheten på vad yrket kan innebära måste också förtydligas. Ingenjörer gör mer än att besöka byggarbetsplatser iklädda gula bygghjälmar. Där tror jag att vi på Womengineer fyller en otroligt viktig funktion genom att vi både lyfter kvinnliga ingenjörer i våra bloggar och intervjuer samtidigt som vi lyfter fram olika ingenjörsbakgrunder.

Bildgooglingen leder mig in på slutsats nummer två och det är att yrket ingenjör kan uppfattas som ganska luddigt. Jag tror att frågan “Vad gör en ingenjör?” har lika många svar som det finns ingenjörer – alla har sin egna uppfattning. Kanske är det så att denna relativt luddiga yrkesbeskrivning i större utsträckning avskräcker tjejer? Om du känner igen dig i detta eller känner någon tjej som vill veta mer om hur det kan vara att jobba som ingenjör vill jag rekommendera IGEday som anordnas i vår!
(Självklart finns det även killar som avskräcks av den luddiga yrkesbeskrivningen och tjejer som inte ser det som problematiskt, men jag tror att man måste generalisera rätt mycket i sådana här frågor då en grupp är betydligt mer representerad än en annan)

Ytterligare en slutsats som mitt grubblande har lett till är att jag tror att vissa kan se ordet teknik som avskräckande, jag har själv varit där. Även detta problem tror jag grundar sig i en dålig representation i samhället – vi måste bli bättre på att visa barn och tonåringar bredden av vad teknik är. Programmering av appar är lika mycket teknik som utveckling av nya livsmedel.

Slutligen tror jag att vi måste bli bättre på att boosta unga tjejers självförtroende så att de vågar sikta mot stjärnorna även om det kan sluta med att de “bara” tar sig till månen. Jag har tidigare berättat att jag var den enda tjejen i min högstadieklass som sökte det naturvetenskapliga gymnasieprogrammet. Som jag minns det avskräcktes en del tjejer av natur (och teknik) för att de hade hört att matten skulle vara för svår. Rädslan för att misstyckas stoppade dem. Självklart oroade jag mig också för att matematiken skulle vara svår, det ska jag inte sticka under stolen med, men jag hade också turen att ha föräldrar som fick mig att inse att det ibland är okej att bara ta sig till månen.

Så till alla er som har unga tjejer i er närhet: få dem att våga tro på sig själva och att ta sig an utmaningar även om de är rädda för att det inte ska gå hela vägen. Få dem att våga sikta för högt istället för att safea för det är nyckeln till att fler kvinnor vågar ta sig an den utmaning det faktiskt är att plugga till ingenjör!

Detta citat har blivit lite av ett mantra för mig.