Anna Norelius

Jag planerar sällan mer än vad jag behöver, utan litar på magkänslan.

Hej Anna! Du är uppvuxen i Göteborg men läser nu tredje året Industriell ekonomi på LTH i Lund! Varför valde du att flytta ner till Lund och läsa på LTH?
Det var en magkänsla jag fick när jag var nere och besökte en god vän. Jag kände att jag verkligen ville bo i Lund och vet att min mamma pluggade här. Hon har talat mycket väl om staden. Jag ville gärna bo i en studentstad och utbildningen tilltalade mig, så jag bestämde mig för att köra på det.

Har det alltid varit självklart för dig att studera till civilingenjör?
Jag har haft ett sinne för logiska samband och kreativa lösningar sedan jag var mindre, men aldrig riktigt låst mig till ingenjörsyrket. Har haft ett gott intryck av gemenskapen på tekniska högskolor och ville ta på mig en utmaning. Civilingenjör kändes helrätt och jag har verkligen trivts med mitt val.

Tillsammans skapade vi en kanonkväll, nästan hela klassen var där och det var SÅ bra stämning

Berätta om ditt bästa studentminne!
Jag och några vänner tog tag i att arrangera en sittning för klassen för att fira att vi kommit halvvägs genom utbildningen. Jag hade då nyligen klivit av min roll som sexmästare (festfixare) på sektionen. Jag var efter detta taggad på att skapa en kväll att minnas, mest för skoj skull. Tillsammans skapade vi en kanonkväll, nästan hela klassen var där och det var SÅ bra stämning.

Du är grundaren till organisationen Insikt. Berätta mer om vad det är för något!
Vi jobbar med att minska lidandet kopplat till psykisk ohälsa. Detta genom att ifrågasätta den konventionella psykvården som enda tillvägagångssätt, inte minst eftersom den är så pass belastad som den är. Vi tror på stöd från medmänniskor som ett komplement till de behandlingsformer som finns idag. Vi tror att möjligheten att bara prata och känna igen sig i någon som tagit sig igenom en liknande situation, kan skapa hopp och minska ensamheten.

Många som är bundna till vård eller medicinering som enda lösningen talar om risken för ett misslyckat mentorskap. “mentorerna har ju ingen lång utbildning i ryggen”. Vi tror dock att ett mentorskap har så pass stor potential att hjälpa, att det kan vara värt att riskera att varje mentorskap inte blir perfekt. Bättre att göra någonting med risken att misslyckas, än att inte göra någonting alls.’

Varför startade du Insikt?
Jag har själv haft det svårt med psykisk ohälsa men mår nu bra. Jag har fått höra om många anhöriga som också haft det svårt, men idag har återhämtat sig. Jag har funderat på vad det har funnits som gemensam nämnare i våra erfarenheter och insikter. För mig och många anhöriga har en stöttande person gjort stor skillnad. Alltså en helt vanlig person som lyssnar och pekar i rätt riktning. Det kan skapa hopp att veta att det finns någon att falla tillbaka på. Du är inte ensam.

Den som fick mig att känna hopp och fortsätta kämpa var min mamma. Hon har varit med om liknande problem och lärt sig hantera det och jag kunde spegla mig i henne.

Hon gav mig otroligt bra stöd genom att bara finnas där som ett levande exempel på att det går att ta sig ur den onda cirkeln. Jag vill inte att någon skall behöva kämpa ensam, vilket är anledningen till att jag startade initiativet.

Jag vill skapa goda förutsättningar för att människor skall kunna spegla sig i någon som kämpat med liknande problem. Systematisera hopkopplingen med medmänniskor, för det finns verkligen människor som vill och kan stötta.
Viktiga verktyg för detta är mentorsprogrammet och jobbet för att minska tabun.

Varför är det viktigt att synliggöra psykisk ohälsa?
För att tvätta bort fördomar om dessa problem. Där viktigt att jobba bort missuppfattningen om att sårbarhet är ett tecken på svaghet, när det egentligen är ett tecken på mod. Om fler vågar prata om saken och visa sig sårbara så kan vi skapa en rättvis bild av hur vanligt det faktiskt är, så att färre skall behöva känna att de är ensamma i sin kamp.

Har du någon teori om varför psykisk ohälsa ökar i dagens samhälle och hur ska vi göra för att minska det?
Pressen som sätts från samhället är för stor. Vi förväntas passa in i strikta mallar. Alla förväntas vara smala, sociala, ordningsamma, kunna passa tider, få många likes, kunna socialisera kring alkohol, jobba 8 – 5 etc. Att anpassa sig efter detta samhällsmönster och dessa ibland ouppnåeliga krav, tar massor av energi och vi lämnas med en känsla av att inte räcka till.

Det är som att pressa in en rund boll i ett fyrkantigt hål och förvänta sig att bollen är den enda som skall anpassa sig

Det är som att pressa in en rund boll i ett fyrkantigt hål och förvänta sig att bollen är den enda som skall anpassa sig. Vi vill att samhället, alltså det fyrkantiga hålet skall jobba för att bli mer runt, så att vi individer lättare kan passa in. Samhället och systemen borde anpassa sig efter oss invånare, istället för tvärtom.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
Jag planerar sällan mer än vad jag behöver, utan litar på magkänslan. Jag vet i alla fall att jag vill jobba med sociala frågor på något sätt, för att skapa bättre förutsättningar för människor att uppnå sin fulla potential. Jag tror att jag kan dra stor nytta av min inblick i ingenjörsvärlden, kunskapen och de insikter jag bygger upp genom utbildningen.

Till sist, har du någon kvinnlig förebild du vill lyfta fram?
Kakan Hermansson, för hon är så himla jättebra!

Tack för din medverkan och lycka till!

[Intervjun skapades den 17 januari, 2016]