Vem peekar som tonåring?

Såg ni Uppdrag Granskning igår? Eller kanske playade till frukosten imorse som jag? Det handlade om det fria skolvalet som går ut på att alla elever har rätt att välja skola. Den skolpeng som kommunen betalar per elev följer med eleven, vilket gör att det finns möjlighet att välja skola av olika anledningar. Jag tycker att poängen med att få välja skola är bra, då har alla möjlighet att välja något som passar och skulle det inte fungera av någon anledning på en skola så går det att byta.

Uppdrag Granskning utgav sig för att vara föräldrar till en så kallad duktig flicka med fina betyg och bra bakgrund och en stökig pojke med sämre betyg som halkat snett på sin förra skola. Flickan blev erbjuden plats på väldigt många populära skolor med högt betygssnitt medan pojken alldeles för ofta fick nej på grund av platsbrist. Det betyder då att friskolor på något märkligt sätt väljer ut de elever de vill ha och säger nej till andra elever som kan komma att kräva mer resurser.

Jag tycker att det är helt flängt, dels för att om vi ska bygga ett Sverige för framtiden måste vi investera i alla barn, alla måste få samma möjligheter, men också för att vem har rätt att spå framtiden för tonåringar och bestämma vilka elever som ska satsas på? Det fria skolvalet ska vara förmånligt för alla, inte en möjlighet för skolor att sortera bort elever som anses stökiga och i behov av mer stöd. Det betyder också att man på något sätt ser duktiga elever som “billiga elever som räntar bra” versus elever med stökig bakgrund ses som en för stor investering.

Men, tänk om man skulle se alla elever som något man var tvungna att lägga resurser på och investera i? Att alla har ett extra behov? Ett behov av mer stöd, eller ett behov av mer utmaningar? För är det inte så att de duktiga eleverna liksom ska klara sig själv, men tänk om man såg dem som några att lägga pengar på också? Då kanske en investering i stökiga elever ej skulle väljas bort, om alla elever krävde något slags extra.

Min sista tanke är också att vem har rätt att bestämma vem som är “bäst” som tonåring? En trasslig elev kanske bara behöver rätt push och miljö för att blomma ut? Min syster (förlåt på förhand J) var nog en sådan där stökig typ under en period på högstadiet, det kastades stolar ut genom fönster och att plugga låg kanske inte som något prio ibland. Men hon var tonåring med fina föräldrar (de bästa!) och fantastiska lärare som pushat henne till den hon är idag, den tjej som är den skarpaste skribent jag känner, kulturanalytiker som svettas över hemtentor och är en mönsterstudent på universitetet. Vem har rätt att välja vilka elever som det ska satsas på? Vem peekar som tonåring liksom?

HÄR skriver SVD om Uppdrag Gransknings reportage.