Sofija Zdjelar- Branschen som skriker efter kvinnor

”Jag förstod tidigt i utbildningen att programmering är något alldeles speciellt”

Det händer stora saker inom IT-branschen för tillfället:
Artificiell intelligens, virtuell verklighet, Internet of Things och mycket mer. Ändå råder det i branschen brist på något så grundläggande som en jämställd arbetsplats. År 2017 var andelen kvinnor inom branschen bara 29 procent. Vad beror detta på?

Förr trodde jag, precis som många andra, att datateknik var någonting för de (läs killar) som programmerat och byggt datorer sedan barnsben. Detta var min uppfattning ända fram till våren 2016 då jag skulle ta studenten och äntligen få välja utbildning.

Under denna period kände jag mig minst sagt obeslutsam och förvirrad. Efter tre år på naturvetenskapsprogrammet var jag trött på ”utantillärande”, tjocka kemiböcker och betygshets, och var nu fast besluten att hitta något som skulle passa mig. Jag läste om alla möjliga utbildningar på internet, gjorde tester som påstod sig veta vad jag borde jobba med i framtiden och reste land och rike runt för att gå på högskolors öppet hus. Trots detta lyckades ingen utbildning locka mitt intresse.

En dag råkade jag klicka mig fram till programmet Datateknik på nätet och först då lät det riktigt roligt och spännande med en utbildning. Dock hade jag aldrig programmerat innan, och inte var väl detta någonting för mig? Jag la all min osäkerhet åt sidan och beslutade mig för att söka ändå. Och jag har inte ångrat mig en sekund!

Jag förstod tidigt i utbildningen att programmering är något alldeles speciellt. Aldrig tidigare hade jag känt samma lekfulla glädje över att klara av en uppgift i skolan. Att direkt se resultatet av sitt arbete, vare sig det var en lysdiod som blinkade eller en robot som rullade helt själv, var oerhört exalterande. ”Tänk att jag gjorde det där helt själv!” ekade ständigt inuti mitt huvud. På samma gång ledde detta till att jag ofta funderade kring varför inte fler tjejer sökte till utbildningen – det är ju trots allt så himla kul.

Ett svar på den frågan kan vi bland annat hitta i tv-rutan. Jag tror nämligen att den stereotypa programmeraren – nörden – som med jämna mellanrum figurerar i film och serier påverkar oss mer än vi tror. Ta som exempel tv-serien Silicon Valley (HBO) som följer ett gäng killar, tillika programmerare, och deras nystartade företag. Samtliga är bleka, udda och osociala karaktärer som bor i ett slags kollektiv och ägnar all vaken tid åt kodande.

Denna stereotypa bild av programmeraren är vitt utbredd i samhället och jag tror att den hindrar många från att överhuvudtaget överväga att studera datateknik: Man kan inte relatera till stereotypen och vill därför ta avstånd från den.

Att programmerare i populärkulturen allt som oftast är män är också problematiskt då det är viktigt att se sig själv representerad. Det är svårt att drömma om att bli någonting, i detta fall kvinnlig programmerare, om man inte har sett det hända tidigare eller vet om att det är möjligt.

Låt oss därför för en gångs skull få detta överstökat: Du behöver varken kunna programmera, bygga din egen dator eller hacka grannens WiFi för att börja på datateknik. Jag började på datateknik utan att ha skrivit en enda rad kod tidigare, men det gjorde absolut ingenting – lärarna utgår ifrån att studenterna inte har några förkunskaper och jag har klarat alla mina programmeringskurser. Naturligtvis kommer Javakursen att vara lättare för någon som har programmerat i Java tidigare, men man läser trots allt på högskolan för att lära sig.


Nu kämpar jag för att fler tjejer ska söka till datateknik. Bland annat är jag med och planerar Camp Vera, vilket är ett nytt event på Chalmers för tjejer som läser sista året på gymnasiet? På Camp Vera kommer man att få prova på programmering och teknik, lyssna på inspirerande föreläsningar och träffa studenter. Det är två dagar fyllda med aktiviteter, och Chalmers står för allt ifrån övernattning till mat. Tycker du att det låter intressant? Anmälan är öppen fram till 31 januari på chalmers.se/campvera.

Nästa vecka påbörjar jag mitt kandidatarbete, vilket innebär att jag är halvvägs klar med utbildningen. Min tid på datateknik har varit omtumlande, läskig, men desto mer fantastiskt. Jag har lärt mig så otroligt mycket nytt, gjort saker jag tidigare inte trott att jag klarar av och har fått en riktigt självförtroende-boost!

Inte riktigt övertygad? Nedan listar jag det bästa med programmet datateknik.

• I framtiden kan du vara med och utveckla produkter som människor över hela världen kan använda. Tänk smarta apparater, självkörande bilar, användbara mobilapplikationer med mera. Listan kan göras oändlig!
• Datateknik behövs i alla branscher. Intresserad av rymdteknik, media eller kanske sjukvård? Med en examen i datateknik kan du jobba nästan var du vill.
• Du kan välja inriktning och kurser beroende på vad du tycker är kul. Kanske vill du syssla med datasäkerhet, pilla med hårdvara eller forska kring interaktionen mellan människa och dator?
• Arbetslösheten bland nyexaminerade är i princip obefintlig.
• Det är kul, kreativt och utmanande.

……………………………………………………………………………………………………………

Sofija Zdjelar
Civilingenjörsstudent – Datateknik
Chalmers tekniska högskola



 

Kommentera