Gästbloggaren- Maria Paavola ”Den ofrivillige ingenjören”

Maria.Paavola1

Jag vill sprida ordet om hur pirr-i-magen-roligt det är att vara ingenjör, för att fler – framförallt tjejer – ska upptäcka det tidigare än jag själv gjorde.

Ingenjör. Jag visste inte vad det ordet betydde när jag gick på högstadiet och gymnasiet.

Faktum är att jag fortfarande inte riktigt vet vad ordet ingenjör betyder. För det finns så oerhört många olika saker en ingenjör kan jobba med, och det finns ingenjörer på alla möjliga och omöjliga företag! Du hittar dem på H&M, på Arla, och inom vården. En del ingenjörer jobbar med försäljning och marknadsföring, andra är designers. Givetvis finns det ingenjörer där vi förväntar oss det också: i industrin, byggbranschen och inom IT. 

Men det är inte den typiska ingenjören jag kommer skriva om. Jag vill prata om min egen, något annorlunda väg till ingenjörsyrket. Om jag hade vetat vad ordet ingenjör betydde när jag var tonåring, hade jag förmodligen valt att läsa mer matte, fysik och kemi på gymnasiet. Istället läste jag samhälle: ett program som då fanns i min hemstad Luleå som hette Ledarskapsprogrammet. Jag älskade det: jag drömde om att bli psykolog eller beteendevetare, och läste inte fysik och kemi överhuvudtaget (tog Naturkunskap istället, för det verkade enklare). Även matte läste jag så lite som möjligt av. Efter gymnasiet hann jag till och med påbörja ett beteendevetenskapligt program på universitetet, innan jag insåg att mitt hjärta klappade för teknik.

Jag har alltid varit nyfiken på hur saker och ting fungerar, och hade några somrar i rad jobbat på ett industriföretag i Luleå. Jag pysslade mest med administration, men under mitt första sommarlov från universitetet fick jag chansen att arbeta nära några av ingenjörerna i företaget. Efter det var jag fast: deras jobb verkade såå häftiga (även fast jag inte förstod hälften av vad de gjorde): de var rena rama superhjältarna, som i team löste olika sorters problem vartefter de uppstod.

Maria.Paavola2

För att göra en lång historia kort: jag hoppade av min universitetsutbildning efter den sommaren. Istället läste jag matte, fysik och kemi på Komvux, för att bli behörig att söka en ingenjörsutbildning. Jag gjorde högskoleprovet. Sedan ansökte jag. Idag är jag högskoleingenjör i byggteknik och jobbar som konsult inom projektledning. Jag har aldrig ångrat att jag bytte utbildning. Jag är väldigt stolt över att få kalla mig för ingenjör. 

När jag pluggade till ingenjör kände jag mig ofta ensam om min bakgrund: ”alla andra” hade vetat sedan de var små att de skulle bli ingenjörer. Mina klasskompisar höjde på ögonbrynen när jag medgav att jag aldrig läste differentialekvationer på gymnasiet, och att jag egentligen tycker det är betydligt roligare att skriva än att räkna.

Men vad gör du här då? tycktes de undra. Numera vet jag att det behövs fler ingenjörer som jag i arbetslivet: sådana som förstår teknik, men som framförallt förstår människor. I min blogg Den ofrivillige ingenjören skriver jag om min väg till ingenjörsyrket och att en inte behöver älska matte, fysik och kemi för att bli ingenjör: att en ingenjör inte måste räkna hela dagarna. Jag räknar aldrig i mitt jobb. Mitt jobb handlar betydligt mer om människor än om maskiner.

Om du funderar på att välja en ingenjörsutbildning, men inte vet vilken, så vill jag skicka med dig följande: det är inte viktigt vilken inriktning du väljer – en ingenjörsexamen öppnar en bred dörr till näringslivet. Väl ute i arbetslivet kan du byta bransch flera gånger, om du råkat välja ”fel”. Jag själv har jobbat med allt ifrån att bygga järnväg och broar, till att produktutveckla lastbilar och bygga skolor och lägenheter. Jag har alltid haft ledande roller, för att det är något som passar mig som person.

Maria.Paavola

En annan sak jag vill påpeka, är att det inte är fel att ta ett eller ett par års paus efter gymnasiet för att jobba och fundera på vad du vill göra. Jag jobbade ett år mellan gymnasiet och universitetet, och det hade jag nytta av i min senare utbildning. Jag visste hur det var att ha ett jobb, hur en arbetsplats funkar. Framförallt hade jag hunnit prova på lite olika branscher och skapat mig en uppfattning om vad jag ville göra. Eller kanske framförallt: vad jag inte ville göra. Om jag inte jobbat på ett teknikföretag, hade jag aldrig fått upp ögonen för ingenjörsyrket. Därför vill jag sprida ordet om hur pirr-i-magen-roligt det är att vara ingenjör, för att fler – framförallt tjejer – ska upptäcka det tidigare än jag själv gjorde.

Nyfiken på teknik och ingenjörsyrket? Gå med i min grupp Teknikkvinnor på Facebook. Där samlar jag kvinnor i alla åldrar som har teknikintresset som gemensam nämnare. En del jobbar med teknik och/eller på ett teknikföretag, andra pluggar teknik, eller vill göra det. I gruppen finns massor av kvinnor som gärna delar med sig av vad de har pluggat och vad de jobbar med, för den som behöver inspiration. 

………………………………………………………………………………………………………………

Maria Paavola
Högskoleingenjör i byggteknik
Vill du kontakta mig personligen? Maila mig på ofrivilligeingenjoren@gmail.com.

 

1 kommentar

Kommentera