Eleonora Svanberg – Naturlinjen öppnade många dörrar

Jag har alltid varit en drömmare. En som tänkt på vad som finns utanför vårt solsystem. En som undrat hur olika djur kommunicerar med varandra. En som funderat på hur universum skapades. Det är den jag är, nyfiken. Nästan barnsligt nyfiken

Jag är som de flesta 18-åringar
Jag gillar att umgås med mina vänner, dansa och självklart att kolla TV-serier. På fritiden jobbar jag som privatlärare i kemi, matte och fysik samt som entrévärd på ett Science Center. Jag är grundare och ordförande i lokalföreningen Girls in STEM och är den yngsta volontären för Mattecentrum i Linköping! Jag går även sista året på gymnasiet och ser väldigt mycket fram emot allt spännande som väntar mig efter studenten.

För mig var naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet en självklarhet.
När jag gick i nian var jag intresserad av vår planet, djur och rymden. Rymden har länge varit ett stort intresse för mig. När jag var liten så brukade jag och min pappa gå ut på kvällarna och blicka ut över stjärnhimlen. Något jag fortfarande gör! Det är något magiskt med att inse sin lilla plats i universum. Dessutom har jag alltid haft ett intresse för matematik, något som, om man vill, kan läsa extra mycket av i gymnasiet. Det har jag utnyttjat! Sedan att utbildningen är bred och ger mig många möjligheter efteråt var ett stort plus.

Varför jag tog beslutet att grunda Girls in STEM

Sommaren mellan ettan och tvåan fick jag ett stipendium att plugga matematik och fysik vid Oxford universitet. Två roliga veckor fullspäckat med plugg på hög nivå. Det var min första resa ensam, jag tror jag aldrig har varit så nervös som då. Jag minns så tydligt de första timmarna innan vi blev tilldelade våra rum. Vi elever diskuterade vad vi skulle plugga dessa veckor och jag kan fortfarande se deras blickar när jag sa att jag skulle plugga matte och fysik. Blickar som jag fortfarande kan se i andras ögon. Brukar tjejer inte hålla på med matte och fysik? Det var det dummaste jag hade hört. Vet de inte vem Sophie Germain eller Marie Curie var? Eller någon av alla kvinnliga förebilder som finns inom naturvetenskap och teknik.

Det var då jag insåg att behövs göras något åt den här attityden. Det behövs fler kvinnliga förebilder, det behövs en plattform för tjejer att utveckla sitt intresse. Jag samlade tre tjejer som höll med mig och tillsammans skapade vi föreningen Girls in STEM (Science, Technology, Engineering and Mathematics). Vi ordnar roliga aktiviteter för våra medlemmar – för att skapa minnen och intressen som de förhoppningsvis kan ta med sig till gymnasiet, universitetet och arbetsmarknaden och jämna ut könen. Det kan ju behövas.

Jag har även haft turen att utveckla mitt rymdintresse. Det har jag Astronomisk Ungdom att tacka för. Som gav mig möjligheten att hålla presskonferens med Christer Fuglesang och Mathias Sundin (L) om en ökad rymdpolitik i Sverige. En upplevelse jag sent kommer glömma. Jag blev även antagen och fick stipendiet för ESO Space Camp 2016. Ett läger som jag fick lära mig om astronomi och hur det appliceras i praktiken. Väldigt lärorikt! Samma år gick jag med i MENSA och började känna mig erfaren inom föreningslivet.

Mitt intresse för dessa områden tog mig till att bli praktikant på CERN förra året

CERN är världens största partikelfysiklaboratorium och är en internationell organisation. Det finns inga ord som kan beskriva känslan att omringas av så många likasinnade. Att alla var där för vårt gemensamma intresse: viljan att förstå universum. Där fick jag träffa många inspirerande forskare, många som har gjort stora avtryck på mig. Jag fick många kvinnliga förebilder. Speciellt en PhD-student från KTH, Giuilia, som erbjöd sig vara min handledare för det obligatoriska gymnasiearbetet. Jag skulle få göra ett projekt med KTH och ATLAS Experiment på CERN, vad tror ni att jag svarade?

Jag åkte upp till KTH i somras och jobbade med mitt projekt: precisionsmätning av z-bosonen. En elementarpartikel (och numera min favorit). Ett väldigt intressant projekt som gett mig en inblick av hur min framtid kan se ut. Jag har lärt mig att programmera och hur dataanalytiker arbetar på riktigt. En ovärderlig upplevelse! Jag har varit tillbaka till CERN och jobbat med ett annat projekt och båda gångerna har varit de roligaste jag gjort. Jag tror alla fysikintresserade som varit där kan hålla med mig.

Dessa tre år på natur har varit några av de bästa åren i mitt liv.
Jag ska inte ljuga, ibland har det varit mycket plugg, men det har varit värt det och det är inte någon större skillnad från någon annan linje. Jag har redan fått många möjligheter och jag vet att det kommer bli fler. Jag började som allmänt naturintresserad och har nu blivit exponerad för många intressanta områden och fastnat för två specifika inom fysik: partikel- och kvantfysik. Två områden som, enligt mig, är perfekta kombinationer av matematik och fysik.

Jag har många mål i livet. Dels vill jag forska på den nya fysiken, bli astronaut och inspirera andra tjejer att välja samma riktning som mig. För det är viktigt att inse att man inte är ensam. Vi alla är unika och har du något du är passionerad över ska du göra det. Inget ska stoppa dig.

Jag känner en stor tacksamhet till natur, utan det programmet hade jag inte varit den jag är idag. Jag känner mig väl förberedd till universitetet och allt det hör till. Men det jag kanske är mest tacksam över är att linjen har låtit mig utforska mina intressen, mig själv och mina drömmar. Låtit mig hitta det jag verkligen vill göra med mitt liv. Även om jag kanske insåg att vissa områden inte var för mig, så har jag fått reda på det. Så jag inte behöver gå runt och undra över det.

………………………………………………………………………………………………………………

Eleonora Svanberg
Studerar Naturvetenskapsprogrammet – inriktning Natur
Katedralskolan i Linköping



 

Kommentera