Jag sitter på en bänk vid domkyrkan. Det är en riktigt varm dag och jag har en islatte från mitt favoritcafé i handen. Plötsligt bryter en kör ut i sång en bit bort. Kan det vara Lunds Akademiska kör, eller kanske Lunds Studentsångare? Folk stannar upp, men håller förstås avstånd till varandra, som man gör den här våren. Sången får även den mest stressade föräldern, med matkassarna i ena handen och barnen i den andra, att stanna och le. Jag påminner mig själv om att det är det här jag lever i. Här i Lund, där man inte hajar till för att en kör med studenter ställer sig mitt på torget och börjar sjunga för fulla munnar. Inte heller är det konstigt att jag i nästa stund ser en kille cykla förbi iklädd en hund-dräkt. Jag själv cyklade ju förbi här igår med frack och teknologmössa.

Varför Lund?

Jag har fått frågan om varför jag valde att börja plugga just i Lund. I förra stycket har ni delvis svaret på den frågan. Jag har så länge jag kan minnas längtat till att få uppleva studentlivet på riktigt. Gå på sittningar, sjunga studentsånger, gå i parad och klä ut sig i alla möjliga munderingar. Lund har ett rikt studentliv, visste du att av Lunds cirka 90 000 invånare är över 47 000 studenter? Inte konstigt att staden kryllar med cyklande hundar och sjungande mössbärare. 

Hur hinner man?

Att läsa Civilingenjörsprogrammet i Teknisk Fysik, som jag gör, är inte alltid en dans på rosor. Det är faktiskt sällan så mycket dans överhuvudtaget, mest snurriga mattetal och invecklade fysikformler. Men jag tror att få skulle klara av att leva utan lite dans då och då. För mig är studentlivet och studenttraditioner ett sätt att klara av att fokusera och lära mig alla de där svåra fysikaliska fenomenen. Det är ett sätt att få bryta av och göra något helt annat. Hur har man tid för att gå på sittningar och fester om man läser tre svåra matte- och fysikkurser samtidigt då? Det har man. Men man måste vara villig att planera, strukturera och prioritera. Det gäller att hitta balansen som passar just för en själv. För mig är den balansen pluggfokus från 8.00 till 17.00 måndag till fredag, och sedan har jag kvällar och helger för allt det där andra. Oftast går det ihop, ibland gör det inte det, och då får man planera om. 

Men vad händer med studentlivet under Corona?

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar om en oro för att studentlivet inte skulle bli av till hösten då de nya studenterna ska börja, med orsak av den pågående pandemin. Studentlivet har onekligen blivit annorlunda sedan Covid-19 bröt ut i vårt samhälle, men det har absolut inte försvunnit. Nationerna har stängt, vårens baler har blivit inställda och under valborg spreds gödsel i Stadsparken för att hålla studenter borta från sitt traditionsenliga firande. I Sverige har vi ju fortfarande förmånen att få gå ut, även om detta såklart ska försöka reduceras för att undvika smittspridning. En sak som man dock får lära sig snabbt när man börjar plugga är att studenter är påhittiga. Under valborgshelgen anordnade till exempel jag och mina kompisar en cykelfest, där vi lagade middag till ett fåtal andra personer och sedan cyklade runt mellan varandra. Vi fixade även en ”karantän-sittning”, en mindre middag hemma hos en kompis som skulle efterlikna en finsittning där alla klädde sig i frack och balklänning. Utöver det har vi haft distans-brännboll och klubb på Zoom. Jag har verkligen haft över all förväntan roliga veckor, just för att jag och mina kompisar inte har gett upp på att ha kul. Vi har hållit ihop i samma grupp och inte träffat nya personer och har gjort det bästa av situationen. Det är jag så tacksam för!

Sammanfattningsvis, du kommande student – frukta inte! Studentlivet stannar inte av i första taget. Just nu kan vi inte samlas tusentals studenter i stadsparken eller på en bal, men det betyder inte att vi inte kommer ha kul. Att plugga är det roligaste jag har gjort och studentlivet har inte gjort mig besviken en enda gång. Jag hoppas att allt kan bli som vanligt snart, men tills dess gör vi så bra vi bara kan. 

I mitt nästa blogginlägg tänkte jag berätta lite mer om hur det är att vara tjej och läsa på en mansdominerad utbildning, om mina förebilder och om hur man pallar pressen. Vi hörs snart igen!  


1 Comment

Emelie · maj 13, 2020 at 7:56 f m

Underbar läsning Amanda!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.