Chalmers vs. Hyper Island

Som några av er säkert vet har jag fått möjligheten att studera på lite olika skolor. Så istället för att klaga på hur kallt det har blivit här i Shanghai den senaste veckan tänkte jag skriva en detaljerad jämförelse mellan Hyper Island och Chalmers då jag fått endel frågor på detta. I mitt allra första inlägg lovade jag att vara helt ärlig med vad jag känner och att ni kan lita på att jag inte glorifierar någonting – så idag kommer ni få höra mina positiva och negativa erfarenheter från två olika utbildningar.


Innan jag gör det vill jag bara påpeka att alla erfarenheter jag har haft – är just det – mina. Så andra som har upplevt samma saker kanske känner på ett helt andra sätt beroende på andra erfarenheter, mål och intressen. Så se detta som ett perspektiv på det hela.


Jag tänkte börja med en liten pitch av vardera utbildning;


Teknisk Design vid Chalmers Tekniska Högskola är en femårig ingenjörsutbildning som kombinerar Maskinteknik med Industridesign och fokuserar på att skapa användarvänliga produkter där hela utvecklingsprocessen är medräknad. Du får lära dig allt om grundläggande designprinciper, produktutvecklingsmetodik samt den tekniska biten av att utveckla en fysisk produkt – mekanik, tillverkningsteknik och materialteknik i både projektkurser och tentamenskurser. Läs mer här!


Digital Business vid Hyper Island är en 1.5 årig yrkeshögskoleutbildning där du får lära dig att utveckla digitala koncept för produkter, marknadsföring och affärsideér i projekt tillsammans med verksamma företag och organisationer. Utbildningen lär dig metoder kring digital design, entreprenörskap, ledarskap, kommunikation och innovation relevanta för dagens utmaningar men har också ett stort fokus på metoder kring teambuilding och personlig utveckling. Läs mer här!



Chalmers – Teknisk Design
Något av det allra viktigaste jag tar med mig ifrån min B.Sc. på Chalmers är förmågan att lösa problem. Det låter kanske klyschigt, men tekniska högskolor är ofta väldigt bra på att lära ut ett mindset som handlar om att analysera, strukturerat bryta ner problem och skapa nya innovativa lösningar baserat på funna insikter.


Ett av sätten de lär ut denna ovärdeliga förmåga är genom matte. Även om jag såhär i efterhand är väldigt glad över att jag tagit mig igenom alla mattekurser och fått möjligheten att träna upp min förmåga för logiskt och analytiskt tänkande, så var det jäkligt tufft för mig. Mycket slit, frustration och några omtentor. En gång frågade vi vår mattelärare om vi verkligen skulle få nytta av alla matematiska formler vi var tvungna att lära oss utantill. Han svarade “Nej, ni kommer förmodligen inte ha nytta av detta i era framtida yrken, men ni kommer lära er att inte ge upp när ni står framför problem som känns helt omöjliga”.


Även om jag är ganska säker på att jag inte kommer arbeta med något så tekniskt att jag behöver mina mattekunskaper i större utsträckning, tror jag ändå att dessa kurser har gett mig mer förståelse för problemlösning, bättre tålamod och mer optimism inför svårigheter. Men för att vara ärlig, för mig och vad jag nu vet att jag vill spendera min framtiden med – är jag inte helt övertygad om just dessa kurser var värda slitet.


Något som däremot absolut var värt slitet var alla det andra kurserna. Att studera design på ett tekniskt universitet kändes helt rätt för mig. Alla kurser vi tog var djupt grundade i vetenskap och forskning och jag har aldrig känt att jag behövt göra något som är flummigt. Vi har fått lära oss metoder för att skapa produkter som är funktionella och värdeskapande – som man kan bygga en business på. Realistiskt och praktiskt.


Jag vill dock pinnpointa ett annat problem jag ser med tekniska universitet utifrån min erfarenhet. Jag får känslan av att de använder äldre teorier och metoder och därmed utelämnar processer som många yngre digitala företag använder. Det känns ganska långt ifrån den digitala världen i stort. I och med att man lär sig allt från grunden, med utgångspunkt i matematiken, får man en bra och djup förståelse. Men jag kan samtidigt inte undgå att känna att medan vi sitter och försöker memorera matematiska bevis utantill – så rusar hela den moderna världen förbi utanför, nya innovationer lanseras dagligen och vi hänger inte riktigt med.


