hamburgare

Foto: Per Enström, www.perenstrom.com

Jag har alltid drömt om att åka till New York. Se staden, känna pulsen och äta en helt vanlig hamburgare. För jag har ändå sett New York lite som grundaren av hamburgare, liksom toppen av amerikansk kultur nedpressad i en lättätlig middag som både är fantastiskt god och inte särskilt nyttig. Precis som amerikanska tv-serier eller romantiska julkomedier. Det är helt enkelt svårt att få nog. Och du inser inte att du är fast förrän en månad senare när kompisen ringer för fjärde gången och du svarar

Jag känner mig lite krasslig ikväll. Igen. Tyvärr. Kan vi inte höras nästa vecka?

bara för att sekunden senare krypa upp i soffan och se ännu ett avsnitt av den spännande serien. Been there, done that. Men det är så underbart att bara få försvinna iväg i en fantasivärld ibland.

Nu var det ju dock inte jag som hade äran att få åka till New York, utan min kära mor. Och efteråt kom hon hem och bekräftade den fantasibild jag hade om staden, för att sekunden senare rasera min vackra historia om hamburgarens uppkomst. Enligt henne var det inte alls någon reklammakare som velat förverkliga drömmen om New York i en enda tugga, utan tyska immigranter från Hamburg i slutet av 1800-talet som givit upphov till denna rätt.

Hamburg. En person från Hamburg. Hamburgare.

Det är ganska logiskt när man tänker efter.

/ Hannah


0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.