Hannah-0007

Foto: Jon Nyström

Snön ligger fortfarande kvar på sina ställen, men så fort solen skiner känns det fortfarande värt att ge sig ut och springa. Jag vet ärligt talat inte om jag har blivit så mycket bättre sen jag började för nästan två månader sedan, men det känns inte längre lika jobbigt att ge mig ut och springa iallafall.

Just idag kändes hela springrundan som en saga. När jag kom ut på gärdet glittrade snön av solen och en man lekte med sin hund. Ungdomar åkte skidor och jag stod stilla några extra sekunder och bara njöt av värmen från solen. Jag hoppade mellan snöhögarna och låtsades att skogen var en stor labyrint. Bakom varje krön tänkte jag att det fanns en skatt och med musiken högt dånande i öronen drömde jag mig bort. Precis när jag kommer ut från skogen ser jag tre rådjur som hoppar fram över vägen och ställer sig och titta på mig. Jag antar att de var helt vanliga djur men just då, i solskenet, såg de ut att vara direkt tagna från Twilight.

Jag tror att jag är lite som Skalman, fast istället för att ha en mat- och sovklocka har jag en sol- och regnklocka, När är det är regn säger min klocka att jag inte behöver springa, och när det är sol springer jag automatiskt intervaller bara för att få så mycket sol som möjligt. Men jag tror Skalman har en poäng ändå och det är även viktigt att sova ordentligt. Så härmed utlyser jag att jag har fått påsklov. För som Jenny skrev i Påskledighet, bestämmer du själv när ditt påsklov börjar när du läser på universitetet.

Och när jag kommer hem känner jag att jag till och med har blivit lite solbränd. Inte så att det syns. Men det känns. I alla fall på insidan.

Hannah-0008

Foto: Jon Nyström


1 Comment

Vårvinter i Jämtland · april 7, 2013 at 4:29 e m

[…] efter en vecka i solen känns det som att solbrännan inte längre bara är en känsla invändigt, utan även ett […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.