Hannah kommenterade mitt inlägg Att välja bort och frågade hur jag tänkte när jag var uppe i varv och hur jag saktade in. Jag satte mig för att mejla tillbaka ett svar och det visade sig, som vanligt, att jag har så mycket jag vill skriva. Jag tänkte, “stackars Hannah, som ska behöva få det här långa mejlet!” Så jag delar med mig av det istället så ni kan få ta del av det också :)

Hej Hannah!

Tack för din kommentar på mitt blogginlägg om att välja bort saker man älskar.
Precis som du skriver så fick jag också jättemycket härligt energi av allt jag gjorde. Jag red på en fantastisk energivåg och jag tror det är det som kallas att vara Beroende av stress. (Mitt inlägg förra veckan)  Jag kände att jag orkade med och kunde göra vad som helst. Det blev en bekräftelse till mig själv att jag var helt awesome. Det är svårt att dra ner på den känslan!
Jag förstår vad du menar med att man ändå inser någonstans att ens beteende inte är hållbart, men man ha ju inte tid att fundera mer på det. Och det är här det blir så svårt att ta kontrollen över sitt eget liv. Varför ska man sätta sig ned och fundera på sitt liv när man egentligen bara kan GÖRA sitt liv istället? Men att inte känna att man hinner andas i sitt eget liv höll verkligen inte för mig.
 –
En vändning för mig blev en träningsvecka i Spanien. Det fanns massor av härlig träning att välja på och flera pass om dagen. Någonstans inne i mig sade en röst “NU”. Jag valde därför att gå på nästan enbart yoga pass även om mitt ego ville att jag skulle följa med mina kompisar på tuffa kondition och styrkepass. Tack Greta! Det var precis det jag behövde.
IMG_2689
Det var första gången jag kände att jag andades på väldigt länge. Vi avslutade det första yogapasset med att sitta mitt emot en annan människa och berätta om sina rädslor och önskningar. Jag hade aldrig gjort det tidigare, så det blev omvälvande.
Hade du frågat mig för ett år sen vad jag var rädd för hade jag sagt ingenting. Jag hade aldrig tänkt på vad jag var rädd för, för det var nog det mest skrämmande i sig. Nu när jag vet om mina rädslor är det mycket lättare att förstå och ändra mitt beteende. Tidigare körde jag på utan att känna efter. Jag har lärt mig nu att det är först när jag är stilla som jag lär känna mig själv på riktigt.
Jag upptäckte den veckan att jag har ett inre känsloliv som jag aldrig lyssnat på tidigare. (jag har alltid varit en tankemänniska) Det var som om ett rum skapades i mitt bröst. Det var ett tomt rum då, men jag bestämde mig då för att bara fylla det med saker jag tyckte var livsviktiga för mig.
Därför är det så viktigt att fundera på vad som är viktigt för dig.
Det är det ENDA som kommer leda dig RÄTT i livet.
Jag har en metod som jag tycker är suverän.
85-åringen
Det går ut på att du ska tänka på (och skriv ner!) att du är 85-år och har levt nästan hela ditt liv. Vad vill du att det ska ha innehållit?
  • Vad vill du ha uppnått?
  • Hur vill du att din relation till dig själv ser ut?
  • Vad vill du ha för relationer omkring dig?
  • Vad vill du att andra ska berätta om dig?
  • Vilken person vill du vara?
Är  det viktigt att du älskar dig själv? Att människorna runt omkring dig älskar dig för den du är? Att skapa djupa relationer? att njuta av att bara stanna upp och vara?
Eller vill du skapa den bästa karriären? Tjäna mest pengar? Att alla ska se upp till dig?
När du skrivit ner receptet för ditt bästa liv då är det dags att börja leva efter det. Annars kommer det ju aldrig hända, eller hur? :)
Dina önskningar kanske leder dig till en jorden runt resa, eller kanske får dig att vistas med din familj mer. Jag kan nu säga efter någon månad med det här tankesättet att det finns ingen bättre känsla och lugn inom mig när jag vet att jag inte behöver oroa mig för hur jag kommer leva mitt liv. Det kommer bli rätt så länge jag följer min innersta önskningar.
Jag har försökt skapa ett inre lugn genom att:
  • Börja andas och känna min andning
  • Funderat på vad som är viktigt för mig (Älska mig själv, finna glädje i dagen, vara tacksam, osv)
  • Skriva allt jag känner, tänker och dit jag vill nå. Drömmar, rädslor, vad jag uppskattar med mig själv osv, i en bok.
  • Försöka sluta sätta förväntningar på mig själv
  • Försöka göra ingenting.
  • Läst böcker om stress och utveckling (Tips: “Men hallå, vad väntar du på? Livet är bara nu” av Lena Nevander Friström)
  • Inse att världen är precis den samma även om jag ändras och utvecklas.
Kom ihåg:
“Jag önskar verkligen jag hade fokuserat mer på en spikrak karriär” – sa ingen någonsin, 85-år gammal.
Kram på dig!

Greta Kerttu

Hej! På min blogg kommer du få följa med mig i mina studier till civilingenjör på Teknisk Design i Luleå. Min dröm är att utveckla produkter som integrerar väl med människan. Jag älskar äventyr och tror på att ständigt utvecklas. Just nu försöker jag komma fram till en studietid utan stress och kommer därför skriva mycket om mitt utforskande inom mental träning och balansen mellan prestationskrav och inre fokus.

0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.