Sista timmarna i spån

När jag drömmer om mitt framtida hus så är det speciellt en sak som jag vill ha i överflöd. En stor verkstad med massor av verktyg och virke! Hade varit fantastiskt med gjutning, glasblåsning och smedja också, när jag väl lärt mig allt detta. Haha. Men tills vidare så har vi en fantastiskt verkstad i skolan för oss TD:are (studenter på teknisk design). I produktutvecklingsprocessen ligger stor vikt i att kunna presentera en fysisk prototyp för att beskriva sin idé på bästa sätt. Ju mer verklig desto bättre.

I kursen formgivning har sista uppgiften varit att skapa en modell av en kaffebryggare. Vi fick arbeta i valfritt material. De flesta jobbar med polyuretanskum (en slags hårdpackad frigolit som känns som trä) eller papp beroende på hur komplicerad formen är. Jag var hemma i min fars verkstad vid det här laget, och har du varit ute på landsbygden i en verkstad så vet du att det finns allt möjligt ”skrot” som får en att skaka på huvudet. Men jag skriver ”skrot” för det ger samtidigt fantastiskt med kreativitet. Förra året byggde jag lampor av gamla fläktkåpor och till kaffebryggaren hittade jag stuprör.

Det svåraste med uppgiften var att sätta samman det vi lärt oss i kursen. Bland annat formers dominans, riktningar och semantiska egenskaper (hur vi uppfattar en produkt). När man till slut bestämt sig hur produkten skulle formges var det bara att sitta ett antal dagar i modellverkstan på skolan.

beccagreta
Rebecka fräser och jag limmar ihop alla delar.

Till sist hade hela klassen feedback där vi fick presentera och diskutera varandras verk.


img_7740

Mitt slutgiltiga resultat. En maskin för den miljömedvetna som hellre dricker mindre men etiskt kaffe. Att stuprören luktar lätt av ladugård är en bonus för smakentusiasten!

img_7737
Metall, trä och kork.

Kommentera