Idag var det hela tre år sedan jag stod där på Götaplatsen första dagen med tusen fjärilar i magen och undrade vad jag egentligen hade gett mig in på. Jag hade ingenstans att bo, jag kände ingen i Göteborg och jag kände ingen på Chalmers. Jag hade precis kommit ut ur studentens bubbla och en sommar fylld av alldeles för mycket jobb och fest. Jag hade inte haft en sekund över att tänka på hösten, allt jag tänkt var att allt löser sig (och tro mig, det gör det alltid). Väl på Götaplatsen möttes jag av en dansande Hacke Hackspett, galningar i orangea overaller och kommentaren ”alltså det är data här. Eller vadå, ska du gå det?” som om det vore så osannolikt. Och självklart fortsatte dagen med den eviga frågan ”Men varför väljer man som TJEJ att läsa data?”.

Bild från dFoto

Bilder från dFoto

Vi sjöng ramsor, gick runt och höll varandra på axlarna och jag kände mig som om jag börjat på lågstadiet igen. Jag hade ju börjat på Chalmers, en av Sveriges främsta tekniska högskolor, och det här var inte alls vad jag hade väntat mig. Det kändes exakt som punkt 3 på den här listan utav 23 situationer man bara känner igen som student.

Vem är Hacke HackspettJag hoppas att alla utav er tyckte att er första dag var fantastiskt. Att ni går hem med ett härligt pirr i magen. För så var det inte för mig. Efter min första dag var jag alldeles förvirrad. Allt kändes så himla dåligt. Jag kände mig så felplacerad. Jag kände att ingen var som mig, att jag skulle få gå i fem år utan en endaste vän. Skulle jag verkligen orka med allt tjat om att jag är tjej? Jag kanske skulle skippa mottagningen? Kommer vi göra något annat än att leka en massa lekar? Ja, just då ville jag bara tillbaka till mitt gamla liv i Skara med mina vänner, tillbaka till min comfort zone. 

En klasskamrat till mig (också tjej) sa något så himla bra ” När jag kom hem efter första dagen ville jag aldrig mer gå tillbaka men sedan ville jag aldrig mer gå hem”. Efter att första dagen med alla blandade intryck var över blev allt så himla bra. Mycket bättre än jag någonsin hade kunnat önska. Jag hittade vänner som idag är några utav mina allra bästa vänner, jag vet att jag valde rätt, att det går alldeles utmärkt att vara tjej på data och att nollningen verkligen är min grej (längtar till den varje år).

Om jag får ge er som börjar nu ett enda tips är det att vara med på mottagningen. Var med på så mycket som möjligt. Mottagningen är till för ALLA och den finns för att du som är ny ska hitta vänner, bli hemmastadd på skolan och samtidigt ha riktigt kul. När jag ser tillbaka på mottagningen ser jag tillbaka på fyra utav mitt livs bästa veckor. Det kanske låter klyschigt men precis så kul hade jag. Ni förstår inte hur mycket jag ibland önskar att jag kunde få vrida tillbaka tiden och uppleva mottagningen igen så se till att njuta av varje sekund! Jag vet inte hur många gånger jag fått höra ”jag önskar att jag hade varit med mer på mottagningen” men jag har aldrig någonsin hört motsatsen. Det borde i alla fall säga något.


6 Comments

Maria · augusti 20, 2014 at 4:42 f m

Det är 14 år sedan jag stod där på Götaplatsen men ändå känner jag igen mig väldigt mycket i det du skriver, förvirringen, alla nya människor, alla underbara vänner jag fick de där åren på Chalmers. Jag vet att det var slitsamma år de åren jag spenderade på Chalmers, men nu nästan tio år efter examen minns jag mest det som var bra.
Lycka till med studierna!

Sofie · augusti 20, 2014 at 7:45 e m

Hög igenkänningsfaktor! Missade nästan hela mottagningen själv p.g.a. min nollegrupps (inklusive min egen) negativa attityd till att delta i alla spektakel. Precis som du säger så har jag aldrig hört någon säga “jag önskar jag deltog mindre”, och jag önskar själv att jag hade gått in för mottagningen mera.

Embrace the mottagning · augusti 20, 2014 at 8:03 e m

[…] until I return to Stockholm and my last year at KTH. Looking back at my first year I identify with Emelie in full. I did not enjoy the first days at all with the silly songs and assignments. It seemed like […]

It’s on – Mottagning 2014! · augusti 25, 2014 at 1:35 e m

[…] år sedan trampade iväg på cykeln mot campus för första mottagningsaktiviteten, men precis som Emelie skriver så är det inte så vanligt att man får höra att någon ångrat att de varit med på […]

Ingenjör? Vem? Jag? · augusti 26, 2014 at 4:39 f m

[…] Emelie m.fl. uppmuntrar er till att vara med på mottagningen, trots att det inte alltid känns som er stil. […]

Att blogga för Womengineer · augusti 29, 2014 at 7:30 f m

[…] så. Det är inte tvunget att vara med på välkomstaktiviteterna trots att det pratas om dem som den bästa tiden i ens liv. Man behöver inte engagera sig i föreningsliv fastän det ibland kan låta som en självklarhet. […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.