För en vecka sedan fick jag den stora äran att representera kemi- och bioteknikutbildningarna på universitetets inspirationsmässa för gymnasieelever. Det var riktigt roligt och något som gladde mig extra mycket var att det var otroligt många tjejer som kom fram och verkade genuint intresserade av att bli civilingenjörer. Jag förvånades även av hur insatta dessa 18-åringar var i sitt utbildningsval – jag själv hade inte den insikten när jag gick mitt sista år på gymnasiet. Det absolut roligaste som hände under mässan var att en mässbesökare sa, efter typ en kvarts samtal, till oss att vi övertygat denne att söka bioteknik. Ett omdöme som detta är nog det bästa man kan få – i alla fall när man marknadsför sin egen utbildning!

Under de åtta timmar jag stod på mässan insåg jag ganska snabbt att det var många frågor som fick besvaras ett flertal gånger. Även om det är ett tag kvar till anmälan inför läsåret 2016/2017 öppnar tänkte jag ändå viga det här inlägget åt att besvara dem.

inspirationsveckan2-e1393370507520

Varför ska jag välja kemi- eller bioteknik?
Jag och Alexandra bemötte den här frågan med en motfråga: Gillar du kemi? Jag själv sökte utbildningen då jag har haft ett stort intresse för kemi ända sedan mitt andra år på gymnasiet och det var ganska självklart för mig att jag ville syssla med det i framtiden. När jag skulle söka utbildning funderade jag på huruvida jag skulle söka ett naturvetenskapligt program eller en civilingejörsutbildning. Jag insåg ganska snabbt att en ingejörsutbildning var rätt val för mig – mycket tack vare den bredd du får med en ingenjörsexamen (jämfört med kandidat + master på naturvetenskapliga fakulteten) och idag är jag väldigt glad för att mitt nittonåriga jag var så klokt!

Vad är skillnaden mellan kemi- och bioteknik?
Ovanstående fråga var en vanligt förekommande sådan. Som de flesta säkert känner till är kemi ett väldigt brett ämne. Ena läsperioden försöker man förstå sig på hur molekyler med olika egenskaper rör sig i närvaro av elektriska fält, medan man läsperioden därefter lär sig allt om hur metabolismen fungerar. Den största skillnaden enligt mig är vilken del av kemi man finner mest intressant. Kemiteknikerna rör sig mer i den oorganiska kemins värld, medan vi biotekniker sysslar med betydligt mycket mer biokemi och mikrobiologi. På LTH är en annan skillnad att kemiteknikerna oftast är mer processiga än bioteknikerna (som ofta gillar att jobba med celler och andra små byggstenar).

Något jag tycker kan vara bra att veta är att det är okej att välja fel. Jag själv gick mitt första år på kemiteknik, men insåg ganska snabbt att jag var mer intresserad av “småskalig” kemi – att förstå, eller åtminstone försöka förstå, hur olika molekyler påverkar liv och hur man kan med modifieringar kan modifiera molekyler så att åtråvärda egenskaper fås var det jag egentligen tyckte var intressant. Utbildningarna är så pass lika att man kan byta mellan årskurs ett och två utan att behöva komplettera något (i alla fall på LTH) , och det går självklart att byta senare in på utbildningen men då krävs det ett fåtal kompletteringar.

KC_flygbild_puff

Här har jag spenderat på tok för många timmar de senaste åren!

Varför Lund?
Utöver att Lund är en fantastisk studentstad och har ett fantastisk studentliv fanns det ytterligare en anledning till att jag valde Lund. Kemicentrum, som under min studietid blivit mitt andra hem, är Nordens största centrum för både forskning och utbildning inom kemi. Detta är något som jag tycker märks av i de kurser vi läser. Föreläsarna vi har har har en bra återkoppling till det “verkliga” livet i sina kurser och det är ofta man får höra om det “senaste” inom deras respektive områden. Professorn vi hade i biokemi har till exempel forskat på hur man kan få hemoglobin från något så trivialt som sockerbetor! Hur coolt är inte detta? Kemicentrum, eller KC som det heter i folkmun, är verkligen en inspirerande plats och jag är så otroligt tacksam att jag får spendera min studietid här.

Är matematiken svår?
Jag skulle säga att svaret på denna fråga är både ja och nej. Jag tror att det beror mycket på vad man har för gymnasiebakgrund. Jag själv hade en väldigt bra grund att stå på när jag började på LTH, och trots ett års studieuppehåll, hade jag inte allt för svårt för att komma igång med matematikstudierna. Den första kursen vi läste, endimensionell analys, behandlade välkända begrepp vilket jag tyckte var skönt. Det som var svårt var att man angrep matematiken på ett helt annat sätt än i gymnasiet. Istället för att acceptera att olika trigonometriska formler såg ut som de gör (som vi gjort hela gymnasiet), fokuserade vi nu på att förstå de matematiska samband som ligger bakom exempelvis cosinussatsen. Till en början var det svårt, men nu i efterhand tror jag att det har gett mig en utökad förståelse för ämnet.

Ska man ta studielån?
Jag kan förstå att många känner sig avskräckta från att ta lån vid en så ung ålder, det gjorde jag också. Jag har valt att ta lån för att klara mig ekonomiskt under min studietid, men jag vet att det finns många som sparat innan de börjat plugga för att ha råd alternativt jobbar parallellt med studierna. En av de främsta anledningarna till att jag valt att ta lån är för att jag faktiskt inte vill jobba vid sidan av mina studier. Jag anser att jag redan har så många “måsten” i och med studierna, och jag vill hellre kunna lägga min fritid på roliga saker såsom sektionsengagemang, träning och hänga med mina vänner!

Jag tror att jag lyckats få med de vanligaste frågorna som dök upp på inspirationsmässan. Om det är något du undrar över kan du hitta mina kontaktuppgifter här.

Kram
Kristina


1 Comment

Greta · november 12, 2015 at 10:07 e m

Jättebra att du besvarat frågorna här i bloggen och i god tid inför valet! Detta är ju högst relevant för många ungdomar som läser våra bloggar och jag tror många uppskattar att få upp ögonen redan nu för olika program så man kan fundera och läsa på vidare om ämnet istället för att få upp intresset veckan före valet ;)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.