En vanlig tisdag

Morgonen är min ‘slappna av’-tid på dagen. Min väckarklocka är en klockradio. När P1 går igång runt sju ligger jag ofta kvar en halvtimme, halvsovandes, halvlyssnandes på senaste nyhetshändelserna. Egentligen är vetenskapsnyheterna det som väcker mig bäst, men de går klockan halv nio så det blir bara någon gång ibland. Jag tycker SR borde flytta tillbaka dem en timme eller två, för min dygnsrytms skull..

Sedan frukost (jag älskar frukost!), mackor med en massa pålägg, ett kokt ägg och te, innan jag byter kläder mellan noll och sju gånger. Idag bestämde jag mig för att det var Take your PJs to work day, och satte på mig min baggy sammetskostym och en stor t-shirt (älskar comfy-snygg-stilen). Tur att man spenderar hela dagarna i ett labb… Nej, det är faktiskt inte så farligt, hade sammetsbrallorna på finfest förra veckan!

Packa väskan, steka blodpudding, slänga på lite maskara (alltså inte på blodpuddingen), och iväg till bussen. Jag brukar cykla, men nu börjar det bli riktigt kallt, och Stockholm är så pass stort att ibland måste man faktiskt ta tunnelbanan, så härom dagen unnade jag mig ett SL-kort.

Jag gör mitt exjobb nu, sista utmaningen innan examen, och det är faktiskt riktigt kul! Jag har alltid gillat att plugga, tycker speciellt om att sitta på föreläsningar, och bli matad med klokheter och kunskap, utan att behöva lyfta ett finger (ibland måste man visserligen anteckna). Men att göra exjobb innebär att man får grotta ner sig totalt i ett problem, försöka förstå varje liten detalj, och det är okej att det tar en vecka att lösa en differentialekvation, för det är ju faktiskt ett verkligt och ganska komplext problem man sysslar med! Vissa gör sina exjobb på företag, jag har valt att göra mitt på KTH. Jag har fått ett kontor på AlbaNova, KTHs finaste byggnad och där alla fysiker sitter!

Mitt kontor. Nu i December ser fönstr tyvärr mer ut som en svart vägg.

När jag droppar in på kontoret vid 10 hämtar jag en kopp kaffe, sätter mig vid skrivbordet och funderar på vad jag ska göra idag. Labbet är upptaget, så förmiddagen spenderas med lite beräkningar. Mitt exjobb kretsar kring en kristall, som har en speciell nanostruktur. Kristallen bestrålas med grön laser (våglängd 532 nm), och i kristallen kan delar av ljuset omvandlas till andra våglängder (runt 800nm och 1550nm). Just nu försöker jag beräkna vad 800nm-ljuset och 1550nm-ljuset har för relation, om de är korrelerade och hur de beror av varandra. Det är spännande! Om de är rätt korrelerade kan kristallen användas som källa för ljus att använda i kvantdatorer!

Just idag hölls det ett seminarium på min avdelning. En gästforskare berättade om sitt arbete, som ligger väldigt nära det jag gör. Det var väldigt intressant, och kul att få en inblick i den forskning som bedrivs runt om i världen.

Dags för lunch! Ja, det var därför jag stekte blodpudding i morse, jag hade ingen matlåda (vissa kvällar orkar man helt enkelt inte laga mat) och jag sparar mina pengar till en Londonresa coming up. Efter lunch blir det en kaffe och sedan ner i labbet! Ska jag vara helt ärlig gick eftermiddagen mest ut på att skruva på spakar. Det är lurigt att få en laser att gå helt rakt genom ett gäng filter, linser och speglar, som min setup består av, och råkar man röra något så måste man ställa om allting igen! Det allra lurigaste är att på slutet ska strålen ledas in i en fiber (en kabel) vars öppning är 62µm bred. Det är alltså ungefär en tjugondels millimeter. Ibland är det otroligt frustrerande att det är så mycket fix innan man faktiskt kan mäta något! Men kristallen är fin, den lyser upp i grönt och gör fina mönster på väggen bakom, på grund av nanostrukturen. Min handledare skrattade lite när hon gav den till mig, och sa att den kostade som en liten bil.

Min kristall.

Det blev en ganska kort dag på kontoret idag, för klockan 17 skulle jag vara på Södra latins gymnasium. Jag är nämligen volontär för Mattecentrum, och hjälper ungdomar med matte två timmar i veckan! Jag kan rekommendera alla som vill ha lite extra hjälp i matte, att gå till Mattecentrums räknestugor. De finns över nästan hela landet och är helt gratis! Och alla ni ingenjörer, studenter och andra som kan lite matte – bli volontärer! Känslan när eleverna spricker upp i ett leende, för att de äntligen förstår, är helt fantastisk.

Handla mat, åka hem, laga mat, springa ner till Ica för att jag glömde köpa huvudingrediensen, och snart har jag ett gäng matlådor igen. Det räcker med blodpudding en gång i veckan. Liksom ganska många av mina dagar avslutades denna med lite Womengineer-grejer; skicka mail, skriva inlägg och fundera på vad för roligt vi ska göra härnäst (ni har väl läst om IGEday?).

Katarina