Jag och min kompis Cissi har en överenskommelse. När hon vinner Nobelpriset bjuder hon med mig på middagen. Jag tänker att det är en väldigt bra överenskommelse, speciellt eftersom hon är teknisk fysiker och då i alla fall har en chans. Jag kan väl vinna både freds- och litteraturpriset men jag tror liksom inte att mina ge-tiggaren-en-femkrona-om-jag-har-någon-på-mig-handlingar eller djupa bloggtexter räcker till för någondera av dessa.
Men varför vill jag gå på just Nobelmiddagen? Jag har ju varit på både baler och gasquer så det står det härliga till under mitt liv i Uppsala. Jag har varit på fulsittningar och finsittningar och allt däremellan. Jag har haft det väldans trevligt varenda gång. Och jag har lärt mig att det faktiskt inte är graden av finklädseln som gör festen alldeles underbar. Det är underhållningen och, framför allt, bordsgrannarna som ser till att kvällen blir oförglömlig.
Så, en Nobelfest kanske inte är något annat än en väldigt snofsig gasque? En massa alumner från olika delar av världen som nostalgiskt kommer ihåg sina studentfester och egentligen, egentligen bara vill återuppleva dem? Jag kan slå vad om att hälften av dem skulle vilja att festen vore lite mer avslappnad så att de kan ropa “Springa-runt-bordet-skål” för att sedan springa runt bordet, och så skåla med varandra. Eller kanske vill de kroka tag i varandra och sjunga Punschen kommer?
Jag ska avslöja varför jag vill gå på Nobelfesten. För att det är den enda riktigt stora festen i Sverige som hyllar vetenskapen. Vi har Guldbaggen för film och Polarpriset för musik. Och ett antal mer eller mindre halvkända priser för samma områden. Så även om jag inte tror att själva middagen är så mycket mer speciell än en riktigt bra gasque med superbra underhållning (kom ihåg, det är bordsgrannarna som gör kvällen i slutändan) så skulle det vara underbart att få vara med om Sveriges hyllning till vetenskapen.
Och, okej, det är roligt att få klä upp sig riktigt fint. Skulle jag gå på Nobelfesten får jag en anledning till att köpa en ny balklänning. Jag har lagt ut pengar på tråkigare saker :) Här är förresten jag innan Naturvetarbalen 2013.
/ Tove
5 Comments
Jessika · September 11, 2014 at 6:44 am
Fint att kalla Nobelfesten för en svensk hyllning till vetenskapen!!
Cissi · September 11, 2014 at 7:22 am
Och tänk vilka fantastiskt spännande, briljanta, människor en kan få till bordsgrannar på en Nobelfest! :-D
Jag vill träffa prick alla fysikpristagare och lära mig allt som de kan.
Okej, ja, jag förstår att det kan bli svårt men iallafall. Efterfest med alla fysikpristagare, Benedict Cumberbatchs Sherlock, Andrew Scotts Moriarty, the Doctor (vilken som helst av dem, allihopa kanske), Rory Gilmore, Amita och Charlie från Numb3rs, Olivia Pope & Huck, Jane Austen och alla briljanta människor som jag redan känner och tycker om och imponeras av.
De andra pristagarna kan också få komma, om de kan visa att de är knäppa och knasiga och vänliga. Helst släpar vi med alla som fått en Fieldsmedalj också, för de hamnar lite i skymundan annars.
Sen är vi där, äter och dricker gott och lär oss ALLT. Bästa festen någonsin.
AC · September 11, 2014 at 9:45 am
Tips: Nobellotteriet kan göra att du får gå ändå. Om man läser i Sthlm kan man även bli fanbärare för sin skola och på så sätt få vara med på festen. http://nobellotteriet.org/faq.php
womengineer · September 12, 2014 at 4:32 pm
AC: Ja, just det! Det hade jag glömt bort! Tack för tipset :)
womengineer · September 12, 2014 at 4:33 pm
Jag vet, Cissi!!! Undrar om de skulle komma om man bjöd in till en vanlig hemmafest? :P/ Tove