Mina förutfattade meningar..

Hej, hej! Hur är läget med er?

Läget med mig är bra, tack! Jag har suttit i ett bibliotek hela dagen med näsan i en bok (läs framför en datorskärm). Som vanligt har det poppat upp lite funderingar i mitt huvud under dagen. Jag tänkte därmed dela med mig av dessa. Ämnet idag är, som rubriken delvis redan avslöjat, de förutfattade meningarna som finns om ingenjörsutbildningar. Som vanligt talar jag ur ett subjektivt perspektiv, så jag tar gärna emot era åsikter och reflektioner i ämnet. Here we go!

Innan jag började läsa till ingenjör så måste jag erkänna att jag hade vissa förutfattade meningar om ingenjörsutbildningar såväl som ingenjörsyrket. Min bild av en ingenjör var en medelålders man med Volvo, villa och vovve.. På ett ungefär. Jag tror inte att jag är den enda som har haft en bild som varit präglad av samhällets definition av en typiska ingenjören. Efter att läst till ingenjör i tre år och därmed även kunna kalla mig själv för just kemiingenjör har min syn och uppfattning (tack å lov) förändrats en aning och därför tänkte jag ägna det här inlägget åt att ta upp några av de föreställningar jag hade om ingenjörsstudenten och hur det kan tänkas vara att läsa en sådan utbildning.

• Du måste vara ett mattesnille.

-Talang är som i så många andra situationer en fördel, men med jädrar anamma kan man komma ännu längre. Jag var aldrig någon stjärna i matte under min gymnasietid, men har ändå lyckats ta mig igenom mina första tre år som ingenjörsstudent. Med andra ord är det absolut inget krav att du ska ha lätt för matte. Du får dock räkna med att matematiken spelar en viktig roll i många kurser, och att du därmed bör ha ett intresse av att förbättra dina matematiska färdigheter.

• Det är bara killar som läser till ingenjör.

– Faktum är att jag under hela min utbildning haft gott om kvinnliga kurskamrater. Jag läste någonstans att procentandelen kvinnor som söker sig till ingenjörsutbildningar i Sverige idag ligger runt 30-35%, så “risken” att du hamnar i en klass med enbart killar vågar jag påstå är ganska liten.

• Teknik måste vara ditt absolut största intresse.

– Wikipedia inleder sin förklaring av begreppet teknik på det här viset: “Teknik är metoder att minska behovet av fysisk eller psykisk belastning och öka levnadsstandarden i vid mening.” Så med andra ord; När du plockar upp en strumpa från golvet med hjälp av tårna så att du slipper böja dig ner så har du utvecklat en (om än relativt enkel) teknisk metod.. Ordet teknik skrämde mig till en början då jag inte var medveten om hur bred termen egentligen är. Teknik berör allt i vårt samhälle idag, så jag vill påstå att studera teknik aldrig är slöseri med tid. För om du inte kommer ha nytta av förmågan att kunna identifiera brister, lösa problem och komma med innovativa idéer och alternativ till hur saker och ting ska genomföras i ditt yrkesliv så kommer du ändå, med all säkerhet, att ha nytta av det i din vardag.

Det där var några av de fördomar som fick sig en omgång efter att jag började läsa till ingenjör. Är det någon av er som tänkt i samma banor?

Hur som helst är det nu historia, och jag ångrar inte ett dugg att jag vågade trotsa mina fix idéer och söka en ingenjörsutbildning. Då var det det läskigaste valet jag någonsin gjort, men idag är det även ett av de allra bästa.

Klippet ovan spelade jag in när jag var i USA, och det ni ser är ett verk av min absoluta favoritkonstnär Anthony Howe. Hans kinetiska konstverk är utmärkta exempel på hur gränsen mellan konst och ingenjörskonst kan suddas ut, och även ett vackert bevis på hur tekniken är invävd i vår kultur.

..Och med det tackar jag för idag! Vi hörs, ses, läses och allt det där.. Trevlig kväll!