Frida Eriksson – Vägen till CERN

Något jag har lärt mig är att man ska öppna alla dörrar som man har, livet har ingen given väg som man måste ta. Möjligheter öppnar upp för andra möjligheter, man måste bara våga kasta sig ut och testa.

Hur Hamnade jag är?
Ibland undrar jag, ”hur hamnade jag här?” Inte har jag studerat partikelfysik, inte heller har det varit min dröm från dess att jag var liten men ändå har jag lyckats hamna på ett av de största forskningscentrum som finns, CERN.

Jag har studerat till civilingenjör inom design och produktutveckling på Linköpings universitet men från början kommer jag från Örebro. Genom mina studier har jag hela tiden försökt hålla alla dörrar öppna. Jag visste aldrig vad jag ville bli när jag blev stor så jag valde brett, bred utbildning på gymnasiet och sedan bred utbildning på universitetet. När jag var färdig med studierna i Linköping hade jag ingen aning om vad jag ville ha för jobb, men jag visste att jag ville utomlands. Jag ville till Schweiz. Jag sökte ca 30–40 jobb, allt från ingenjörsarbeten till salladsodlare. Jag fick inget. Detta kändes hårt eftersom alla klasskompisar fick jobb, den ena efter den andra. Precis innan examen kom beskedet, traineeprogram på Cern – vilket visar att man inte ska ge upp. Även fast man inte får ett jobb som salladsodlare betyder det inte att spelet är slut!

Nya upplevelser och nya situationer

Jag har jobbat här i 1,5 år nu. Jag måste erkänna att första tiden i ett annat land är tuff. Det är mycket att smälta, många kulturkrockar och situationer som man inte är van vid. Det har tagit mig ca 1år att smälta allt det nya och börja känna mig hemma. Det är som att allt det jobbiga blir så mycket svårare när man inte känner sig hemma dock blir även det roliga så mycket roligare. Ofta får man med sig upplevelser som man aldrig skulle hitta någon annanstans och det är det som gör den hela resan så spännande.

Här har jag fått lära mig om radiofrekvens, arbetat med ultravakuum, gått många intressanta kurser, lärt mig franska och arbetat med renrumsmonteringar. På fritiden har jag åkt mycket längdskidor, vandrat i alperna och testa på att klättra. Hade någon sagt till mig för fem år sedan att detta skulle vara mitt framtida liv hade jag aldrig trott dem. Något jag har lärt mig är att man ska öppna alla dörrar som man har, livet har ingen given väg som man måste ta. Möjligheter öppnar upp för andra möjligheter, man måste bara våga kasta sig ut och testa.

En dag på Cern

För att få en liten inblick i hur det är att jobba på Cern tänkte jag ta med er på en arbetsdag och berätta mer ingående vad jag gjorde igår.

06:00 ringer klockan och jag måste gå upp. Jag bor i en liten by utanför Geneve, med utsikt över Mt Blanc. Jag kör bil 30min till jobbet. Just idag engagerar jag mig i att lösa ett problem angående ett vattenkylningssystem som jag har designat. Vi måste bestämma vilket vattenflöde som behövs för olika system. Jag spenderar morgonen med att ringa samtal, diskutera med min handledare och kolla igenom mina ritningar över vattenflödet som behövs.

Till lunch äter vi på en av de tre restaurangerna som finns på området. Lunchen avslutas med ett parti bordsfotboll.

SPS (Super Proton Synchrotron) är, med en omkrets på 7km, den näst största acceleratorn som Cern har. Just den här eftermiddagen behöver vi arbeta nere i tunneln för att installera en radiofrekvensutrustning. Eftersom jag har designat och varit ansvarig för integrationen samt strukturen som håller allt på plats är det viktigt att jag är med. För att få arbeta i tunneln utrustar vi oss med varsin hjälm med lampa, två små dosor som registrerar radioaktiv strålning som kroppen utsätts för, skyddsskor samt en självräddningsmask för nödfall. Eftersom det finns risk för heliumutsläpp i acceleratorn och då även risk för att man inte kan andas måste man alltid ha en räddningsmask nära till hands. Väl nere i tunneln ser vi till så installationen går rätt till. Att utrustningen blir placerad åt rätt håll, fastskruvad i rätt hål mm. Utrustningen väger ca 1 ton vardera så det är ingen lätt operation.

När detta är färdigt är klockan redan 17:30. Vi tar hissen 60 meter upp till marknivå. Jag och min handledare går till ett fik och dricker en kaffe. Vi diskuterar hur det gått och vad jag har att göra kommande vecka. Vi meddelar även de inblandade att vår del är installerad och att projektet kan fortsätta som planerat. Kl 18:00 sitter jag i bilen på väg hem till mitt.

Vill du också jobba på Cern?

Tycker ni det låter som en intressant arbetsplats, varför inte testa på själva? Två gånger om året kan man ansöka om en traineeplats. Nästa ansökning stänger i mars. Det finns även sommarprogram och praktikplatser som man kan söka till. På Cern behöver vi fler från Sverige för att skapa en balans mellan olika medlemsstater, så ta chansen och sök.

För att locka fler från Sverige till Cern finns det nu ett nytt program som endast är till för svenska gymnasiestudenter. Denna sommar 2018 har du möjligheten att komma ner till Cern under två veckor och testa på arbetet här. Gå in på https://indico.cern.ch/event/685358/overview för mer information.
………………………………………………………………………………………………………………
Frida Eriksson, Trainee Cern
Civilingenjör – Design och produktutveckling
Linköping Universitet
 



 

Kommentera