Skippa första och sista åket

Hannah i skidbacken. Foto: Jon Nyström

I helgen var jag uppe och åkte skidor i Gällivare. Underbart väder, precis lagom antal backar och en mysig toppstuga där vi passade på att både fika och äta lunch.

Innan jag åkte norrut på fredagen så min kompis till mig att skippa första och sista åket. Och jag tänkte att man kanske borde applicera det lite mer i vanliga livet också, även om det ju i praktiken är en ren omöjlighet, åtminstone när det gäller skidåkning. Att skippa första åket, innebär för mig att försöka vara förberedd inför det som komma skall. Gå inte och skriv prov utan att vara förberedd, läs på om företaget innan du kommer på en intervju och prata med oss om hur det är att vara ingenjör innan du får för dig att välja något annat!

Att skippa sista åket innebär i praktiken att vara nöjd med det du åstadkommit. Tänk alltid på säkerheten först, oavsett om det handlar om att åka skidor, prata i telefon samtidigt som du cyklar eller jobba övertid utan att du får något för det. Igår läste jag en artikel om utbrändhet där Zandra Hedlund skriver i artikeln Ingen tackar dig när du blir sjukskriven och poängterar att vi varken hjälper oss hjälpa eller våra arbetskamrater genom att jobba för mycket, stressa eller inte kunna säga ifrån. Det trissar både upp tempot på jobbet och förhindrar möjligheten till utökade tjänster.

Hon ställer även frågan “Hur länge går det att hålla maxtempo innan kroppen säger ifrån?” och svaret kommer direkt. I jättemånga år.

Så jag röstar för fler lugna helger med skidåkning, fler vårpromenader, mindre stress inför tentor och mindre ångest inför ansökan till högskolan. Vi finns här för dig, så fråga allt du vill veta!

/ Hannah