Varför man ska bli ingenjör!

Det finns tusen anledningar till att det är roligt att bli ingenjör! (Förutom att vi har de bästa festerna.)

  1. Gillar du matte och fysik? Då är ingenjör perfekt för dig! Vi läser mycket sånt, och det man lär sig under utbildningen är att tillämpa matten på alla möjliga sorters problem. Ett exempel jag håller på med just nu är bandynamik, hur en satellit rör sig i omloppsbana runt jorden. Det är många ekvationer man måste ta hänsyn till för att kunna räkna ut det och det är kul att se vad man kan komma fram till när man förstår och kan använda matten bakom.
  2. Gillar du inte matte och fysik, men är intresserad av teknik? Då är ingenjör perfekt för dig också! Man skulle kunna tro att ingenjörsutbildningarna svämmar över av folk som är ubersmarta och tänker i ekvationer. Så är det inte. Det är många i min klass som knappt fick godkänt i matte och fysik på gymnasiet och som tycket att det var det tråkigaste någonsin. Det går bra för dem också! Sättet man använder matte och fysik på på universitetet är ganska olikt från gymnasiet. Så länge man har viljan att lära sig kommer man klara det.
  3. Undrar du hur saker omkring dig fungerar? Känslan när man inser att man förstår världen runt omkring sig mycket bättre är oslagbar! Jag hade en diskussion senast igår om hur metalldetektorerna på flygplatser fungerar, och utan att aldrig funderat på det tidigare kunde vi allihopa intuitivt säga vilka principer som ligger bakom. Såna insikter får man ibland, vilket är coolt! Helt plötsligt en dag inser man att man bara vet hur kylskåpet reglerar temperaturen för att det ska bli rätt. Man använder kylen varje dag och sen man var liten har man vant sig vid tanken att den bara funkar, och man vet inte hur. Nu gör man. :)
  4. Vet du inte vad du vill jobba med? Ingenjörer har ingen aning om vad de gör! (Skoja.) Poängen med den här punkten är att man som ingenjör kan göra nästan vad som helst. Man kan jobba som med att se en övergripande helhet av många olika system och få dem att passa ihop, eller så kan man jobba och fullständigt nörda in sig på en specifik sak och bli världens ledande expert på det. Beroende på vilken tjänst man har kan man ha mycket kontakt med andra människor, eller knappt alls. Du kan ha jobb där man reser världen runt två veckor i månaden, eller inte alls. Allt är beroende på var man söker sig; det är väldigt fritt! Och har man bara titeln ingenjör kan man ta vilket som helst av de här jobben.

När jag gick gymnasiet (se bilden på min kompis Sandra och jag när vi gick i trean) hade jag ingen aning om vad jag ville plugga till, bara att jag ville plugga. För många är högstadietiden ganska jobbig – man har svårt att veta vem man är och vad man vill göra. För mig kom den här krisen på gymnasiet! Jag visste inget alls och därför valde jag det bredaste man kunde: Natur/Sam på Berzeliusskolan i Linköping. Från det kunde man välja i princip vilken utbildning som helst. Mitt gymnasieprogram var jättebra! Jag hade lätt för matte och fysik, vilket ledde till att jag till slut hellre ville göra något tekniskt än samhällsinriktat. Jag var dock fortfarande osäker på vad.

1928890_121494157431_4468576_n

Efter gymnasiet tog jag en två års paus och jobbade inom äldrevården. Det är en jättebra erfarenhet som jag alltid varit väldigt glad att jag har, och det hjälpte mig också att bestämma mig för att jag verkligen ville plugga vidare. Jag var väldigt sugen på att utmana min hjärna till slut!

När jag hittade civilingenjör i rymdteknik-programmet vid LTU som jag nu går, kändes det rätt med en gång. Jag var egentligen inte lika intresserad av ‘civilingenjör’-delen utan mer av ‘rymdteknik’ för det lät coolt. (När jag sen började programmet refererar vi till detta som Star Wars-effekten.) Hade det stått ‘socionom i rymdteknik’ hade jag nog valt det. Nu i efterhand har jag förstått hur bra ‘civilingenjör’-delen verkligen är, och vilka möjligheter som verkligen öppnar sig när man har en stabil grund att stå på!

Kommentera