vadvilljag

I torsdags, när jag var mitt uppe i att förklara varför mitt masterprogram (Teknisk fysik!) är så bra, på KTHs mastermässa, ringde min lillasyster och berättade att hon blivit antagen till Polishögskolan. Jag blev så glad och stolt att jag höll på att börja gråta. Inte för att jag absolut tycker att polis är det man ska bli, men för att detta är något hon verkligen vill och har jobbat hårt och målmedvetet mot i mer än två år nu. När vi var mindre var hon den som helst satt hemma i soffan och vägrade det mesta som hade med motion eller ut i naturen att göra. Nu är hon i långt mycket bättre form än jag och både jobbar hårt och har pluggat relevanta kurser för att kunna ta sig igenom Polishögskolans ganska omfattande urvalsprocess.

Många av mina klasskamrater på teknisk fysik har hamnat där pga att pappa, storasyster eller ibland hela familjen läst just den utbildningen. I min familj har alla gått åt olika håll; pappa är arkitekt, mamma fritidspedagog, storasyster sjuksköterska, ena lillasystern blir nu polis och den andra går fortfarande i gymnasiet men på henne verkar det luta åt naturvetenskap på något sätt. Våra föräldrar har nog ofta tryckt på just det – att vi kan bli precis vad vi vill, att det är viktigt att välja något man tycker är intressant men där man också utmanas och utvecklas som person varje dag. Det har jag gjort under hela min utbildning, och det har min syster gjort innan hon ens börjat plugga, och det finns nog inget man mår så bra av som att efter hårt jobb lyckas med något man tidigare inte trodde att man skulle klara av.

Vi som driver Womengineer gör inte det för att vi tycker att alla borde bli ingenjörer. Personligen är min största drivkraft att jag, som inte alls var säker på mitt val när jag sökte till högskolan, är så otroligt glad att jag hamnade just här. Jag har utvecklats så otroligt mycket, lärt mig ännu mer, tagit mig förbi sjukt många hinder och fascineras varje dag av det jag håller på med. Jag vet att det finns väldigt många där ute, både tjejer och killar, som skulle passa otroligt bra som ingenjörer, men som aldrig får chansen att upptäcka detta utmanande, varierade och kreativa yrke, på grund av att de inte känner till de möjligheter som finns, eller att de inte tror att de skulle klara av det. Därför driver vi Womengineer. För att ge dig en chans du kanske inte visste att du hade.

Min slutsats i detta lite sentimentala inlägg är:

När du väljer vad du ska göra resten av livet, välj något som intresserar dig, men gör ordentlig research först, var öppen för nya möjligheter och var inte rädd för utmaningar, du klarar dem!

Kram från er livscoach Katarina


0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.