En månad har gått sen George Floyds död och nyhetsnotiserna om #BlackLivesMatter blir färre och färre. Det kan verka som att det blåst över ytterligare en gång, men i USA pågår fortfarande vissa protester och bland de jag följer på sociala medier delas fortfarande inlägg kopplade till ämnet. De senaste veckorna har jag spenderat min lediga tid med att läsa in mig ytterligare på ämnet och lyssna på de röster som finns. För visst finns det information tillgängligt, trots att det inte har varit en lika stor fråga i Sverige som i exempelvis USA och därmed inte finns lika brett utbud av forskning och dokumentärer som visar läget här. I detta inlägg kommer jag ta upp några rapporter jag tagit del av och tyckt varit lärorika eller överraskande.

Vad är rasism?

I studien Antisvart rasism och diskriminering (2018) beskrivs rasism på följande sätt:

Rasism är en teknologi som:

1. klassificerar människor i olika “sorter” som tillskrivs särskilda nedärvda egenskaper,

2. åstadkommer och upprätthåller en ojämlik fördelning av status, privilegier, resurser, rättigheter och möjligheter till människor på basis av vilken sort de antas tillhöra,

3. placerar människor i enlighet med logiken att var slag bör vara på sin plats, samt

4. naturaliserar den maktordning som skapats genom principerna för sortering, placering och fördelning och bevakar de gränser och flöden teknologin skapar och priviligierar.

En väldigt formel beskrivning av begreppet, men jag tycker den tar upp de olika aspekterna av det. I rapporten beskriver de även hur rasism kan reproduceras oberoende av den involverades baktanke. Dessutom lyfter de vad jag kan tycka är viktigt att komma ihåg – att rasism är föränderligt med avseende på både tid och kontext. Därmed tycker jag att det är viktigt att vara ödmjuk inför begreppet och att vara öppen för att ta emot feedback kring sitt eget agerande. Detta gäller självklart oavsett ämne, men idag tenderar just rasism att kopplas samman med bland annat okunskap. Något få vill förknippas med och då tenderar att bygga upp en barriär stängd för förändring och utveckling. Kom ihåg att ingen människa är perfekt!

Är det nödvändigt att dela upp befolkningen med avseende på hudfärg?

Under min uppväxt har jag lärt mig att undvika att prata om hudfärg för att det kan framstå som rasistiskt att använda begrepp som svart/vit. Detta är inte ett helt ovanligt tankesätt i Sverige och faller under termen färgblindhet vilket tas upp i handboken Vit, svart eller brun – handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg (2019). I den lyfter Sabuni, bland annat, problematiken med färgblindhet, som är tudelad. Dels så menar han att människor faktiskt inte alls är blinda inför andras hudfärg. Att vi är formade efter de rasliga mönster som funnits i samhället flera hundra år och att vi omedvetet kategoriserar och tilldelar folk egenskaper. Dessutom menar Sabuni att med en färgblind approach förnekar vi den ojämlikhet som finns i samhället idag. Därmed gör vi det omöjligt att lyfta fram orättvisor och den strukturella diskrimineringen för att sedan kunna ta fram åtgärder för att hantera dem. Därför kan färgblindhet istället nästan ses som den senaste formen av rasism.

(Foto: Clay BanksUnsplash)

Vad tar rasism sig för uttryck i Sverige?

Rasism är ett strukturellt problem som kan ta sig många uttryck. Här på bloggen kommer jag dock fokusera på de som har koppling till ingenjörsyrket. Ett problem som många nog känner till redan är i rekryteringssammanhang vilket är värt att nämnas ytterligare en gång eftersom representationen på majoriteten av alla företag inte speglar samhället. En vanligt förekommande form av diskriminering är med avseende på namn, där exempelvis “svenskklingande” namn behandlas olika jämfört med “arabiskklingande” namn vilket lyfts i Vit, svart eller brun.

I rapporten Techbranschen lever grabbmyten där Allbright djupdök i techbranschen för att se hur det står till med jämlikheten tar de också upp diskriminering med avseende på hudfärg, läs mer om rapporten i mitt tidigare inlägg om den. I intervjuerna ställde de frågan om svarande upplever att deras identitet eller bakgrund påverkar deras karriär negativt. Då svarade 45 % av totala antalet kvinnor att de känner påverkade, medan det bland icke-vita kvinnor var ännu mer vanligt – hela 67 %. Vilket visar på att det är viktigt också att se förbi jämställdhet och rättvisa mellan kön, och snarare arbeta för jämlikhet. Läs mer om skillnaden mellan jämställdhet och jämlikhet i mitt första inlägg. I bilden nedan har Veckorevyn sammanställt ännu mer statistik kring hur det ser ut för afrosvenskar på den svenska arbetsmarknaden.

Nästa steg?

Något som jag reflekterat över är att många av sätten icke-vita diskrimineras på liknar hur kvinnor tidigare har blivit diskriminerade i samhället, och i vissa fall fortfarande blir. Trots att det är svårt att likställa dessa två diskrimineringsgrunder ger det mig ändå hopp om att det kan bli skillnad. Samtidigt gör det mig också lite frustrerad, över att frågan inte blir lika prioriterad. Vi har metoder och strategier för att ta fram förändringsplaner för en mer jämställd arbetsplats. Varför tar det stopp där? Varför fortsätter vi inte titta på alla diskrimineringsgrunder?

Återigen vill jag lyfta att liksom vi förväntar oss att män ska vara insatta i jämställdhetsfrågor och dela ansvaret tillsammans med kvinnor så är det lika viktigt att vita tar ansvar för arbetet mot rasism. Det kan kännas svårt att sätta sig in i en fråga som inte berör en själv direkt och jag har ibland känt att det känns tufft när det finns så mycket att förändra. Men om vi alla tänker så kommer det aldrig ske någon förändring och liksom inom klimatfrågor så kan en inte ensam göra allt jobb, men en liten förändring kan varje individ åstadkomma.


0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.