Del 5 – Att förändra den ojämställda ingenjörsbranschen

Detta inlägg är en del av en serie inlägg som baseras på kandidatarbetet Den ojämställda ingenjörsbranschen skriven av sex Chalmersstudenter.

Förra veckan skrev jag om förebilder och hur de kan bidra till att fler tjejer kan inspireras till att bli ingenjörer. Jag vill poängtera att jag tidigare konsekvent inte har valt att inte använda mig av uttrycket ”locka in tjejer”, eftersom det snarare är skadligt. De lockas in i miljöer där de sedan inte välkomnas. Vilket ni kommer märka i detta inlägg där jag tar upp den kritik som finns riktad mot temat ”kvinnor i tekniken”.

(Foto: Jon Tyson från Unsplash)

Tekniska högskolor använder fel metoder

Tekniska högskolor har länge använt sig av olika metoder för att rekrytera fler tjejer som kan beskrivas med att ”locka in tjejer”. Deras lösning för att öka söktrycket till ingenjörsutbildningar har exempelvis varit att lyfta fram hur kul de är att vara ingenjör, att arbetsmarknaden är strålande och att utbildningen är toppen. Detta genom att hålla olika evenemang med roliga aktiviteter för att tjejer ska ”förstå” att det är kul med teknik. Sådana satsningar fungerar kortsiktigt, men inte i det långa loppet menar Svantesson. Hon menar att fokus då ligger på att förändra tjejer snarare än att förändra utbildningen så att tjejer blir intresserade av den.

Att tekniska högskolor inte utnyttjar sin fulla potential är synd. Det är ju de som har det stora inflytandet på utbildningarna och marknadsföringen. I en av statens offentliga utredningar, framkom det att tekniska högskolor har varit och är fast beslutsamma i att kön inte har påverkan på akademiska studier. Trots att de knappt gjort några utvärderingar inom jämställdhet. Ytterligare en nackdel som finns hos större tekniska högskolor är att de har trögrörliga organisationer som väljer att leva på gamla meriter och inte ta tag i, vad som ändå bör ses som, det stora jämställdhetsarbetet. Medan mindre högskolor väljer att fokusera på att få in sökande överlag och därmed inte tycker det är relevant att lägga resurser på bara få in tjejer.

(Foto: Vadim Sherbakov från Unsplash)

Den osynliga manliga normen

Som ni kanske märkt nu så har fokus legat på att tjejer själva är problemet. Ottemo menar att det gör att kopplingen mellan teknik och femininitet börjar ses som omöjlig. Att det inte går att kombinera sin kvinnliga identitet och studier eller ett jobb inom ingenjörsbranschen. Det finns alltså en osynlig manlig norm inom ingenjörsbranschen. Vilken bland annat har skapats eftersom män historiskt sett har dominerat i branschen (läs mer i del 2).

Homosociala strukturer på ingenjörsutbildningar

Utöver den osynliga manliga normen så finns det även homosociala strukturer som motarbetar kvinnors plats i ingenjörsbranschen (finns definierat i del 1). En homosocial miljö bygger till stor del på likhet och igenkänning i en manlig grupp. Detta gör att när tjejer kommer i kontakt med det så ser de sig själva som avvikande och har svårt att känna tillhörighet. Vilket gör att det inte går att ”locka in tjejer” till miljöer som de senare inte kommer trivas i. Helt enkelt att man lurar tjejer. Ottemo lyfter att i samband med detta så finns det även ett fenomen där tjejer försöker passa in i den maskulina miljön. Att tjejer försöker ”bli en av killarna” eller aktivt avsäger sig traditionellt kvinnliga attribut som exempelvis smink för att passa in. Vilket inte heller är en bra lösning.

(Foto: Amine M’Siouri från Pexels)

Som ni märker så är detta ett väldigt komplext problem och att lösningen inte alltid är så enkel. I nästa inlägg kommer jag gå in i nästa perspektiv som är motsatsen till detta. Där det istället förklaras som att tekniken är problemet och den som behöver förändras. I likhet med kritiken i detta inlägg.

Källförteckning

  • Delegationen för jämställdhet i högskolan. (2011). Svart på vitt – om jämställdhet i akademin (SOU 2011:1). Stockholm: Elanders Sverige AB.
  • Ottemo, A. (2015). Kön, kropp, begär och teknik: passion och instrumentalitet på två tekniska högskoleprogram. (Doktorsavhandling). Göteborgs Universitet, Göteborg.
  • Svantesson, C. (2006). Tjejer till tekniska utbildningar eller tekniska utbildningar för tjejer? Linköping: UniTryck.

0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *