Jag ser fram emot den fantastiskt tålmodiga person jag kommer att bli. I Kuching får jag nämligen öva på mitt tålamod varje dag.

Tålamodsträningen brukar börja redan kl 07:00 varje morgon, då jag ringer och förbeställer taxi. ”Hi, I would like to order a taxi from Riverine Condonium to Swinburne University…” Andningspausen som krävs efter de orden tycker taxichauffören oftast är länge nog för att beställningen ska vara uppfattad och klar. Att ringa upp minst en gång till efter att ha blivit klickad för att säga att jag skulle vilja ha den till kl 08:00, och inte nu, är att räkna med.

Tålamodsövning nummer två är sedan att acceptera att taxiresan till skolan som skulle kunna ta 10 minuter oftast tar 30 minuter. ”5 minutes! 5 minutes!” på Malaytaxispråk betyder att taxichauffören är där 10 minuter senare, tidigast.

Väl på universitet får jag möjlighet till att tålamodsträna i grupp med samtliga projekt som jag ingår i.  Eduroam, det trådlösa nätverk som används på många universitet världen över, är så himla smart. Eller i alla fall när det fungerar. De flesta grupparbeten går antingen till i intervaller eller enligt hänga-över-axeln-på-den-enda-gruppmedlemen-som-har-internetanslutning-just-nu-metoden. Båda metoderna är otroligt effektiva och att rekommendera för ett förstärkt tålamod.

Sist men inte minst kommer jag bli så fantastiskt tålmodig efter detta halvår att jag till och med kommer bemästra tålmodighet samtidigt som hunger. Tyvärr kan jag varken kinesiska eller malay och tyvärr är varken engelska eller vegetarism särskilt utbrett på billiga matställen. Trots att jag ständigt förbättrar min teckenspråksengleska samt kreativitet på olika köttsorter som kan misstas för att vara vegetariska är det inte helt ovanligt att jag  får in en tallrik med just kött.

Visst låter det för tålmodigt för att överhuvudtaget kunna vara sant? Det tyckte jag med. Nu har jag  därför kommit på ett sätt att undvika i alla fall en del av all denna tålamodsträning – införskaffa en motorcykel!

2015-09-15 22.19.55Att cruisa förbi alla köer till universitet på 10 minuter ökar visserligen vissa sannolikhetskvoter som jag inte ens vågar tänka på, men jag kände verkligen att det räcker att komma hem som en tålmodig människa på normal nivå efter ett halvår här.


7 Comments

miahol · september 15, 2015 at 6:01 e m

Jag fick nästan lite magsår av att, bara, läsa det där! Kanske borde jag också köra lite utbytesstudier i ett försök att släppa (tids)kontrollbehovet ;)

Miwo · september 16, 2015 at 5:24 f m

Du kanske redan har läst den här artikeln, men om inte så kanske den kan hjälpa till i jakten efter vegetarisk mat! :)

http://eurasian-sensation.blogspot.com.au/2010/04/being-vegetarian-in-malaysia.html

Sofia · september 20, 2015 at 8:12 e m

hhahaha åh baby <3

Kajsa Bårman · september 21, 2015 at 1:55 e m

Åh tack för tipset!! Jättebra sida ju

Kajsa Bårman · september 21, 2015 at 1:57 e m

Haha ja! Är verkligen bara att vänja sig vid att ALLT tar tid här och försöka se det positiva i det som sagt :)

Kuching everyday snapshots · september 28, 2015 at 10:02 f m

[…] Så glad över alla dessa nya inslag i vardagen. Oavsett positiva eller negativa så ger det en verkligen perspektiv. Här har jag tidigare listat de största olikheterna med ett malaysiskt universitet samt skrivit om allt tålamod vardagen kräver. […]

Hejdå Kuching! - Womengineer · december 15, 2015 at 7:03 f m

[…] termin har bestått av kulturkrockar, tålamodsträning, nya vänner, nya upplevelser och resor. Stundtals har det varit otroligt frustrerande att leva […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.