Min mamma är högstadielärare. Jag pratade med henne för några dagar sedan och hon nämnde att det är svårare än vanligt att få 9:ornas uppmärksamhet just nu. Jag förstår dem. Det är vackert väder ute nu. Helt underbart, faktiskt. Det är inte heller många veckor kvar till sommarlovet och avslutet på en nio års obligatoriskt grundskola.

Slutet på grundskolan och början på något nytt. Inte konstigt att tankarna är på annat håll. Fast själv kommer jag inte ihåg mitt sommarlov mellan 9:an och gymnasiet. Jag tror att jag såg gymnasiet som ett (nästan) obligatoriskt fortsatt steg. Dessutom fanns det bara två gymnasieskolor där jag bodde, så det var inte direkt så att folk skulle spridas för vinden.

Desto bättre kommer jag ihåg sommaren precis efter gymnasiet. Eller snarare själva känslan av den. Tomheten och friheten. Ljumma kvällar vid badplatsen med grill och s’moores.

Sol, värme, vatten. Sommarlov. Härligt, eller hur?

Sol, värme, vatten. Sommarlov. Härligt, eller hur?

 

Bilfärder längs sjön Väsman, ut mot Grangärde och tillbaka. Bara för att vi kunde, med nytagna körkort. Blandskivor på högsta volym. Marit Bergman med This is the year.

Då visste jag inte alls var jag var på väg. Och nu är jag snart på väg ut i något nytt och okänt igen, om än med lite mer riktning. Efter sju år inom studentvärlden och 19 (!) år inom skola och universitet. Så det är väl inte mer än passande att jag spelar Marit Bergman ikväll, både för nostalgins skull och för låtens härliga känsla.

/Tove

Sommaren 2008, ett år efter studenten. Så ung och oskyldig jag var! :)

Sommaren 2008, ett år efter studenten. Så ung och oskyldig jag var! :)

 


0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.