Jag gick på nobelföreläsningen och förstod precis allt! Det var en sån fantastisk känsla, som att vi var en del av forskningens absoluta framkant.
Hej Katarina! Du har studerat Teknisk Fysik på KTH, hur var det och hur kom det sig att du valde den utbildningen?
Hej! Det var nyfikenhet och lite uteslutningsmetoden! Sista året på gymnasiet, när vi faktiskt fick snudda vid fysikupptäckter från de senaste 100 åren, typ kärnfysik och våg-partikeldualitet, blev jag nyfiken på att lära mig mer, och började kolla utbildningar där man fick lära sig modern fysik. Hittade Teknisk fysik, och ingenjör kändes som att “jaja, om jag tröttnar på fysiken får jag väl nåt jobb ändå!”. Så jag bestämde mig för att åka utomlands ett år, och hade jag inte hittat något bättre innan ansökningen till högskolan skulle in i april så fick det bli civilingenjör i teknisk fysik på KTH. Så blev det. Jag visste i princip inget om det när jag började, men jag är så sjukt glad idag att jag gjorde det valet! Även om det var tufft ibland så har det verkligen låtit mig utvecklas på mina villkor och gett mig möjligheter jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Vad var det bästa under din studietid?
Alla vänner för livet, och det sammanhang, den kunskap och motivation studierna och miljön gav – att känna att man är mitt i teknikutvecklingen och att jag kan vara en del av det, att jag kan påverka. Under mitt sista år läste jag en kurs i kvantoptik samtidigt som nobelpriset i fysik gavs till en professor inom just det området. Vi fick hemuppgifter på det problem han löst för att få priset. Jag gick på nobelföreläsningen och förstod precis allt! Det var en sån fantastisk känsla, så motiverande, som att vi var en del av forskningens absoluta framkant. Att vara fadder för nya studenter, åka på utbytesstudier i franska alperna, och leda Womengineer var också fantastiska upplevelser!
Du har ju tidigare varit projektledare för Womengineer som är ett väldigt viktigt uppdrag! Varför tror du att det är så få tjejer som pluggar till ingenjör och hur tror du att man kan förändra det?
Jag tycker ju precis som ni på Womengineer att information och inspiration/förebilder är det absolut viktigaste! Unga tjejer måste få se vilka möjligheter som finns och förstå att de klarar av det. Teknikbranschen är ju tyvärr fortfarande mansdominerad, och jag vill att vi ingenjörstjejer som kan utgöra förebilder inte låter något stoppa oss! Att vi måste våga satsa, våga chansa, se eventuella misslyckanden som erfarenheter, inte alltid lyssna på folk som tycker att dom vet vad vi ska och inte ska göra, byta jobb om vi inte tillåts växa och utmana oss själva! Då kan vi synas och unga tjejer kan känna att de också har en plats i teknikvärlden.
Även om det var tufft ibland så har det verkligen låtit mig utvecklas på mina villkor och gett mig möjligheter jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Har du något tips till de som inte vet vad de ska göra efter gymnasiet?
Gör vad som helst där du känner att du lär dig något. Det kan vara att resa, jobba, prata med människor du inte känner, läsa eller fundera. Gör det gärna själv, om du är van att t.ex. resa med vänner, och fundera på vad DU verkligen tycker om och vad som intresserar dig. Sen rekommenderar jag såklart en ingenjörsutbildning eftersom det ger dig så bra verktyg för att lösa problem, tekniska eller inte, och ger dig en insikt i tekniken som ju faktiskt är en stor del av allas våra liv, vare sig vi ser det eller inte.
Idag är du kvar på KTH och doktorerar inom kvantoptik och kvantinformation, det låter minst sagt häftigt! Hur ser en vanlig dag ut för dig och vad är det bästa med att doktorera?
