God morgon på er!

Jag började morgonen på bästa sätt för en student. Ett mejl hade kommit in om att min tenta är rättad. Oh shit, tänkte jag. Medans jag klickade mig fram via länken började nervositeten. Jag hade i en månads tid ändå föreställt mig hur nöjd jag skulle vara nu när jag öppnade resultatet. Jag hade visualiserat mig flera gånger om att jag skrek ut ett “YES” och kunde känna mig stolt och glad över att vara ett steg närmare målet.

And I DID IT!!!!

Så sjukt nöjd. Efter några månaders paus från skolan på grund av stress och sämre hjärnkapacitet lyckades jag med en 5:a i betyg. Mycket förvånad och så otroligt tacksam! Det känns som om jag nu kan försöka fortsätta mina studier och hålla en hälsosam inställning till det.

Jag tänkte passa på att skriva lite om det här att ligga efter med tentor. Jag ligger efter med 4 stycken just nu, både sådana jag aldrig gjort och sådana jag inte klarat. Dessutom pluggar jag 50 % den här läsperioden så det innebär att jag missar en till. Jag har på grund av jobb och paus från skolan dessutom missat HELA kurser som innebär att jag förmodligen kommer behöva ta om. Är jag stressad över det? Jag försöker att inte vara det. Jag vet att jag KAN och jag kommer fixa det lite senare bara.

Jag tänker så här. Ingenjörsstudier tar lång tid (lägg på ett teknisk basår och vi är uppe i 6 år) och du försöker leva ett normalt liv under alla dessa år. Det är så mycket som kan hända under den här tiden, så att man missar tentor på grund av att livets förhållanden ändras är inte konstigt alls. Det är begravningar, bröllop, flytt, avslutade relationer, sjukdomar, resor osv. Dessutom har man inte alltid rätt “flow”. Det går trögt att plugga och man har ingen motivation. Ibland känns det som om studierna är evighetslånga.

Jag ska ta totalt 20 kurser under 5 år. För att få ett perspektiv och en morot skrev jag ut ett stort a4 med alla kurser. Allt eftersom kan jag kryssa för det jag har klarat av. Även om tentor ligger efter så ser jag på bilden nedan framför allt ALLT jag klarat av! Och känslan när jag, som i morse, fick kryssa av en av de 20 milstolparna kändes det fantastiskt!

Så försök andas ut. Gör inte som jag gjorde tidigare, då studierna var hela mitt liv. Jag tänkte att om jag inte lyckas nu så kommer hela mitt liv vara förstört. Jag förstörde istället mitt liv med att bli sjuk av stress. Jag försöker nu se mina studier som en del av mitt liv, inte hela mitt liv. Om jag fortsätter prioritera studierna framför allt skulle det kännas som om jag missar flera år av att leva. Så om jag då istället för njuta av mitt liv längst vägen gör det ingenting att studierna tar ett halvår, ett år, längre. För om 20 år, vad spelar det för roll om du inte tog examen när du “borde” ha tagit den?

Kram på er!


3 Comments

Signe · oktober 2, 2015 at 10:38 f m

Så bra skrivet! Jag själv har tagit 9 år på mig med mina jädra studier och har totalt 7 (!) tentor kvar just nu. Det har varit långa uppehåll och massa stress som gjort att jag helt enkelt inte klarat det. Men det får ta den tid det tar helt enkelt. Alla har helt enkelt inte de förutsättningar både inom sig själv och omkring sig för att klara studierna med högsta betyg på 5 år. (Märker att jag samtidigt försöker peppa mig själv lite här.) Nu ska jag gå och skriva upp alla mina kurser och sätta kryss på nästan alla förutom ynka sju! Tack för tipset!

O.M · oktober 3, 2015 at 8:25 f m

Hej

Grattis att du har fått skitbra betyg! Bra kämpat! Dock har jag en fråga. Du skrev att du läser 50% – betyder det att du inte tar samma examens dag med dina klasskamerater? Verkar som att du är 1år efter? Har jag tänkt rätt? Sedan så vill jag veta HUR du pluggar! Jag menar hur lyckades du få en 5:a när du levde panik och dep. Hur planerade du exakt? Ge mig tips!!!

Svar till O.M om att lyckas med studierna · oktober 6, 2015 at 8:54 e m

[…] O.M skrev till mig efter mitt inlägg Tentor som ligger efter?. Jag fick ingen e post att svara till så jag gör ett inlägg med mitt […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.