Gästbloggaren- Elina Kabir-arkiv

”Vi är de som formar om och förändrar framtiden.”

Gästbloggaren- Elina Kabir april 24, 2016 vonellen 0 kommentarer

Nu har ni fått följa mig och sett in lite i min värld, vad jag tycker, vad jag gör om dagarna och sett mina kollegor och de jag jobbar med. Och jag hoppas att jag under veckan har inspirerat dig och lyckats få dig att tänka i ingenjörsbanorna.

Som ingenjör kan man jobba med precis vadsomhelst. Det vi ingenjörer har gemensamt är att vi inom våra olika branscher jobbar för att forma om och förändra framtiden inom vårt eget område. Vi är de människorna som alltid vill hitta lösningar och att det ska bli den bästa möjliga lösningen till våra problem. Här utmanas vi i kreativitet och att tänka ”utanför boxen”. Den viktigaste egenskapen som krävs, enligt mig, för att bli ingenjör är att vara nyfiken.

Det jag har tagit med mig från högskolan till jobbet är sättet att söka information och att kunna koppla teori till problemlösning för att lösa ett problem praktiskt. Det jag har lärt mig på jobbet är att för att lyckas så måste vi jobba tillsammans och hjälpas åt, samt lära av oss varandra sammansvetsade i ett team, där nätverkande och kommunikation är två viktiga parametrar. Det jag tycker är viktigast med ett jobb är utvecklings- och avanceringsmöjligheterna, möjligheten att påverka, en bra chef som genuint vill satsa på och lyfta en, samt en bra mentor eller handledare.

Mitt bästa tips till dig som funderar på att välja inriktning till gymnasiet, börja studera på högskola eller universitet, eller söker jobb: följ alltid ditt hjärta och din passion. Var öppensinnad, för även om saker och ting inte blir så som du tänkt dig så löser det sig alltid på nått sätt på vägen. Hitta något som får dig att brinna, våga ta för dig, våga ta hjälp av varandra och andra, våga drömma stort och låt ingen begränsa eller hindra dig från att uppnå dina mål och drömmar. Med mod och vilja är ingenting omöjligt. Men framförallt: ge aldrig upp!

Tack och hej från mig!

Hälsningar,

Elina

(Vill du gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org)

Kommentera

Det behövs fler kvinnliga förebilder!

Gästbloggaren- Elina Kabir april 24, 2016 vonellen 0 kommentarer

sandviken61 — Sen ett år tillbaka är jag aktiv medlem och styrelseledamot i Sandviks Kvinnliga Nätverk- SKN. SKN är nätverket för jämställdhet på Sandvik.

Jag har en hjärtefråga när det kommer till ingenjörsyrket och att vara tjej; hur få andra yngre tjejer att bli intresserade av teknik och av ingenjörsyrket. För mig är jämställdhet en självklar fråga. Enligt min åsikt behövs det dock fler kvinnliga starka förebilder inom teknik för att locka fler tjejer till industrin. Tyvärr finns det ganska få förebilder och det är väldigt synd. Som när jag växte upp hade jag inga förebilder i näringslivet och visste inte ens vad ingenjörer gör. Då kunde jag inte veta att ingenjörsyrket skulle visa sig vara ett perfekt yrke just för mig. Jag önskar att jag hade haft en förebild- en kvinna att se upp till, vetat lite mer om yrket och vad det innebär så att vägen från skolan till idag som ingenjör varit lite lättare. Oftast har jag fått höra att det endast är killar som ska vara teknikintresserade, att män pluggar till ingenjörer och att det är gubbar som är ingenjörer. Men så är det absolut inte och den bilden måste ändras!

sandviken62 — Här med några i Sandviks Kvinnliga Nätverks styrelse. Från vänster; Synnöve, Åsa, Pia, Madde, Camilla och jag.

