God ny läsperiod

Så här såg min tentavecka ut. Mollierdiagram, flödeshastigheter och diffusion var några av de begrepp som präglade läsperiod två.

Tentaperiod två är nu avklarad och i vanlig ordning innebär det ny läsperiod. För min del vankas det en kurs i biokemi och en i miljökemi, något jag har sett framemot väldigt länge då jag tycker att båda områden är väldigt intressanta. Dock fasar jag lite inför det faktum att jag för första gången ställs inför en läsperiod som bara består av läskurser. Som teknolog är jag van vid att räkna mig fram till svar – inte läsa. För mig är en läsperiod lite som ett nytt år. Man börjar om på nytt – man får en ny chans.  Nya löften skrivs ner i ens mentala anteckningsbok. Jag vet inte hur många gånger jag och mina vänner har lovat oss själva att ”nästa läsperiod ska vi minsann ligga i fas” – ett löfte som ofta yttras för första gången i läsvecka sex när tentaångesten börjar smyga sig på, och som alltid bryts i läsvecka två (för då har man ju i alla fall följt det i en vecka).

Inför den här läsperioden ställs jag inför en extra stor utmaning eftersom att jag, utöver att sköta studierna, ska sitta som sekreterare i sektionsstyrelsen och skriva denna blogg. Det kommer såklart bli superkul, men det kommer självklart att ta tid. Därför har jag bestämt mig för att läsperiod tre kommer att bli den läsperiod då jag för första gången infriar mina läsperiodslöften. Så här ser mina löften till mig själv ut (nu måste jag ju hålla dem eftersom att jag har berättat för er som läser detta att de faktiskt finns):

– Jag ska ligga i fas. När jag läser i kurslitteraturen ska jag läsa som om att jag tentapluggar, inte som om att det är en evighet kvar till tentorna.

– Bli bättre på att sitta kvar i skolan och läsa. Går jag hem för att plugga slutar det oftast med att jag sätter mig i sängen (komfort är viktigt när man läser). Och somnar.

– Sammanfatta föreläsningarna och komplettera med boken så fort som möjligt. Jag har inbillat mig att det är så jag lär mig allra bäst.

– Ta mig tid till att träna, även under stressiga veckor. En timme kan man garanterat avvara varje vecka. Jag blir så mycket piggare och fokuserar mycket bättre när jag tränar regelbundet.

Men innan jag ens börjar tänka på att uppfylla dessa löften ska jag dansa till 90-talsmusik, iklädd min saknade ouvve, i Gasquesalen. För i morgon är det ET-slasque!

God ny läsperiod allihopa!

Kristina