Gästbloggaren - Elsa Landberg-arkiv

Detta inlägg är skrivet av Gästbloggaren Elsa Landberg (24 år, KTH). Elsa har skrivit ett inlägg tidigare där hon presenterade sig själv närmare, här .

Haha! Namnet på rubriken känns säkert bekant och var väl mest menad som ett skämt. Vad som inte är ett skämt är att jag idag tänker dela med mig utav mina främsta tips när det kommer till att tentaplugga, därav en SUPER studie-version av dig själv. Tipsen är inget nytt, det ingen rocket science det här, men tåls att upprepas. So HERE WE GO!

Vi har alla hört det förut – men att komma ut i den friska luften och få solsken på ansiktet kickar verkligen igång kroppen – och knoppen – du kan tänka klart och fokuserat från början och du ”vaknar snabbare”. Ju mer intensivt du tränar desto bättre (mer puls- mer blod och syre till hjärnan), men en enkel promenad gör mycket.

Ett annat jättemärkligt men sjukt effektivt tips var min egna version av ”pomodoro-metoden” (googla om ni inte har hört detta förut). Varje gång jag hade gjort ett jobbigt tal och inte kunde förmå mig att fortsätta så tog jag ett “varv runt kvarteret” som snittade typ 10 minuter. Under dessa 10 minuter så tänkte jag intensivt på det jag precis hade räknat, tänk på olika vinklar, försökt memorera och repetera. Att tänka aktivt och återkoppla på detta sätt sägs vara bra för minnet.

elsaL2 — Ät ordentligt med rågbröd och sånt

Eller något annat gott med långsamma kolhydrater som gör att du orkar. Vanligtvis brukar jag vara duktig på godis i stora lass men det gör att man inte orkar lika bra. Så är det faktiskt och det har tagit mig 5 år av studier tills att även jag har erkänt det för mig själv.

Och för att fortsätta på mat&dryck-spåret, drick massor av gott te (och inte för mycket kaffe)

Tro mig – jag talar verkligen av erfarenhet här. Jag fullkomligt ÄLSKAR mitt kaffe men- kaffe är faktiskt bäst när du har många, ytliga bollar o luften. Ska du ned djupt i tentaplugg och grotta ner dig i flervariabelanalys är kaffet något som gör att du vill hasta igenom talen. En annan läxa som tog mig sisåder 5 år att erkänna.

elsaL3 — Var glad, håll dig lugn och skratta mycket

Som min fina vän A sa för inte allt för länge sedan: om din hjärna är glad under tiden som du pluggar så kommer den automatiskt att associera plugget till något positivt, och minnet fungerar så att vi bättre kommer ihåg saker som vi tycker är bra än saker som vi tycker är dåliga. Så enkelt är det. Men ändå inte. Därför uppmuntrar jag till att tvinga dig till pauser där du ringer en kompis då och då, alternativt pluggar tillsammans med en (förutsatt att ni fokuserar på plugget när ni ska). Helst ska du även unna dig själv fokus, alltså inte boka upp för mycket annat vid sidan av plugget.

Gå och lägg dig i tid och försök att undvika datorn innan läggdags

Återigen- we’ve heard it all before! Ett alternativ är att somna till en podcast om du inte vill läsa en bok – troligtvis blöder ögonen av plugg och du vill bara tänka på något annat när du ska sova. Man kan ställa in timer så att podden avslutas om du skulle somna till den. Fantastisk teknisk feature!

ElsaL4 — Detta är troligtvis det allra viktigaste tipset – FIRA och BELÖNA dig själv!

Att unna mig en stor bukett med blommor brukar vara min belöning.

Det allra viktigaste – FIRA ordentligt när du skrivit din tenta. Spelar ingen roll om det kändes som att du klarade den eller inte, du har kämpat och ska belönas! Det är på riktigt jätteviktigt att man belönar sig själv när man har kämpat – för då sätter man ett tydligt avslut till tentaperioden och kommer att hitta bättre energi när man ska kriga på nästa gång.

Vad händer om jag inte klarade tentan?

Detta är minst lika viktigt som tipset ovan- klarade du inte tentan denna gång – ta den nästa gång! Eller gången efter det! Fortsätt vara glad! Det är en del av processen att misslyckas och det kommer att göra dig till en tåligare, starkare ingenjör längre fram. Tro mig i detta!

Resultatet av när jag följde dessa tips för några veckor sedan ledde till att jag äntligen klarade en tenta som jag skrivit 6 gånger. Jag somnade kl 23.00 varje kväll, vilket är otroligt tidigt för att vara jag. Jag var mycket ”klarare” i huvudet än vad jag varit tidigare och förstod mycket snabbare. Att må bra, vara avslappnad och inte ta in för mycket koffein, socker eller annat dumt för tentaplugg gjorde att jag orkade sitta låååånga dagar.

Så, det var alltså en summering av mina tips som gjorde att jag klarade mitt sjätte (sad but true!) försök i att klara Flervariabelanalysen. Håller ni med mig i mina tips?

