Inatt vaknade jag femton gånger. Okej, jag ska inte överdriva, det kanske var fem men det kändes som femton. Natten började med att jag räknade hela multiplikationstabellen fram och tillbaka, sedan gick jag igenom alla kursböcker i mina olika ämnen. Från pärm till pärm hittade jag på vad som stod på varje sida och när jag sen vaknade till var jag helt slut. Då hade det gått två timmar. Jag låg och oroade mig över kurser jag sökt till hösten, över sommarjobb, över att jag skulle få sommarjobb eller att jag inte skulle få det.
Efter ett tag blev drömmarna mer sofistikerade och nu började jag spela upp händelser på skolan, nya kurser som jag undervisade i, som ”Hur man klipper gräs med matematik” eller ”Recept på Bamses honung”. Jag bakade kakor med för mycket bakpulver så att hela ugnen svämmade över och dansade breakdance i en halvtimme. Och tillslut visste jag inte vad som var feberdrömmar och vad som var vanliga drömmar.
Sista gången jag vaknade till tror jag klockan var halv sex på morgonen och jag höll nästan på att ge upp med nattens projekt: att sova. När jag kom till affären för att köpa frukost stod det långa rader av Ipren och nässpray precis vid kassorna, och jag insåg att jag inte var ensam. Varenda kotte jag känner just nu är förkylda, och det hör väl våren till.
Precis som det hör hösten och vintern till, det hör skolstart och sommarlov till. Men jag vet inte om det känns så mycket lättare för det.
0 Comments