Jag vill att tjejer också ska få den naturliga valmöjligheten till att bli ingenjörer. Därför har jag varit engagerad i Womengineers projekt IGEday (Introduce a Girl to Engineering day) år 2015 där jag var delaktig i projektgruppen som Målgruppsansvarig. IGEday handlar om att erbjuda tjejer mellan 12-19 år runt om i hela Sverige att besöka ett teknikföretag gratis under en dag. Detta för att bredda bilden av vad en ingenjör gör samt visa hur teknik används i olika miljöer och sammanhang. I och med detta initiativ blev jag nominerad till Årets Kvinnliga Förebild 2015 som är ett initiativ av Saab Group- ett sätt att uppmärksamma och lyfta kvinnor ute i industrin. Jag blev en av de fem slutfinalisterna, men vann tyvärr inte. Att ens ha blivit nominerad känns oerhört stort! Under IGEday 2015 på Sandvik var det 15 tjejer som kom på besök till oss. Dagen började med att VDn för Sandvik Materials Technology, Petra Einarsson, pratade om varför jämställdhet och tjejer behövs på Sandvik. Sen fick varje tjej en egen kvinnlig ingenjör att följa med under dagen för att se vad hon jobbar med och bli inspirerad. Det var hur kul som helst!

sandviken63 — 2015 var jag med i Womengineers projekt IGEday (Introduce a Girl to Engineering day) där jag var Målgruppsansvarig. Projektgruppen bestod då av (från vänster); Sofia, Bea, jag, Elin, Louise och Alathea- världens bästa tjejer! ☺

Sen ett år tillbaka är jag aktiv medlem och styrelseledamot i Sandviks Kvinnliga Nätverk- SKN. SKN är nätverket för jämställdhet på Sandvik och anordnar olika föreläsningar, event och workshops inom temat jämställdhet samt nätverksträffar där man får möjlighet att träffa och lära känna andra Sandvik-kvinnor.

sandviken65 — Här är jag med min VD Petra Einarsson, som är VD för Sandvik Materials Technology. Hon är cool ☺

sandviken66 — Två av de bästa kvinnorna jag känner på Sandvik. Till vänster, Dina. Dina jobbar som konstruktör på Sandvik Venture, Process Systems. Hon har hjälpt till att rita och bygga conveyorn bakom henne. Till höger; Emma. Emma har jag lärt känna via SKN och hon måste vara den häftigaste kvinnan jag känner, främst för sina åsikter kring jämställdhet. Hon är utbildad systemkonstruktör och gymnasielärare och jobbar idag med kvalitetsförbättringar med Six Sigma som metod samt med processer inom PLM på Sandvik Mining.

/Elina

(Vill du också gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org)

Kommentera

Ingen får skadas på jobbet

Gästbloggaren- Elina Kabir april 23, 2016 vonellen 0 kommentarer

Eftersom vi jobbar med stora maskiner och komplicerade processer, där vi jobbar med över 70 ton stål per tillverkning och temperaturer över 1000 grader, måste vi alla ha en säker arbetsplats så att ingen skadar sig. Därför måste vi gå olika kurser i säkerhet, gå ronder ute i produktion samt kurser i brandsäkerhet med säkerhetssamordnare och brandmännen som jobbar på Sandvik.

sandviken51 — Min personliga skyddsutrustning; byxor, flamsäker skjorta, jacka som ska skydda mot stålstänk, varselväst, skyddsglasögon, hjälm med hörselskydd och skyddsskor.

När vi har möten eller kommer till ett nytt ställe inne på industriområdet blir vi alltid informerade om nödutgångar, vart brandsläckare finns, vart brandfiltar, plåster, bandage osv finns samt vem som kan hjärt-och lungräddning och vem som kan använda hjärtstartare. Innan vi ska starta ett projekt måste vi alltid göra riskanalyser för att kontrollera att projektet inte äventyrar säkerheten. Dessutom pratar vi om säkerhet vid alla tillfällen och i alla våra företagspresentationer brukar vi alltid börja med att gå igenom säkerhet som involverar larmnummer (Sandvik har ett eget larmnummer med en egen brandkårsstyrka och sjukvård inne på industriområdet), hänvisningsplats och uppsamlingsplats.

När vi är ute i produktion måste vi ha på oss skyddsutrustning. Beroende på vart man jobbar i vilket verk och vad man jobbar med har man olika skyddsutrustning. Då jag jobbar från flödet stålverk till färdigställning av produkt måste jag alltid ha på mig skyddshjälm, skyddsglasögon, hörselskydd, flamsäker skjorta, jacka och byxor som skyddar mot stålstänk samt skyddsskor. Och när det är mörkt måste vi även alltid ha på oss varseljacka/varselväst för att vi ska synas för truckförarna ute på industriområdet när vi är utomhus.

sandviken52 — Olika sätt att se ut på jobbet; beroende på i vilket verk jag ska vara i har jag olika skyddsutrustning för min egen säkerhets skull.