Vill du gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org

Kommentera

Följande gästblogg är skriven av Elsa Landberg.

Jag som skriver den här texten heter Elsa Landberg, 24 år och uppväxt i Stockholm. Jag är en otroligt nyfiken och envis person, vilket avspeglar sig i min vardag som aldrig är sig lik. De senaste 1,5 året har jag både bott i Latinamerika och Asien, varvat tentaperioder på KTH med jobb på två olika startups och bytt umgängen lika ofta som jag byter humör (vilket ”tyvärr” är ofta, haha). Ändå är jag sällan tillfredställd, utan jag har alltid haft en slags bitterljuv vilja att… hmm… göra avtryck (?) – kan man säga så? Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, men det är som att mitt liv måste innehålla viktiga milstolpar och att det liksom ska bli en bra story av det hela. Jag vill liksom göra något.

Jag tror att många känner igen sig.

Denna känsla har under de senaste åren resulterat i en slags kamp mot mig själv. ”Vad ska jag göra?”, ”Var ska jag ens börja?”, ”Det här är tråkigt” och ”VILL JAG ENS DET HÄR?”. Så har det låtit åtminstone några gånger i veckan, och jag tror att det har varit en bra grej, för idag känner jag att även om jag kanske inte vet allt ännu så vet jag att jag har börjat den resa som kommer att skriva den där bra storyn en vacker dag.

Innan det blir för flummigt tänker jag att jag ska berätta storyn om hur jag valde att bli civilingenjör inom Medieteknik. För exakt fem år sedan tog jag beslutet att börja på KTH. Till skillnad från många som kanske tagit sabbatsår och ”tänkt” över vad de vill plugga så hade jag ingen aning, men insåg att jag inte skulle veta bättre om jag inte började någonstans – man måste ju testa. Till en början möttes jag varje dag av en klunga äldre studenter iklädda en pingvin-inspirerad outfit (vi snackar alltså fracken). Mottagningen – en slags throwback till dagis med lekar som dunken osv. Lite töntigt kanske det var, men de första veckorna på KTH var helt underbara och jag bestämde mig för att gå kvar.

*Python (inte en orm som man kan tro) utan ett kraftfullt programmeringsspråk som används till objektorienterad och funktionell programmering.

Lite längre in på hösten visade det sig att en utbildning på KTH inte alls var synonymt med dagis. De tunga kurserna började och jag inledde termin 2 med ett stort fett F i Envariabelanalys. Jag som aldrig bommat något i mitt liv tidigare blev chockad. Jag hade ju lagt massa tid på tentan? – ”vad är det som krävs då?!”

Att jag även började utveckla en slags oro över att jag slösade min sociala personlighet med att ”prata” med Python*– som mestadel svarade med en entonigt “Syntax Error”, gjorde att jag började tvivla på om detta var något för mig.

Elsa1 — Här är jag och min bästa vän ”at the moment” – Matteboken<3 Sista resttentan (hoppas vi) coming up

Det hela slutade med att jag tog ”uppehåll” på obestämd tid och valde att jobba inom sälj istället. Det gick några månader och jag hade kul, men plötsligt ändrades allt en dag då kanske det mest oväntade hände – jag började sakna KTH. Jag behövde mer stimulans, jag ville göra saker bättre och skapa något nytt. Någonstans där insåg jag att det är precis det man kan göra med en civilingenjörsbakgrund; förbättra, förändra och jobba innovativt. Jag klev på utbildningen igen med ny energi och gasade ikapp mina restkurser, så snabbt att hälsan strök med för ett kort tag (mer om det senare). Men idag mår jag toppen och har endast ett år kvar på KTH- ett år som säkerligen kommer att bli det bästa!

Vad jag försöker få fram är att det absolut inte är en spikrak resa att plugga till civilingenjör. Det är omöjligt att på förhand veta om det är rätt. Stundtals kommer det att vara riktigt jobbigt. Men det är en bra sak att det känns, för då betyder det något. Såhär i efterhand inser jag att anledningen till att jag hoppade av där i mitten var den speciella steriotypen om hur civilingenjören ska se ut. En supersmart datanörd typ. Den skrämde mig. Men det handlar om att göra sin egen version av det. En sprallig person som hellre jobbar med människor än datorer är också en grym civilingenjör.

Jag vet inte precis vart jag vill, men jag vet mer än vad jag visste igår. Jag är glad att jag kämpade och inte hoppade av, inte för utbildningen i sig (let’s be honest), utan för alla de coola projekt och jobb som den låser upp, och har låst upp för mig. HÄR kommer jag att skriva om just alla dessa projekt, jobb och människor som jag tar mig för, och hoppas med det kunna inspirera alla coola katter som hittat hit till womengineer. Så att ni kan hitta ER väg och skriva ER story.

Peace out så länge!

/Elsa Landberg

Vill du gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org

Kommentera