”Vad vill du bli när du blir stor?”

Baby dummy

 Är en fråga som ger mig stresseksem. Den är nästan värre än:

 ”Berätta om dina sämsta egenskaper”

som är anställningsfolkets favoritfråga. Man börjar mumla något om att man ’tar på sig för mycket’ och sen kommer man inte på något mer vettigt att säga och stirrar ner i bordet, in i väggen eller välter ut sitt kaffe.

Det första som behöver redas ut är när man blir ’stor’. När jag var 18 år gammal hade jag en teori om att livet in princip tog slut när man fyller 25. För då var man tvungen att sluta äventyra och istället bli seriös. Det var enligt 18åriga mig kategoriserat som så pass tråkigt att då kunde man lika gärna gå och dra något gammalt över sig.

När vi gick på dagis hade min syster en teori om att när hon blev stor skulle hon bli dagisfröken och flyga rosa helikopter till skolan.

IMG_1306

Skönt att man kan ändra sig. Inte för att det är något fel på helikopterflygande dagisfröknar eller de som drar något gammalt över sig vid 25års ålder. Det är bara inte för oss.

Vad händer egentligen när man pluggat klart? Jag vet inte. Ingen vet väl egentligen vad som kommer hända sen. Det är lite av charmen med att leva. Mål och drömmar driver oss framåt och får saker att hända.

När jag kom som utbytesstudent till Singapore och skulle påbörja mitt tredje år på utbildningen fick jag mig en rejäl käftsmäll (oroa dig inte farmor, jag pratar som vanligt i metaforer). Studenter från årskurser under mig tittade frågande när jag sa att jag aldrig gjort ett internship på ett företag, om jag erkänt att jag aldrig ens sökt något hade jag säkert blivit sparkad ur projektgruppen.

photo

Att jag inte hade min egen hemsida med en portfolio var också otänkbart. Jag fattade ingenting. Jag hade ju lyckats få ihop 4.7 i snitt under mina två första år av studier, varit totalt nöjd med det och druckit hembryggt vin i min overall resterande del av tiden.

Där och då förstod jag att för att nå de drömmar och mål som jag hade satt upp för mig själv så räcker det inte med bra betyg. Det krävs mer för att sticka ut från mängden.

Jag dricker fortfarande vin i min overall, det tänker jag inte sluta med. Men fokus har skiftat avsevärt sen jag kom hem från Singapore med mina nya insikter i bagaget.

Bland annat så skickade jag ett mail till Womengineer och frågade om det fanns plats för en till bloggare. Följer nyhetsbrev, går på konferenser och arbetsmarkandsdagar, söker stipendium och mentorsprogram samt driver en del projekt på sidan av. Den här omställningen är ingenting som jag ser som en uppoffring utan tvärtom, jag tycker det är intressant, givande och roligt. Det tror jag är ett tydligt tecken på att man har valt rätt.

Jag har kategoriserat mina framtidsalternativ i tre olika vägar, frågan är vilken man ska försöka ta (även om jag satsar på ett alternativ så behöver inte det betyda att jag lyckas ta mig igenom intervjuer eller ens komma till en intervju för den delen).

1. Start-Ups

Inom teknikbranschen är entreprenörandan för tillfället helt förtrollande. Det startas nya företag baserade på briljanta och några inte fullt så briljanta idéer i vartannat gathörn. Vad kommer bli nästa Facebook, Spotify eller Instagram? Vilket steg tar vi efter läsplattan? Kan dagens teknik placeras i andra sammanhang än i en konsumentens händer? Inom vården eller utbildning?

För: Spännande och äventyrligt. Tänk att kunna säga

”Det hela började i en smutsig källare på Karlaplan”

om 10 år. Det kommer bara bli verklighet om man söker sig till start-up-branschen. Sverige är dessutom the place to be enligt New York Times.