Att få lära sig detta tänk med säkerhet tycker jag är jättebra. För det tänket kan jag även använda i det privata livet oavsett vart jag än är. Jag brukar tex. alltid kolla var nödutgångarna finns varje gång jag är i en byggnad med mycket folk. För jag har fått lära mig att när något händer ska man helst inte gå ut den vägen man kom in. Man ska helst använda en annan nödutgång om det går. För vid t.ex. en brand då panik uppstår kan det lätt bli att alla vill ut den vägen de kom in och man kan då fastna i en klunga där det blir stopp, vilket kan vara livsfarligt.

/Elina

(Vill du också Gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org)

Kommentera

Det roliga med att vara ingenjör, dvs en stålkvinna ;)

Gästbloggaren- Elina Kabir april 21, 2016 vonellen 0 kommentarer

Det som är roligt med att jobba som ingenjör är att den ena timmen inte är den andra lik. Och alla dagar ser helt olika ut. Varje dag när jag kommer till jobbet vet jag aldrig hur dagen kommer att vara eller sluta. Ena timmen kan jag vara på kontoret, sen kanske jag har möten eller så kanske jag går ut till produktionen för att följa upp mina material. Förutom att vi har våra 8 timmar varje dag och 40 arbetstimmar i veckan, så kan det hända att jag ibland får jobba kväll, natt och/eller helger. Eftersom vår produktion går hela tiden, dygnet runt varje dag, så kan materialet jag ska kolla finnas i körplanen när som helst.

Det som även är roligt med att vara ingenjör är att det finns så mycket att lära sig, jag lär mig och ser nya saker varje dag! Och jag som är en nyfiken person tycker att det är otroligt utmanande och roligt med ståltillverkning, just för att det är häftigt men även så komplext och komplicerat.

Sandviken20 — I Stålverket under ståltillverkning. Tappning av stål från skänk in i AOD-konvertern.

Sandviken21 — En klar och tillverkad stång på Färdigställningen.

Sandviken22 — En bild från optisk ljusmikroskop på en av våra stålsorters mikrostruktur.

/Elina

[Vill du också gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org]

Kommentera

Produktutveckling; från stålets design till färdig produkt

Gästbloggaren- Elina Kabir april 20, 2016 vonellen 0 kommentarer

Gästblogg av Elina Kabir del 3/7. Del 1 kan du läsa–>här. Del 2 –>här.

Då jag jobbar med produktutveckling får jag några av mina uppdrag av vår maknads- och kvalitetsavdelning. Tillsammans med dem kommer vi överens om vad för produkt som ska tillverkas efter våra kunders önskemål, behov och krav. Det kan vara allt ifrån att kunden vill ha en viss kemisk sammansättning på sitt stål till att produkten ska ha en viss hållfasthet eller en speciell egenskap för att den kanske ska bli en pump till ett fartyg eller en komponent som ska ligga långt nere på havets botten och pumpa upp olja. Efter att vi kommit överens om vad som ska göras, brukar jag prata ihop mig med min grupp och de som jobbar med beredning, kvalitet och produktion för att sätta ihop en plan på hur vi ska tillverka och få fram produkten. När vi gjort upp en plan, och noggrant kollat igenom olika nödvändiga datasystem, program, tabeller, tillverkningsbestämmelser och tillverkningsvägar, läggs stålsorten som ska bli den färdiga produkten in i vårt körschema ute i produktionen för tillverkning.

Det roligaste med mitt jobb är att jag får lära mig hur vi designar våra stålsorter för att de, beroende på vad för produkt det ska bli, ska få rätt slutegenskaper efter våra kunders krav. När den nya produkten sedan tillverkas följer vi upp produkten ute i produktionen samt på kontoret via datorn. Jag har mitt kontor på Stålforskningen. Vi tar även ut prover, kollar hur maskinerna körs och tar ut värmningsprotokoll från olika ugnar för att sedan analysera data och resultat till en slutrapport.

