Förändringarnas tid

Löven utanför mitt fönster har antagit en ljust gröngul ton. Nästan som om de precis har slagit ut, som om det är i början av maj och värmen är på väg. Trädet lurar sig självt lika mycket som det lurar mig. Både det och jag vet att lövens färg bara är på låtsas. Jag kommer vakna upp i morgon och trädets löv kommer ha gått från svagt gröngula till gula. Fool me once, shame on you…

Jag skulle vilja skriva att hösten är förändringarnas tid men då skulle jag ljuga. Under hela året pågår en förändring. Från vårens första blad till senvinterns sista smältdroppar.  Det är lite som inom oss själva, misstänker jag. Vi är väl alla i rörelse, alla i förändring hela tiden. Det kanske inte alltid märks på utsidan åt vilket håll vi färdas. Eller att vi ens färdas. Oavsett om dagarna verkar vara desamma: Upp till skolan, föreläsningar, räknetal, hem igen, äta, sova, vakna och till skolan igen… så är de allt annat än desamma.  Vi tar in nya intryck och bearbetar dem, gör dem till våra. Speciellt vi studenter, misstänker jag, som befinner oss i kunskapens centrum hela tiden. Jag tror inte att det blir annorlunda ute i arbetslivet. Istället för att lära oss lösningar kommer vi att komma på nya lösningar. Nya intryck, nya utmaningar. Höstar kommer, höstar går men förändring är allt som består.

Ibland blir jag lite utled på det. Vill bara ha samma gamla rutiner hela tiden, stå stilla och blunda medan andra skyndar runt omkring mig. Oftast vill jag ändå vara med, snurra runt i förändringens dans. Vad är det som väntar bakom nästa hörn?

Jag är inte på jakt efter något bättre, nej, långt ifrån alltid. Men jag är på jakt efter något nytt. Vad finns det mer? Vad kan vi göra? Kan vi prova att ändra på något bara för att? Jag är nyfiken.

Det kanske låter som om risken finns att jag aldrig är nöjd. Men ja, det är jag. Oftast. För mitt i all jakt på förändring står jag förankrad. Jag vet vilka rutiner som jag inte ändrar på i första taget, för att få dagarna att gå ihop. Allt med måtta. Förändring och stabilitet, hand i hand.

Visst verkar det som om trädet i förgrunden precis har slagit ut?

/Tove