Barndomsdrömmar

Jag har ofta skrivit om hur otippat det var att jag hamnade på en teknisk utbildning. Att jag sett mitt val som otippat har aldrig berott på att jag sett mitt intresse för mina ämnesval, biologi och kemi, som någon större chock. Absolut inte! I låg- och mellanstadiet älskade jag de få lektioner vi hade där vi gjorde små experiment. Några av mina starkaste minnen från de skolåren är hur vi satt och spånade på hypoteser (på en nioårings nivå såklart), genomförde vårt experiment och sedan diskuterade resultatet (återigen på en nioårings nivå).

I sjuårsåldern någon gång uppstod veterinärdrömmarna!

Men vad drömde den här nioåringen om? Att jobba som ingenjör? Nix! Nioåriga Kristina hade sin framtida karriär planerad in i minsta detalj. Hon skulle bli smådjursveterinär och hjälpa Sveriges alla katter och hundar med alltifrån brutna tassar till att ta hand om sår som uppkommit i vilda slagsmål. Drömmarna gick dock i kras när det blev allt mer klart vad andra sidor av veterinäryrket innebar. Än idag kommer jag ihåg denna vändpunkt.

Precis som många andra i min ålder satt jag ofta bänkad framför SVTs program Djursjukhuset och vändpunkten kom när jag insåg att veterinäryrket även innebar att avliva djur. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Idag, typ femton år efter att dessa drömmar gick i kras, kan jag inte låta bli att undra om veterinärdrömmen främst berodde på att jag ville ha daglig tillgång till söta katter (något som var omöjligt hemma hos mig på grund av min pappas pälsdjursallergi) eller om jag faktist ville hjälpa djur!

En annan yrkesdröm jag har haft under min uppväxt är journalist. Denna karriärdröm var som starkast under högstadietiden när mitt intresse för att skriva var som starkast. Även med denna dröm har jag svårt att veta exakt vad den grundade sig i. Som jag minns det idag har jag inte några minnen av att jag faktiskt ville rapportera om vad som sker i samhället. Jag ville bara skriva.

Med facit i hand kanske ingenjör inte var ett så otippat val ändå. Även om veterinärdrömmarna gick i kras tror jag att det ändå la en grund för ett intresse för naturvetenskap och medicin. Som veterinär såg jag ju även framför mig hur jag hjälpte de små djuren. Även om jag inte blev veterinär finns det ändå flera gemensamma nämnare mellan ingenjör och veterinär: naturvetenskap och att båda yrken innebär att man får hjälpa individer. Och att kunna Så kanske är valet att bli ingenjör ändå inte så otippat?

Kommentera