Tillsammans med min kollega och handledare Tomas är jag just nu mycket ute i produktion vid smide och kollar på produkttillverkning av ett stål till kärnkraftsindustrin och ett skärbarhetsförbättrat stål. När produkten är färdig måste vi kolla att det har rätt kvalitét, så att vi skickar rätt material enligt kundens kravspecifikation. Det gör vi bland annat genom att titta på produktens yta samt ultraljudsprova produkten för att undersöka att den också är bra på insidan. Vi kapar även ut prover för att sen titta i mikroskop på hur stålets struktur ser ut samt prova stålets olika egenskaper såsom korrosionsbeständighet, hållfasthet, slagseghet- allt detta för att säkerställa att vi uppfyller våra kunders krav.

sandviken13 — Tomas, min kollega och handledare och jag kollar smide av ett av våra stål. Tomas är specialist inom varmbearbetning och jobbar tillsammans med mig med produktutveckling på Stålforskningen.

sandviken14 — Annika (till vänster) som är chef för smide och Hanna (till höger) som är processingenjör mot smide.

sandviken16 — Tomas (till vänster) och Ardalan (till höger). Ardalan jobbar på Färdigställningen i produktion. Här har vi markerat vart vi vill kapa ut prover från vårt material och Ardalan kör traversen och ser till att provet blir utkapat och skickat till oss på Stålforskningen.

sandviken17 — Per ”Perra” som jobbar på Färdigställningen i produktion undersöker en färdigtillverkad stång. Han synar utsidan av stången så att den ser bra ut, mäter dimensionen så att den är rätt och undersöker sedan stångens insida med ultraljudsprovning så att den också är bra. Allt för att vi ska uppnå kundens krav och skicka det bästa möjliga materialet.

sandviken18 — Mitt kontor på Stålforskningen. Till höger är ett gäng prover som ska kollas i mikroskop för att undersöka stålets mikrostruktur

/Elina

[Vill du också gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org]

Kommentera

Från Stockholm till Sandviken och att jobba som ingenjör

Gästbloggaren- Elina Kabir april 19, 2016 vonellen 0 kommentarer

Gästblogg av Elina Kabir. Del 2/7. Del 1 kan du läsa –>här

Du kanske undrar hur det kommer sig att jag från Stockholm? När jag började på KTH visste jag till en början inte alls vad ingenjörer gör. Jag visste inte ens att företag som Sandvik fanns, vad dessa företag gör och hade heller inga förebilder som jag kunde se upp till i näringslivet. Men under tiden på KTH hade utbildningen jag gick på, Materialdesign, mycket kontakt med industrin, främst stålindustrin. Vi fick göra många mindre ingenjörsprojekt åt olika stålföretag, vilket jag tyckte var roligt. Under utbildningen fick vi även besöka företagen och då fastnade jag just för stålindustrin.

sandviken4 — Till vänster: götgjutning. Till höger: stränggjutning. Två processer som jag jobbade med när jag jobbade på Stålforskningen inom metallurgi och gjutning.

När det var dags att göra examensarbete och jag inte riktigt var beredd på att flytta ifrån Stockholm eftersom alla stålföretag ligger utanför Stockholm, så googlade jag på ”Stålindustri”, ”Stockholm” och då kom ”Sandvik” upp som första val. På Google hänvisades jag till företagets hemsida där jag såg att de sökte examensarbetare i Västberga på Sandvik Coromant som gör bl.a hårdmetaller. Självklart sökte jag. När jag fick examensarbetet var jag överlycklig och jag fick jobba med att hjälpa till att utveckla en ny typ av hårdmetall. Under examensarbetet hade jag en jättebra handledare som lärde mig mycket men även pushade mig och fick mig att tro på mig själv. Under min tid på företaget tyckte jag att det verkade vara en rolig arbetsplats, så efter examensarbetet sökte jag därför jobb där men då inom Sandvik Materials Technology som är inriktad på ståltillverkning. Det jobbet passade mig bättre då jag hade utbildat mig inom processteknik och metallurgi som just har med ståltillverkning att göra.

sandviken5 — Jag och några av mina kollegor vid stränggjutningen på Stålverket.

Jag fick min examen från KTH 2013 som civilingenjör från Materialdesign med inriktning ståltillverkning och stålets vetenskap och fick jobb nästan på en gång och flyttade.

sandviken6 — Här är jag tillsammans med mina kollegor; (från vänster) Lina som är Beredningstekniker på Primary Products, Karin som är specialist inom gjutning och stelning på Stålforskningen och Carl-Filip som är chef för teknik och kvalitet inom produktområde Tube. Vi har precis fått en rundvisning i ett av våra rörverk.