Helt rätt! En vanlig dag kommer jag till kontoret på AlbaNova rätt sent, kollar mailen, kikar om det har lagts upp några nya intressanta artiklar på arxiv.org, kanske förbereder övningsuppgifter om jag ska undervisa, eller så går jag ner till labbet och slår på lasern och detektorerna, släcker lampan (vi sysslar med så svaga ljuskällor att allt annat ljus stör mätningarna), och skruvar och fixar i setupen tills jag får en bra signal och sätter igång mätningar. Ibland försöker jag lösa problem numeriskt i Matlab, ibland förbereder jag presentationer eller resor, och ibland sitter jag bara och läser och funderar! Det bästa med att doktorera är friheten att få styra över vad jag vill ta mig an för problem, att planera min tid som det passar, och naturligtvis att få hänga med riktigt skarpa hjärnor och tillsammans med dem försöka förstå mig på världen!
Förutom att doktorera är du också Team Leader för L:ara, berätta lite mer om L:ara och vad din roll innebär!
Med L:ara utvecklar vi en utbildningsapp för barn som inte har tillgång till skola. Det är fortfarande ca 50 miljoner barn som inte går i skolan, för att de lever i konfliktdrabbade områden, avlägset, eller för att de råkade födas som tjejer. Samtidigt har nu 9 av 10 även i utvecklingsländer tillgång till en telefon, och den siffran stiger. Vi försöker skapa något som funkar för just de här barnens förhållanden och behov. Det är ett open source projekt så vi vill involvera både experter och folk nära vår målgrupp i att bygga ut, översätta och förbättra appen! Det är ett ideellt projekt som startade med att vi anmälde oss i en tävling, men det har växt! Jag försöker leda mitt team på 6 pers av utvecklare, designers mm, och se till att de har förutsättningar att skapa så att vi kan växa. Det är superspännande och lärorikt! Jag kunde ingenting om att leda apputveckling när vi började, men har lärt mig så otroligt mycket av mitt team och av att läsa och testa. Appen börjar ta form och det känns otroligt bra.
Det är så spännande att leva just nu. Världen och hur vi lever ändras snabbare än någonsin tidigare, främst på grund av teknikutvecklingen.
Var hittar du all din drivkraft och inspiration?
Jag älskar att känna att jag kan vara delaktig i att skapa förändring. Att jag lägger ner en massa tid och energi och det ger resultat som är synliga! Det är sjukt motiverande. När det gäller fysik är det framförallt att det är så jädra coolt. Kvantfysik är det mest fascinerande som finns! Det funkar inte som vi är vana att saker funkar, vilket gör att om man lär sig hantera det kan man göra saker ingen trodde var möjligt! Och det finns så mycket kvar att förstå, så mycket potential. Sen tror jag de flesta skulle hålla med mig om att människor ger energi. Jag skulle aldrig orka göra allt detta om jag gjorde det själv. Tillsammans med människor som kompletterar mig blir allt både mycket bättre och roligare!
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
Eh, ALLT! Ungefär. Förstå världen bättre, och använda förståelsen för att skapa värde för människor. Det är så spännande att leva just nu. Världen och hur vi lever ändras snabbare än någonsin tidigare, främst på grund av teknikutvecklingen. Ibland kan det kännas hopplöst när nyheter om konflikter, rasism och katastrofpolitiker avlöser varandra, men då tycker jag om att tänka på hur världen skulle kunna se ut och fungera om 30 år: kommer världen fortfarande vara indelad i länder? kommer pengar finnas? kommer vi ha hotellkomplex på Mars? Du kanske tror jag skämtar nu men vad som helst kan hända, och jag tänker inte sitta här och titta på!
Till sist, har du någon kvinnlig förebild du vill lyfta fram? Och har du något youtube-klipp du tycker vi bara måste se?
Jag har en nära vän, Caroline, som har en så otrolig styrka och driv. Trots att hon gått igenom många svårigheter så inte bara ger hon aldrig upp, hon gör saker på sitt sätt och hon gör det så jädra bra! Hon är verkligen sig själv och skiter för det mesta i vad folk tycker. Hennes styrka inspirerar mig!
Denna är en fin introduktion till att tänka och göra kvantmekanik (finns uppföljningar!):
[Intervjun skapades den 21 november, 2016]
0 Comments