När ”insatser för ökad jämställdhet” misslyckas

En VD för ett stort svenskt företag föreläste förra veckan på Linköpings Universitet om sin karriärsresa. VD:n hade läst samma utbildning som mig, Civilingenjör Industriell Ekonomi, och föreläsningens syfte var att inspirera till att jobba på företaget. Med min civilingenjörsutbildning har jag möjlighet att jobba i hela världen, att jobba inom olika divisioner inom ett stort globalt företag och att leda andra. Wow. På detta sätt är såna här föreläsningar bra. Det kan ge en nya förebilder och inspirera.

Föreläsningen avslutades med att VD:n ska sammanfatta sina karriärstips. Ett av dem var: ”värdera balans mellan arbete/familj/fritid”. VD:n läser upp meningen från sin PowerPoint och tillägger:

”Fast jag har nog inte varit så bra på att prioritera” och fortsätter med ett skratt ”det har nog mest varit arbete” vilket följs av en skrattande föreläsningssal.

Tror du att VD:n var en man eller kvinna? Tror du att en kvinna hade kunnat göra samma uttalande, att hon prioriterat bort familj för karriär? Och tror du att hon i så fall att hade mötts av samma reaktioner, en skrattande föreläsningssal?

Studier visar att kvinnors stressnivå höjs när de åker hem från jobbet, medan mäns minskar. Oavsett vilka förutsättningar en ingenjörsutbildning ger mig, finns det vissa strukturella normer som också kommer påverka min karriär. Så som att det egentligen inte anses ok för en kvinna att bortprioritera familj för karriär. Om jag vill ha livsprioriteringar liknande  den föreläsande VD:ns kommer jag tvingas vara tuff och normbrytande, anses som känslokall. Jag kommer inte kunna skratta bort att jag bortprioriterat min familj till fördel för min karriär och mötas av en skrattade föreläsningssal.

På  företagets hemsida står det så här om deras ”insatser för ökad jämställdhet och mångfald”:

”Vägen till fler kvinnor på ledande positioner i tekniktunga branscher börjar redan i tidig skolålder, men handlar också om att lyfta kvinnliga förebilder”

Empowerment_Women
Bildkälla

Bra mål. Uppnå det genom att faktiskt skicka kvinnliga förebilder till universiteten istället. Och om ni tvunget vill skicka en man, låt dem inte spä på de strukturella normer som bromsar jämställdhet i näringslivet.
Womengineer drivs av målet att det 2030 ska examineras lika många kvinnliga ingenjörer som manliga. Vi gör detta bland annat genom att lyfta förebilder via intervjuer, som du kan hitta här.

1 kommentar

Kommentera