När jag var yngre hade jag nog aldrig kunnat tänka mig att jag några år senare skulle hamna på en teknisk utbildning. För mig var ordet teknik ett skrämmande ord – när jag hörde det tänkte jag antingen på broars hållfasthet eller på programmering av något slag. Något jag absolut inte var intresserad av.
Jag tror att min bild av vad teknik var till stor del berodde på den bild berodde på vad skolan förmedlade för bild av detta område. Ämnet teknik som man läste i högstadiet bestod till stor del av hållfasthetslära och andra fysikaliska begrepp. Jag som aldrig varit särskilt intresserad av den delen av de naturvetenskapliga ämnena avskräcktes med andra ord ganska rejält.
Ordet teknik härstammar från grekiskans téchnē, vilket betyder “konst”, “skicklighet” eller “hantverk”. Jag tycker att det är en väldigt bra definition som är applicerbar på varje område som vi ingenjörer kan jobba med. Samhällsbyggnadsingenjören är förhoppningsvis lika skicklig på broars hållfasthet som jag, som framtida biotekniker, kommer vara på att att mutera proteiner så att de får de egenskaper jag önskar. Oavsett vad den enskilde ingenjören sysslar med så är det ett hantverk.
Jag har tidigare skrivit att jag tycker att högstadie- och gymnasieskolor måste ta ett större ansvar i att inspirera svenska tonåringar att söka sig till tekniska utbildningar. Detta är något jag fortfarande står fast vid. Om alla Sveriges lärare som undervisar i teknik och/eller naturvetenskap lägger ner lite mer tid på att visa teknikens mångsidighet tror jag att vi kan få ett Sverige där 50% av landets ingenjörer är ladies!
Och vad fick mig att ändra min inställning kring ordet teknik? Helt ärligt kan jag inte minnas det exakta ögonblick då jag fick en ny bild av detta ord, men det var någon gång under årskurs två på LTH som jag fick en bredare bild av vad ordet faktiskt kan innefatta.
Och hur hamnar någon som avskräcks av ordet teknik på en teknisk högskola? Även detta är en fråga jag har lite svårt att besvara än idag, men jag tror att det är en kombination av inspiration från ingenjörssläktingar och en stor inre nyfikenhet och en vilja att ta sig an en utmaning!
ps. ni har väl inte missat att jag denna vecka har tagit över Womengineers sociala medier? @womengineer på Instagram och @womengineer.se på Snapchat
3 Comments
Ulrika Sultan · December 1, 2016 at 6:54 am
Tack för intressant inlägg. Du prickar in mitt forskningsområde. Jag doktorerar om flickors teknikintresse. Om vi ser till den breda bilden av teknik så söker sig elever till tekniska utbildningar på gymnasiet. Lurar vi oss att tro att endast teknikprogrammet, som ett exempel, är den enda tekniska utbildningen är gymnasiet får vi problem med begreppet teknik. Program som använder ordet teknik i titel handlar sällan om den breda bilden av teknik. Andra program är fyllda av den breda bilden av teknik men lyfter tyvärr aldrig fram det. Det kan resultera i att elever anser sig inte vara intresserade av teknik. Teknik ska undervisas från åk1 men står inskrivet redan i läroplan för förskolan. I yngre år kan vi se att pojkar och flickor är lika intresserade av teknik, kanske pga den breda perspektivet på teknik som barnet möter då. Här har vi lärare mycket att jobba med. Tack för dina tankar.
Kristina Sturk · December 13, 2016 at 4:58 pm
Hej!
Det är verkligen ett intressant område och jag hoppas att svenska grundskolor gör allt de kan för att förvalta tjejer och killar teknikintresse lika mycket under hela skolgången. Ditt forskningsområde låter riktigt spännande – hoppas att du kommer fram till något intressant som kan bidra till en förändring i samhället :)
Tusen tack för din kommentar!
Kristina
Varför vill inte kvinnor bli ingenjörer? – Womengineer · October 3, 2017 at 4:29 pm
[…] mitt grubblande har lett till är att jag tror att vissa kan se ordet teknik som avskräckande, jag har själv varit där. Även detta problem tror jag grundar sig i en dålig representation i samhället – vi måste […]