Jag ville hoppa av!

För tre år sedan åkte jag hem-hem för första gången sedan jag började på LTH. När jag gick på tåget som skulle ta mig till Stockholm C hade jag en gnagande oroskänsla i min mage. Bara några dagar tidigare hade jag författat ett mail med mottagare ”Min studievägledare” och sammanfattningsvis handlade mailet om att jag ville hoppa av civilingenjörsutbildningen i kemiteknik. Jag hade inte tryckt på skicka-knappen än eftersom att jag hade inställningen att life changing-beslut inte är beslut som man tar impulsivt.

Jag hade bestämt mig för att fundera på det över jullovet (back in the days var vi lediga på riktigt över julen). När jag, nästan en månad senare, satt på tåget tillbaka till Lund hade jag bestämt mig för att ge min framtid som kemitekniker ytterligare en termin. Januari övergick i februari och känslan av att allt inte var helt hundra gnagde fortfarande inom mig. Vid det här laget ockuperades mitt huvud av miljarder tankar. Vad skulle jag plugga istället? Vad är jag intresserad av om inte kemi? Skulle jag ta ytterligare ett sabbatsår bara för att landa i det hela?

Men någon gång i slutet av februari besvarades alla de frågor jag funderat på. Ja, jag skulle byta program utan att byta spår helt. Ytterligare ett mail till studievägledningen komponerades och detta mail skickades faktiskt iväg. Detta mail handlade om att byta från kemiteknik till bioteknik.

Med facit i hand var detta nog det bästa beslut jag någonsin har fattat – i alla fall när det kommer till beslut som rör min utbildning. Jag är nu tre och ett halvt år in på utbildningen och även om jag fortfarande är inte helt hundra på ”vad jag vill göra när jag blir stor” är jag övertygad om att jag har hamnat rätt.

Och var vill jag komma med detta inlägg? Få alla kemitekniker därute att byta till bioteknik? Nja, kanske inte. Programbytet fick mig att inse två saker. För det första är det svårt för en nittonåring (som jag var när jag sökte kemiteknik) att veta vad dennes framtida jag kommer att vilja göra med sitt liv ett eller två år senare. Man måste våga chansa. Min andra insikt är att tankarna kring avhopp inte hade uppstått om allt hade varit tipp-topp.

Till dig som funderar på om ditt utbildningsval är rätt eller inte vill jag säga en enda sak: våga chansa och lita på din magkänsla! Det kan floppa, men det kan också blir etthundra procent rätt!

3_528a4d2e2a6b2235f471c858
[Bildkälla]
Och med detta sagt tar jag ett litet juluppehåll för lite ledighet och mycket tentaplugg. Vi hörs nästa år!

Kommentera