Linda Wäppling

Published by Sabina Linderoth on

Linda Wäppling är civilingenjör inom Arkitektur och Teknik från Chalmers Tekniska Högskola och arbetar som konsult inom samhällsbyggnadsbranchen med fokus på optimering av inneklimat och energiförbrukning. Tidigare har hon varit styrelseordförande i vår fantastiska systerorganisation Pepp och sitter som studentrepresentant i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien). I intervjun får vi bland annat ta del av hennes karriärberättelse, varför hon valde att utbilda sig till ingenjör och såklart om Pepp.  

När jag träffar Linda möts jag av ett varmt glatt leende. Vi sätter oss ner för en fika och efter lite småpratande drar vår intervju igång. Jag är nyfiken på Lindas karriärberättelse och börjar med att be henne berätta om vad hon gör idag och om sin utbildning. ­ I dagsläget arbetar Linda som konsult inom samhällsbyggnadsbranschen på ett företag som heter Bengt Dahlgren . På Bengt Dahlgren jobbar hon med beräkningar kopplat till inneklimat och energiförbrukning. I sin roll får hon använda både sina ingenjörs- och arkitekturkunskaper genom att bygga upp bra modeller av byggnader, analysera modellerna med simuleringsverktyg samt se hur människor påverkas av klimatet för att kunna besluta hur vi ska kunna bygga bra byggnader i framtiden.

Hon har en master i Structural Engineering and Building Technology (svenska: konstruktionsteknik med byggnadsfysik) och en kandidat i Arkitektur och teknik från Chalmers tekniska högskola. Kandidatutbildningen i Arkitektur och Teknik är en tvärvetenskaplig utbildning som har gett henne kunskapen att vara en ingenjör som förstår arkitektens roll inom samhällsbyggnad. Under det första året på utbildningen läste hon både ingenjörskurser som matte och fysik och arkitektkurser. Andra och tredje året började utbildningen koppla ihop de olika områdena genom projekt. Det var under ett sådant projekt, när kursen i byggnadskonstruktion kombinerades med en uppgift i arkitektur som Linda började tycka att utbildningen var riktigt rolig. Uppgiften var att de skulle designa ett radhus och äntligen fick hon använda sig av sin analytiska och kreativa sida för att lösa ett problem.


“För att minska energianvändningen för det här huset behöver vi kanske tjockare väggar. Om man har tjocka väggar kan man ha fina sittytor i fönsterna så det blir en winwin.”

Det var dubbelheten i projektet som fick upp hennes intresse eftersom hon såg hur arkitektens och ingenjörens kunskaper kan sammanfogas och göra produkten till något ännu bättre! Linda berättar att hon tyckte det var en stor fördel att programmet var tvådelat i tider då motivationen inte alltid var på topp. När kreativiteten dalade kunde man vända sig till ingenjörskurserna där tydliga rätt och fel var på sin plats och när det var omvänt kunde hon njuta av arkitektprojekten där hon verkligen fick känna att hon bidrog och gjorde nytta. Ett annat stort plus under utbildningen var att hon fick åka på studieresor för att studera olika byggnationer och arkitekturer, exempelvis broar och hus.

Mellan sina kandidat och master studier tog hon ett sabbatsår. Under året praktiserade hon 4 månader på ett arkitektkontor i Göteborg och 6 månader som praktikant på ett ingenjörsföretag inom samhällsbyggnad i Bath, England.


“Jag ville testa på både ingenjörs och arkitektrollen innan jag bestämde mig för master.“

Under sin praktik i England fick hon vara med i ett team som med simuleringsverktyg analyserade hur människor använder miljön i en byggnad. Informationen användes sedan för att ta reda på om byggnadslayouten och designen av byggnadsplanen borde göras om.

Som alltid är jag intresserad av att höra om det var en självklarhet för Linda att läsa till ingenjör. Hon skakar direkt på huvudet när hon får frågan och berättar att det inte var hennes tanke från början. Båda hennes föräldrar arbetar inom vården och från början tänkte hon följa i deras fotspår och bli läkare. Men hon ändrade sin plan när hon bodde i ett kollektiv under en tid innan universitetsstudierna. Flera av vännerna ville bli ingenjörer och Linda blev inspirerad. Hennes vänner fick henne att inse den viktiga roll ingenjören faktiskt har i vårt samhälle och hur man som ingenjör kan bidra till att förbättra människors liv.


“Jag visste att jag ville bidra med det jag kan för att förändra folks liv till det bättre, till exempel läkare är ju klassiskt för då kan man rädda liv. Men jag tänkte inte på att som ingenjör kan man förbättra folks levnadsmiljöer.”

Det är inte bara genom sitt ingenjörsjobb som Linda arbetar för att förändra folks liv till det bättre; hon har även engagerat sig inom vår fantastiska systerorganisation Pepp. Pepp är ett mentorskapsprogram där tjejer får utforska vad teknikbranschen har att erbjuda genom en personlig mentor som läser en teknisk universitetsutbildning. Under mentorskapet erbjuds även tjejerna tillsammans med sina mentorer att göra intressanta saker, exempelvis åka på studiebesök på coola företag. Linda började sitt engagemang i Göteborgs projektgrupp och satt sedan som nationell styrelseordförande. Jag ber Linda berätta lite mer om varför hon sökte rollen som ordförande och vad det innebär. Hon berättar att hon ville fortsätta utveckla sitt ledarskap i en nationell organisation och att det var spännande eftersom arbetet var ganska remote då alla inte bodde i Göteborg.  Rollen var både strategisk och operativ. Den strategiska biten innebar bland annat att sätta långsiktiga mål för organisationen och den operativa delen innebar exempelvis rekrytering till styrelsen, vara delaktig i utvecklingsarbetet och det viktigaste – att se till att alla mådde bra i sitt engagemang!

Precis som jag, anser Linda att det är för få tjejer som söker sig till ingenjörsutbildningar och jag frågar vad hon tror kan vara anledningen till detta. Hon tror att bristen på förebilder har en stor betydelse.


“Jag tror man måste lyfta förebilder som finns men också öka mängden personer som studerar och blir ingenjörer för att kunna lyfta fram ännu fler.”

Med fler förebilder bör synen på vem som kan vara ingenjör ändras. Förhoppningsvis kommer omvärlden förstå att det inte är konstigt att kvinnor har ingenjörsjobb och fler kan få upp intresset. Målet är att man ska kunna basera sina val om framtida yrken utifrån vem man är som person snarare än vad man har för kön. Jag frågar Linda om hon har någon förebild. Efter en kort betänketid svarar hon att hon har flera för olika saker, en av dom är Simone Giertz – Queen of Shitty Robots eftersom hon är en person som drivs av vad hon tycker är väldigt roligt!


“Simone förmedlar verkligen bilden av att det är kul att testa något nytt för att se om det funkar. Vissa saker blir mindre bra men det var åtminstone kul på vägen.”

Avslutningsvis delar Linda med sig av sina tips till någon som är intresserad av teknik men inte riktigt vet om det är hens grej. Våga prova! Man kan alltid ändra sig i efterhand. Man har mer tid på sig än vad man tror att komma på vad man vill göra och om man testar lär man sig alltid något mer om sig själv och det man testar. Ibland kan en omväg behövas för att hitta vad man verkligen tycker är kul!

TACK LINDA!


0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.