Också viktigt att påpeka: Självklart behöver vi lära oss matematik för att kunna lösa de stora tekniska problem vi står inför och för att verkligen kunna driva nya tekniska innovationer. Men, något som tekniska högskolor skulle kunna arbeta mer med i relation till det är hur vi ska samarbeta med varandra för att innovera samt hur vi kan hantera den nya tekniken och effekten den får på världen.


Tentor och tjocka rapporter är också karakteristiskt för de tekniska utbildningarna, men jag tycker det känns förlegat. Många gånger är det inte så det ser ut i verkligheten. Och är det så det ser ut tror jag att processen går att förbättra. Jag kan heller inte undgå att få känslan av att det är få industriverksamma som är med och påverkar utbildningarna. Ofta är det bara i exjobb eller kandidatarbeten studenterna faktiskt får arbeta med industriverksamma företag eller personer, vilket känns för sällan. Därför kan det vara bra att hitta denna erfarenhet i andra projekt/jobb utanför skolan.


Hyper Island, Digital Business
Hyper Island har ett lite annorlunda upplägg; det finns varken lärare, tentor eller kursböcker på denna skola. Istället så börjar varje kurs med en brief från ett företag som man ska lösa i grupp, och hur man gör det är egentligen helt upp till eleverna själva. Man blir försedd med väldigt bra verktyg och många industriverksamma gästföreläsare. Mottot är lite “learning by doing”, så man får som student helt enkelt testa sig fram och slänga sig in i ämnesrelaterade projekt, researcha på egen hand och rådfråga gästföreläsare och andra experter på området för att lära sig.


Upplägget med mycket eget ansvar och projektarbeten snarare än lektioner är personligen någonting jag gillar, men det innebär också att det är enkelt att slappa sig igenom och låta gruppen dra det tunga lasset. Man uppmanas att “lean in”, ta för sig och ta egna initiativ vilket är bra, men ibland känns det som att man lika gärna skulle kunna sitta hemma en månad och lära sig om ämnet på wikipedia – snarare än att gå en utbildning. Det är ju ändå ingen tenta i slutet.


Det är lite töntigt men det ligger ändå någonting i att Hyper Island kallas för “the digital Harvard”. I just mitt program så får man inte lära sig så mycket “hard skills” (tänk programmering, matte, designteori) men mer om hur man navigerar i det digitala landskapet, konceptutveckling och hur man skapar hållbara affärsmodeller, digitala strategier och innovationer. Det pratas också mycket om hur man ska hantera att den digitala utvecklingen går så galet fort. Jag vet att det kan låta lite flummigt, men för mig har allt varigt väldigt rimligt och logiskt. För att vara lite mer konkret så har vi läst kurser inom marknadsföring, digital design, entreprenörskap, konceptutveckling och dataanalys – väldigt kopplat till nuvarande utmaningar inom områdena. I och med det djupa samarbetet med företag och organisationer får man också lära sig mycket om hur det faktiskt ser ut på marknaden, hur olika företag arbetar och så får man samarbeta och möta många mentorer och förebilder inom de områden man studerar.


Hyper Island lägger också stor vikt vid att lära ut metoder som hjälper team att utvecklas och samarbeta mer effektivt – då skolan tror att just denna egenskapen blir mer och mer viktig för att driva och arbeta på techföretag och för att lyckas hänga med i allt som händer. Skolan fokuserar också mycket på själva processen för lärandet och personlig utveckling. Vilket är någonting som de tekniska universiteten också saknar – men som på något sätt känns dessa “soft skills” lika viktigt som alla ”hard skills” för att klara kommande utmaningar. För mig har just dessa områden varit de allra viktigaste och mest värdefulla för mig. Jag har fått lära mig metoder som kan utveckla mig som person, lära mig om mina värderingar samt förstå människor omkring mig mer – så jag kan trivas bättre och samarbeta bättre.


Så kontentan; Allt beror på vad du är intresserad av och vad du vill lära dig. Jag är mer intresserad av att arbeta agilt, med digital produktutveckling och med ett företags digitala strategier snarare än med utveckling av fysiska produkter, konstruktion och tillverkningsteknik. Vilket jag har insett nu i efterhand. Dock så har jag precis startat min Masterutbildning på Chalmers – eftersom att man under mastern har chansen att specificera sig inom ett område – superbra tillfälle att välja något intressant. Så ni förstår ju att jag valt en master där jag inte behöver utföra några typer av beräkningar. Dessutom: allt man inte lär sig i skolan kan man ju lära sig själv, i egna projekt eller jobb i sidan av. Det är inte så jäkla viktigt att det passar 100 procent.


Sa jag föresten att det blivit superkallt i Shanghai? Dags att återgå till mitt te.


/H

 

 

hypervschalmers

Kommentera