Del 4 – Att förändra den ojämställda ingenjörsbranschen
Detta inlägg är en del av en serie inlägg som baseras på kandidatarbetet Den ojämställda ingenjörsbranschen skriven av sex Chalmersstudenter.
Äntligen är det dags att djupdyka ner i de olika perspektiven. Först ut är kvinnor i tekniken som är perspektivet där teknik anses vara könsneutralt, alltså vare sig manligt eller kvinnligt. Det innebär i sin tur att problemet beskrivs som att kvinnorna inte har hittat sitt teknikintresse ännu. Ottemo har sammanställt några olika förklaringar till detta, utifrån röster inom detta perspektiv:
- Tjejer tror på felaktiga grunder att teknik är tråkigt.
- Tjejer har en felaktig bild av ingenjören.
- Tjejer har inte förstått att det finns en god arbetsmarknad för ingenjörer eller vilken viktig roll ingenjörer spelar i samhället.
- Tjejer tror ingenjörsutbildningar är svåra och vågar därmed inte söka till dem.
“Du ser inte ut som ingenjör”
Forskarna inom detta perspektiv menar att en lösning för att få kvinnor att vilja bli ingenjörer är fler kvinnliga förebilder. Hill, Corbett och St. Rose skriver om hur stereotyper och kommentarer som ”du ser inte ut som ingenjör” skrämmer tjejer från att välja ingenjörsutbildningar. För att råda bot på detta anser Palm att det krävs marknadsföring för att få tjejer att inse att de visst passar in. Alltså att det är upp till kvinnan att förändras så att hon passar in snarare än att tekniken ska göras mer tillgänglig.
Räcker det med marknadsföringskampanjer?
Vi har nog alla sett hur skolor ofta fokuserar på tjejer och kvinnor i sin marknadsföring. Det finns dock delade meningar om det är rätt väg att gå. Kurzwelly och Milanovic skriver i sin rapport om hur förebilder är viktiga, främst i digital marknadsföring för att bryta informella strukturer och fördomar som finns i ingenjörsbranschen. Å andra sidan trycker andra på att marknadsföringskampanjer har gjorts många gånger tidigare och som vi alla kan se så har det inte gett så stora långsiktiga resultat. Därför finns det en hel del kritik riktat mot detta perspektiv och hur forskare förenklar problemet samtidigt som de mer eller mindre lägger skulden på kvinnorna.
Kvinnliga förebilder stödjer tjejer under skolgången
Inom detta perspektiv lyfts fördelar med fler kvinnliga förebilder fram. Hill, Corbett och St. Rose menar att om det finns kvinnliga förebilder i teknik- och naturämnen så kan det hjälpa tjejer när de tycker det är svårt i skolan. Istället för att tjejer ser problemen som hinder så förstår de att det är en naturlig del av inlärningsprocessen och känner sig samtidigt välkomna i tekniken.
Måste förebilderna vara kvinnor?
I Indien är det en mycket jämnare fördelning på ingenjörsutbildningar. Där har Varma och Kapur undersökt datatekniska utbildningar där 45 % av studenterna är kvinnor. Detta trots att exempelvis alla lärare är män och de menar därmed att det inte alls är så viktigt att förebilderna är kvinnor. De tycker att vi i Europa och USA fokuserar alldeles för mycket på förebildernas roll gentemot andra faktorer som den ekonomiska och sociala trygghet som programmeringsyrket medför. Jag vill dock poängtera att det är svårt att jämföra Indien med Sverige då det är väldigt olika kulturer, men det är en intressant synvinkel.
Vad tycker ni om detta? Är förebilder lösningen på att få fler tjejer att bli ingenjörer? I nästa inlägg kommer vi dyka ner i vad det finns för kritik till detta perspektiv.
Källförteckning:
- Ottemo, A. (2008). Rekryteringsarbete och genusmönster i rekryteringen till Chalmers utbildningar på EDITZ-området. (Slutrapport). Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.
- Palm, F. (1999). Det är inte bara image: skäl till kvinnors bortval av ingenjörsutbildning (LiTH-ISY-R-2124, nr 15). Institutionen för systemteknik, Univ., Linköping.
- Varma, R., & Kapur D. (2015). Decoding femininity in Computer Science in India. Communications of the ACM, 58(5),56-62. doi: 10.1145/2663339
0 Comments