Om att micropausa

Jag tenderar att ofta vara på väg någonstans. Om det inte är centrifugen på labbet som är min nästa hållplats, är det kanske gymmet för att kunna delta på kvällens spinningpass eller varför inte mataffären för att köpa det som behövs för nästa veckas matlådor. Ja, för det mesta är jag i rörelse – någonting min stegräknare även skvallrar om. Att ständigt flänga runt kan tyckas vara stressigt för vissa. Jag är benägen att hålla med. Att alltid hålla igång är inte bara tröttsamt rent fysiskt, utan även för psyket. ”Så du flänger runt, även om du vet att det kan stressa dig?” tänker kanske några av er nu. ”Ja – för jag har hittat ett sätt som funkar för mig” är mitt svar på den frågan.

Nyckeln till allt (eller ja, kanske inte allt men till hur jag får flängandet att fungera i min vardag är micropauser. Allt eftersom har jag lärt mig att hitta tid till att pausa i min vardag. Ibland är dessa pauser över en halvtimme, medan andra pauser varar i bara några minuter. Jag tror att ganska många där ute känner igen sig någorlunda i det jag beskriver. Vissa av er i att ni alltid är påväg någonstans, andra i att ni sällan har tid för längre pauser. Därför tänkte jag denna vecka berätta hur jag carpar pauser på bästa möjliga sätt.

 

Nu såhär i vintertider lockar cykeln lite mindre eftersom att:
1. Dess kedja tenderar att protestera så fort temperaturen < 0.
2. Sannolikheten att halka och på så sätt skada sig ökar drastiskt när man inte har dubbdäck och temperaturvilkoret i punkt 1 gäller.

För att minimera risken för skador (och frustration på grund av bråkig kedja) har jag därför börjat promenera allt mer. I en stad som Lund är avstånden relativt korta vilket gör att det, i princip vart man än ska, sällan tar längre än en halvtimme att gå. Dessa promenader brukar bli en handfull eller två under en vecka och jag försöker alltid att unna mig själv lite egentid under dem. Att få sätta på mobilens ”Stör ej”-funktion och sedan sätta på en bra podd i hörlurarna under 20 minuter gör ganska mycket gott för hjärnan!

Att hitta egentid, eller snarare att prioritera den, är något jag tycker att jag har blivit ganska bra på på sistone. Ett exempel på när jag tillämpar detta är i samband med att jag ska gå på ett träningspass. Ni som någon gång har deltagit på ett grupppass på ett godtyckligt gym känner säkert igen att man ska hämta ut sin biljett typ 10 minuter innan klassen börjar. Under hösten insåg jag att denna ”pre pass”-tid är ett ganska bra tillfälle för återhämtning. Därför har jag försökt att få ihop det så att jag har mellan 20 och 30 minuter innan. Då hinner jag både landa efter en dag i labbet (som stundom kan vara ganska intensiva), men också förbereda mig mentalt inför det jag ska göra under den kommande timmen. Har jag tur får jag dessutom sällskap av en kompis – ett perfekt tillfälle för uppdatera varandra om vad som sker i livet!

Mitt sista tips är en app som jag använt i ett par veckor. Appen heter Sova och innehåller en hel del olika meditations-liknande ”pass”. Bland annat finns det olika avslappningsövningar av både det längre och det kortare slaget. Den förstnämnda är den jag kört mest och den går ut på att man ska växla mellan att spänna och relaxa olika kroppsdelar (en i taget) för att uppmärksamma sig på skillnaden. Otroligt användbart och redan efter några veckor har jag börjat inkorporera dessa övningar i min vardag. Så fort jag känner att jag är i behov av en paus gör jag utvalda delar av övningen! Perfekt när man inte har tid att göra hela (som är 14 minuter).

Så här ser loggan till appen ut!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera