Orka Engagera Sig?

Det här inlägget tänker jag ägna åt alla roliga engagemang jag fått äran att delta i under min studietid. Att vara student är så mycket mer än bara det program du väljer. Det är en livsstil. En ganska så fri & fantastisk livsstil, om än fattig emellanåt. Jag valde att flytta från Stockholm och börja på Linköping Universitet just för att jag ville uppleva äkta studentkultur. Overaller, föreningar, hembryggt vin och stora fester var vad jag hade hört försiggick där nere vid sidan av studierna.

Många program har 100tals antagna och det är kanske inte alltid det lättaste att bli utvald att sitta med i projektgrupper för nollningskommittéer, festerier eller arbetsmarknadsdagar. Dröm stort börja smått är ett bra tillvägagångssätt.

Jag insåg redan under första dagen i skolan när 11 studenter i rosa skjortor och hängselbyxor hoppsade in i klassrummet och sjöng något i stil med ”Vi dansar som om ingen ser … ” att jag ville bli festerist.

Alla program har festerier, de spexar, ordnar fester och evenemang för studenterna. Som festerist är man också engagerad i nollningen och välkomnandet av nya studenter. Men det bästa är kanske att man får gå på väldigt många fester och träffa massor av roliga människor.

Min första termin gick jag med i Elvira. Elektonikdesignprogrammets tjejförening som verkar för att förena de få tjejer som läser på programmet. Vi var 4 stycken i styrelsen och vår totala målgrupp var 7 tjejer. Det ordnades bland annat en bakkväll och en sittning för programmets alla killar. Temat var Pride och jag spelade då tillsammans med Elvira in mitt första av många gyckel (spex). Vi sprang runt halvnakna i skolan mitt i natten och fnissade något hysteriskt. Jag vet inte om jag kan stå för resultatet såhär i efterhand. Nedan har jag i ren sinnesförvirring färgat håret brunt och gjort ett par glasögon av kretsar inför en temafest med Elvira (komiskt nog visste jag knappt vad en krets var).

Eftersom jag bytte till medieteknik föll det sig naturligt att avsluta mitt engagemang i Elvira. Det var även dags att söka till 3Cant (det rosa dansande festeriet). Jag kände ingen i sittande 3Cant och hade på känn att mina chanser att komma med var nästintill obefintliga. Hur kunde jag visa de här människorna att jag trots allt var ambitiös men även bra på fest? Så jag skrev ett brev och sökte kassör, sökte man den posten fick man nämligen en intervju. Jag ville alltså inte söka posten som kassör men tänkte att jag då skulle få lite mer tid att visa min potential. Det fungerade uppenbarligen för på Vårkravallen annonserades nästkommande läsårs 3Cant, och jag var med.

När man blir invald som ny festerist ingår en hel rad aktiviteter och traditioner. I april är det en veckas festeristskifte med alla andra programs festerier, då är det lika bra att ta ledigt från skolan och förberedda sig för vecka full av lekar, fester och fulvin (hembryggt vin). 3Cant stannar inte där utan har även en hel helg tillsammans på hemlig plats. Vad som händer där stannar där. När man kommer hem är man officiellt inskiftad och får gå runt i sin snygga overall.

Och det är bara början av året. Därefter följer två terminer där du och ditt festeri får anordna fester, pubar och andra evenemang som ni tycker är roliga. Vi ordnade bland annat en Halloweensittning där vi alla 11 klädde ut oss till tjejen i the ring och en vårbal som blev succé (om jag får säga det själv).

Sen var det vår tur att skifta in en ny grupp för kommande verksamhetsår på samma sätt som vi själva blev inskiftade. Att vara festerist kan vara bland de roligaste jag gjort. Man blir som en familj och man går verkligen genom eld & vatten tillsammans under året. Vänner för livet och minnen för livet. Även skador på levern för livet, men det var det definitivt värt. Nedan är vi med och tävlar i Valla Saucer Race där man ska ta sig ner för en backe i egenbygd pulka (vi vann inte).

Mitt tredje år gjorde jag som utbytesstudent i Singapore. Omställning från att vara extremt aktiv på hemmaplan till att inte ha någonting vid sidan av studierna var ganska brutal. I Singapore ser studentkulturen helt annorlunda ut. Man arbetar mycket mer individuellt på grund av ett annorlunda betygsystem och har sällan några engagemang vid sidan av skolan.

Som tur var fanns ett helt Asien fullt med äventyr farligt lätt at ta sig till från Singapore. Föreningsengagemang ersattes med helger som backpacker. Inte helt fel det heller. Men jag saknade fortfarande gemenskapen och började därför spela fotboll. I Sverige har jag alltid varit halvbra på fotboll. Här var jag nästan längst i laget med mina 159 cm och rena rama Zlatan.

Fick göra massor av mål men fick också en insikt i hur otroligt olika nivå jag var på jämfört med mina asiatiska lagkamrater. Det var som att backa 5 år i mognadsgrad (säg inte att jag sagt det). Vad det beror på vet jag inte. Man bor ofta hemma tills man gifter sig, campus är föreningsfritt och festfritt, man har helt enkelt svårt att hitta en plattform där man kan få växa upp och bli stor. Jag var helt plötsligt otroligt tacksam över min och Idas lilla lägenhet i Norrköping där vi tvingats lära oss allt från veckohandlingar till elräkningar.

Nu svävade det i väg lite (chocker). Tillbaka till att vara föreningsaktiv och varför det lyfter ens liv som student något helt otroligt. Väl hemma från Singapore sökte jag posten som företagsansvarig för våra arbetsmarknadsdagar. Att det skulle leda till så många positiva bieffekter som det faktiskt gjorde hade jag inte en aning om när jag sökte. Men 10 nya bästisar kan vara den bästa av dem alla.

Womengineer är också ett ideellt engagemang som givit mig otroligt mycket tillbaka. Min kompis frågade mig häromdagen om jag inte fick något betalt för att skriva här och varför jag i så fall gjorde det. Jag svarade att det här är mitt sätt att ge tillbaka till mitt förvirrade 16åriga jag, få möjligheten att påverka i en fråga jag verkligen brinner för och för att det är roligt. Pengar är papper och gör man något bara för pengarna kommer man varken bli lycklig eller framgångsrik. Det är min filosofi.

Dock ser jag fram emot att ta med mig all den erfarenhet jag fått från mina ideella engagemang och kasta mig huvudframstupa ut i arbetslivet. Och gissa vad? Det blev klart i fredags att jag får göra det redan i sommar som design intern på Spotify. Jag har aldrig varit mer exalterad.

Engagera Mera!
Studentaktiv ftw!