Den otippade ingenjörsstudenten

På Facebook finns en nystartad grupp som heter Teknikkvinnor. Sen jag blev inbjuden i den har jag sett en massa inlägg från coola kvinnor över hela Sverige som jobbar med teknik på olika sätt som har presenterat sig och berättat vad de gör. Jag tycker att sådant är jättespännande, särskilt nu när jag precis börjat fjärde året och det känns lite som att jag borde bestämma mig för vad jag vill göra när jag är klar.

Ett inlägg som berörde mig lite extra kom dock från Sandra som tidigare drev bloggen ”nörd är det nya svarta” här på Womengineer. Hon länkade nämligen till sitt eget blogginlägg om The Talent Myth, och skrev att hon påminner sig själv om denna myt ibland och därför ville dela med sig. Inlägget, som går att läsa här, handlar i och för sig mest om programmerare, men jag kände igen mig så otroligt mycket även fast jag inte programmerar.

Det jag kände igen mig i är att man som ingenjörsstudent nästan förväntas ha ett så stort intresse för teknik att man är praktiskt taget självlärd innan man ens börjat sin utbildning. Att omgivningen alltid kunnat se att det är ingenjör man ska bli, för att intresset för teknik synts redan i barndomen. Från en föreläsning första året minns till exempel jag att föreläsaren frågade hela gruppen hur många det var som skruvat isär brödrosten hemma för att man var så nyfiken på hur den funkade. Många räckte upp handen och nickade igenkännande. Och jag kände mig så vilsen.

Jag har fortfarande aldrig skruvat isär en.
Jag har fortfarande aldrig skruvat isär en.

Jag får ofta höra att det är otippat att jag valt att plugga till ingenjör trots att jag varken har ingenjörsföräldrar eller har haft något större intresse för teknik. Jag tror dock att jag är långt ifrån ensam om detta, och jag vet att vi måste bli fler.

Det som lockade mig till att bli ingenjör var dels att det är brist på ingenjörer, och därför tänkte jag att jag skulle slippa oroa mig för att bli arbetslös. Dessutom tyckte jag att det lät som att man hade ett spännande jobb där man fick vara kreativ och hade möjlighet att göra karriär. Därtill ska jag inte sticka under stol med att det lät lockande med bra lön och arbetsvillkor. Varför skulle jag tacka nej till allt detta för att jag aldrig skruvat isär en brödrost?

Visst är det jättekul att de som redan har ett stort intresse kan utforska det ytterligare, men det måste även finnas sådana som får upptäcka och utveckla både intresse och kunskap under utbildningens gång om vi ska tillgodose behovet av ingenjörer som finns. Därför tror jag att vi måste bredda bilden av vem som är en typisk ingenjörsstudent, och vem som kommer bli en bra ingenjör, så att fler vågar söka.

Kommentera