Nu har jag snart jobbat på Sandvik i 2,5 år. Under denna tid har jag fått möjlighet att prova på lite olika jobb med olika chefer och olika arbetsgrupper. Först jobbade jag 1 år med metallurgi och gjutning på Stålforskningen. Det var där jag anställdes efter examensarbetet. Sen fick jag möjlighet att jobba i stålverket med provtagning i ljusbågsugnen. Jobbet på stålverket måste varit det roligaste, häftigaste och mest utmanande jag gjort i hela mitt liv, jag älskade att vara där varje sekund. Sen nu snart ett år tillbaka jobbar jag med produktutveckling återigen på Stålforskningen. Att prova på olika jobb har varit jätteroligt men även jättenyttigt, där jag har lärt mig jättemycket men även träffat och lärt känna många snälla och duktiga kollegor.

sandviken7 — Här är jag tillsammans med Stålverkets Teknikgrupp; (från vänster) Manne, Lii (som har varit min chef), Tony, Calle och Lars- i Teknikgruppen är alla processutvecklare och metallurger. Helene tillhör också gruppen, men var mammaledig när denna bild togs.

Sandviken12 — Mina kollegor (från vänster) Tony, Roger, Johan och Calle ute i ett av manöverrummen på Stålverket. Här under tillverkning av en av våra mest avancerade stålsorter som bara vi i världen kan tillverka. Roger är operatör och kör maskinen, Calle och Tony är processutvecklare i Stålverkets Teknikgrupp och Johan jobbar på Stålforskningen med metallurgi och skänkbehandling.

sandviken9 — Avvslaggning av en läppskänk efter att vi tagit prov från ljusbågsugnen. Ett projekt som jag jobbade med då jag jobbade på Stålverket.

sandviken10 — Några av mina kvinnliga kollegor från Stålforskningen och Stålverket. Från vänster; Karin, Jenny (min nuvarande chef), Helene (jobbar på Stålverket), Sophia, Lina, Sofia, jag, Sofia och Eleonora.

sandviken11 — Mina kollegor i produktutvecklingsgruppen på Stålforskningen. Från vänster; Manouchehr, Munir, Janne, jag, Tomas och Henrik. Jenny, som är vår nuvarande chef, saknas på bilden, hon var mammaledig när bilden togs.

/Elina

[vill du också gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org]

Kommentera

Välkommen till Sveriges näst största industriområde

Gästbloggaren- Elina Kabir april 18, 2016 vonellen 2 kommentarer

Sandviken1 — Jag heter Elina Kabir och jobbar idag som produktutvecklare på Sandvik Materials Technology. Jag har en civilingenjörsexamen från KTH från utbildningen Materialdesign med inriktning ståltillverkning och stålets vetenskap.

När jag går över Järnvägsbron på väg mot jobbet är det ljust ute, äntligen vår! Jag blickar som alltid bort mot skorstenen där vattenångan från stränggjutningen i stålverket kommer ut. Den får mig att le och bli varm, minnen från gamla goda tider men även ett hopp om framtiden och drömmen.

sandviken2 — På Järnvägsbron på väg till jobbet och Sandviks Centralport, det näst största industriområdet i Sverige.

Jag heter Elina Kabir och jag jobbar som ingenjör på Stålforskningen på Sandvik Materials Technology med inriktning mot metallurgi och produktutveckling. Jag är 26 år och är född och uppvuxen i Skärholmen, som är en förort i Stockholm. På gymnasiet gick jag naturvetenskapsprogrammet på Södra Latin och därefter blev jag materialingenjör mot inriktning ståltillverkning av en slump på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Sen mer än två år tillbaka bor jag i Sandviken. Min största idol är Beyoncé, jag följer slaviskt Grey’s Anatomy och min största dröm är att jobba i ett stålverk.

sandviken3 — Inne på vårt industriområde där man ser vattenångan från Stålverkets stränggjutning.

Den här veckan ska du få följa med mig och se lite vad jag jobbar med som ingenjör och hur det är att jobba på Sveriges näst största industriområde, där vi bl.a. har ett eget stålverk, valsverk, smide, olika rörverk, vattenreningsverk och en egen brandkårsstyrka. Vi tillverkar avancerade stålprodukter som bl.a. går till olja-gas industrin, flyg-och bilindustrin och andra häftiga industrier. Kanske har du en rakhyvel eller elektrisk rakapparat hemma? Då är det stor chans att det är vårt stål i dem ;)

/Elina

[Vill du också gästblogga för Womengineer? Maila ellen@womengineer.org]

Kommentera