Mot: Det kan även gå käpp rätt åt helvete. Jorden går absolut inte under för det men risken att det går fel är större när man kommer som nyutexaminerad med mer eller mindre noll arbetslivserfarenhet inom branschen.

2. Join the Big Guys

Jag är så otroligt imponerad över vad företag som till exempel Google och Apple har byggt att det skulle vara en ära att få jobba där. Det skulle dock leda till att man blir en kugge i hjulet, det projekt man jobbar med kanske aldrig ens ser dagens ljus. Det går framförallt inte att springa före alla andra och säga hej jag vill bli CEO, eller?

För: Jag vågar bara fantisera om hur mycket man skulle kunna lära sig om storskalig mjukvaruutveckling.  Har dessutom alltid kommit bra överens med 50+ män i kostym(det är min bild av den typiske ingenjören på ett storbolag), kanske för att jag gillar öl, fotboll & David Bowie.

Mot: Kan bara tänka mig hur det måste ha känts att jobba på Sony med walkman när Apple släppte ipoden. Som att ha missat tåget, sålt smöret osv. Är storbolagen för stora för att tänka tillräckligt långt utanför boxen för att hitta på något revolutionerande?

3. Fly Free with Consulting

För mig är konsultbranschen relativt diffus. Det finns nog som med allt annat väldigt många olika sorters konsulter. Det kryllar av konsultfirmor som söker ingenjörer, det är ett som är säkert. Det här kan ses lite som ett wild card i sammanhanget. Vad gör en konsult?

För: Ett grymt sätt att få testa många olika saker. Vilket kan vara väldigt fördelaktigt i början av karriären när man inte riktigt vet varken vad man gett sig in på eller vilken väg man vil ta.

Mot: Jag är rädd för att förflyttning mellan olika projekt kan skapa ett utanförskap som inte är uttalat men ändå finns där.

”Får konsulterna komma på firmafesten eller inte?”

Vem älskar inte firmafester och hatar att vara utanför?

road

Oavsett hur det går så tror jag någonstans på ödet och den fria viljan. Ödet kommer placera en någonstans i världen start up/big fish/konsult. Trivs man inte får man göra något åt det.

Nästa steg för mig är att hitta ett sommarjobb. Jag önskar att något företag bara kunde ge mig chansen fast jag inte har någon tidigare erfarenhet. Jag är en oförstörd, oslipad diamant, tryck mig full med företagets policy och jag kommer suga åt mig som en svamp. Men det går inte för sig att skriva i ett personligt brev. Då blir man bortsorterad direkt som ’oseriös’. Hopplöst nog sker sällan anställningar via sedvanlig CV-granskning utan genom kontakter (känns det som i alla fall).

Därför tänker jag fortsätta prenumerera på nyhetsbrev, gå på mässor och konferenser och vara en svamp som suger in information där. Så kommer det nog lösa sig.
dream

En sak som jag har lärt mig är att man måste börja med att våga drömma stort. Annars kommer det definitivt aldrig bli verklighet. Någon kanske ser något i dig som du kanske inte ens ser själv.

Ps. Om ekonomin tillåter(och det gör den) tänkte jag åka på Ex-jobbs inspiration tour i sommar.

Vem vill följa med?

Cover


3 Comments

Sofia · januari 1, 2014 at 1:45 e m

Vilket fantastiskt inspirerande inlägg! Sitter just och klurar på vad jag ska göra efter gymnasiet, som för min del slutar om bara fem månader. Detta var precis vad jag behövde läsa just nu. Tack!

Sofster · januari 5, 2014 at 5:59 e m

Hej Sofia,
Vad fantastiskt kul att höra.
Om du har frågor är det bara att skriva här i kommentarsfältet nedan :)

/Sofie

Världens största modell av solsystemet · januari 26, 2014 at 7:29 e m

[…] efter att vi gett oss ut på Sofies Ex-jobbs inspiration tour i sommar, föreslår jag en roadtrip genom Sverige för att få en känsla av hur stort vårt […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.