I onsdags fick jag chansen att cykla för första gången på två veckor. Det är en sådan lyx! I jämförelse med att behöva passa bussen, sitta inträngd bland en massa människor och alltid komma ihåg busskortet är det underbart.

Dessutom upptäckte jag att våren hade kommit. På riktigt. Som i 12 grader, sol och ljummen vind. Som i tussilagor längs vägen, blå himmel och öppen jacka som fladdrar efter mig när jag trampar igång tempot till Geronimo och cyklar så fort jag kan längs Fyrisån.

Tydligen har fjärilarna börjat komma också! (Fast det här är en gammal bild).

Och snart är sommaren här!

Och snart är sommaren här!

Bilderna är tagna av Niclas Lewisson.

/ Tove

PS. Brukade ni, liksom jag, vilja härma Ronjas vårskrik när barn? Jag tror att jag aldrig gjorde det men jag får å andra sidan ofta höra om den ljumma kvällen när jag klättrade upp i ett träd och vägrade komma ned för att våren kommit… jag tror jag var 5 år.