P1070487

Hej!

Det var ett tag sen jag skrev här och det har sin förklaring i att mitt liv har gått i ett den senaste tiden. Jag har haft väldigt mycket i plugget parallellt med att jag har flyttat, jobbat och rest. Äldrekursarna varnade oss i ettan för år två på programmet, och det kan jag sannerligen hålla med om nu efter höstterminen.

Mitt i alltihop har jag fått en tankeställare kring att det ibland är bra att skära i schemat så att en får mer tid för sig själv och de bollarna vi jonglerar med i livet. För när en får för mycket att jobba med blir tillslut ingenting roligt längre. Jag har därför bestämt mig för att avsluta bloggandet för Womengineer och ta lite paus i olika åtaganden jag haft. Det är inte alls så att jag inte längre tror på föreningen utan för att jag känner att tiden just nu inte riktigt finns.

Att ha varit del i Womengineer har varit fantastiskt, den energin som föreningen ger är oslagbar. Då menar jag inte bara från de i gruppen som arbetar för Womengineer, utan också från er läsare som kommer hit till vår portal och läser, kommenterar och slår ert slag för att vi ska uppnå Womengineers mål.

Vi som arbetar med Womengineer drivs alla av samma mål: att det 2030 examineras lika många kvinnliga ingenjörer som manliga. Vi gör detta eftersom vi tror att en ökad jämställdhet på de tekniska högskolorna leder till en ökad välfärd för Sverige.

Jag kommer att fortsätta kämpa för detta på många vis framöver. Jag tror att arbetet behöver ske på många fronter, i dagliga samtal, i våra val i livet och i det stora perspektivet genom lokala, nationella och globala organisationer.

Så jag tackar för min tid här på bloggen och så kanske vi ses igen framöver på något vis. Kanske på ett bout i Roller Derby? Kanske på västkusten när jag är ute och dyker eller cyklar? Eller om vi stöter på varandra i arbetslivet som ingenjörskollegor? Jag kommer även om jag inte längre skriver för Womengineer såklart fortsätta hänga på hemsidan, inte vill jag lämna det här community!

Så vad händer nu? Jo mitt mål nu är att jag snart ska ta mig ut i världen som textilingenjör och vara min egen idol i mitt liv. I höst kanske det blir utbytesstudier för mig, och sen slutspurt mot examen. Vart jag vill är inte säkert än, men när jag väl listar ut det ska jag ge allt för att ta mig dit. Om de så är att stå i ett labb hela dagarna som jag upptäckt att jag älskar, eller jobba på något textilföretag eller fortsätta inom högskolan mot master och forskning. Vem vet!

 

IMG-20150801-WA0009

 

Så min sista pepp och uppmuntran: Hitta vad som du går i gång på, det som inspirerar dig och väcker vetgirighet och kör på det! Våga formulera, och säga högt till dig själv att du kan om du vill och att du ska ta dig dit. Jämför dig med andra för att få inspiration och pepp, men kom ihåg att det är du och din magkänsla som vet bäst var du ska gå och göra i framtiden. Jag vet jag låter sååå klyschig, men livet är klyschigt ibland och det är väl när vi gör det bästa av varje stund och är klyschiga som det kan bli alldeles underbart? Just go for it!

Kram och be your own hero!

Lisa

IMG-20150801-WA0018

 


1 Comment

Greta · februari 18, 2016 at 7:54 e m

Villet fint inlägg med pepp och visdom. Love it! Lycka till!! Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.