Till Sveriges högstadielärare

Häromveckan snubblade jag över denna debattartikel skriven av ordföranden för Sveriges Ingenjörer Ulrika Lindstrand och Birgitta Ohlsson (som även skrivit en fantastisk bok som jag personligen tycker att alla borde läsa oavsett politisk åsikt). Kortfattat handlar artikeln om att artikelförfattarna anser att kvinnor väljer bort en ingenjörskarriär av helt fel anledningar – något jag verkligen håller med om. Faktorer som omnämns är bristen på förebilder (tur att vi på Womengineer finns) och att tjejer i större utsträckning tenderar att tro att de inte klarar av ämnen som exempelvis matematik.

Den här artikeln satte igång tankeverksamheten hos mig. Inte bara för att jag håller med dem i frågan, utan också för att min ingenjörshjärna direkt försökte klura ut lösningar på problemet!

Detta är ju dock inget problem som löses över en dag. Hade det varit ett sådant hade jag förmodligen inte ens behövt skriva det här inlägget. Och precis som alla komplexa problem har förmodligen även detta flera möjliga lösningar.

I min högstadieklass var vi 30 personer – 15 killar och 15 tjejer. En av dessa tjejer sökte ett naturvetenskapligt eller tekniskt program på gymnasiet. Jag. Nu är jag ganska säker på att det inte ser ut såhär i hela Sverige, men jag tycker ändå att det är en indikation på att delar av ansvaret för en jämställd ingenjörskår kan läggas på svenska högstadielärare i matematik, teknik och de naturvetenskapliga ämnena. För hur ska vi som jobbar mot att inspirera gymnasietjejer att söka ett ingenjörsproblem ha en chans att uppnå en jämställd fördelning om tjejer om en stor del av vår målgrupp faller bort innan gymnasiet ens har börjat?

Så vad kan högstadielärare och annan personal som har regelbunden kontakt med högstadieelever göra för att dra sitt strå till stacken?  Well, I am glad you asked. Det finns förstås otroligt många saker som dessa viktiga personer kan göra och några av dem är:

– Bli bättre på att ge konkreta exempel på vad teorin kan appliceras på. Berätta inte bara för eleverna om vad en antikropp är eller vilka olika celler som finns i immunförsvaret. Berätta också vad dessa olika komponenter kan användas till i praktiken (utöver att bekämpa virus och bakterier). Berätta om alla sjukdomar som kan botas. Berätta inte bara om hur man räknar ut hållfastheten av ett material. Berätta också att denna kunskap kan användas för att designa möbler som är mer lättanvända för personer med funktionsnedsättningar. Bli bättre på att förmedla hur naturvetenskap och teknik kan användas för att skapa ett bättre samhälle. Berätta hur ingenjörer kan förändra världen!

– När jag i årskurs åtta läste ämnet teknik fick vi lära oss hur man tapetserar. Visst kan det vara nyttig kunskap, men nu såhär i efterhand kanske det hade passat in bättre i hemkunskapen. Något som däremot passar in i teknikämnet är programmering. På min gymnasieskola kunde vi som valfri kurs läsa programmering. Eftersom att de flesta inte hade kommit i kontakt med det tidigare var det bara ”självlärda” som tog denna kurs. Tänk vad annorlunda det hade kunnat se ut om svenska tonåringar introducerats för programmering redan i högstadiet!

– Utnyttja att organisationer som Womengineer finns. Bjud in oss till era högstadieskolor och låt oss berätta om alla fördelar med att studera och jobba som ingenjör (tro mig, det finns många). Gör reklam för våra evenemang (IGE day är ett fantastiskt bra event för högstadietjejer!) – ju fler som kommer, desto bättre!

– Men framför allt: få tjejer att förstå att de också kan. Få dem att tro på sig själva och få dem att våga misslyckas. Få dem att inse att de är mer än sina prestationer. Det är så vi får fler tjejer att känna att en ingenjörsutbildning är rätt val för dem när de en dag ska välja vad de, förhoppningsvis, vill göra i resten av sina liv. Vi alla har olika bakgrunder och alla kommer inte från familjer eller områden där en universitets/högskoleutbildning är ett självklart val i livet. Där spelar lärare en ännu större roll så att dessa tjejer känner samma pirr i magen som jag själv gjorde den dagen jag insåg att det faktiskt är vi ingenjörer som en dag kommer att rädda världen.